97 ways, 97 days

52.

Felix:
Jag springer i förväg för att hålla upp dörren för Oscar när vi tar oss ut från sjukhuset. Han stapplar efter mig med långsamma steg och skrattar lågt åt mig.

"Jag kan öppna dörren själv Felix"

Säger han och ler åt mig. Jag besvarar hans leende och räcker ut tungan åt honom.

"Dem sa att du inte får överanstränga dig, jag tar inga risker"

Säger jag och stänger dörren efter honom när han går förbi mig. Han väntar in mig och flätar snabbt samman våra fingrar när vi gemensamt går ner längs gatan.

"Så vad vill du göra nu när du äntligen är fri?"

Säger jag glatt och svingar våra sammanlänkade händer fram och tillbaka mellan oss.

"Jag vill bara vara med dig"

Säger Oscar med en låg röst och tittar på mig med stora lugna ögon. Jag stannar upp och drar honom närmare mig. Jag placerar försiktigt mina händer på hans höfter och hans armar slingrar sig runt min nacke.

"Du får aldrig skrämma mig så igen. Hur tror du att jag skulle överleva utan dig?"

Viskar jag fram och lutar min panna mot hans. Hans andetag fläktar mitt ansikte och bara tanken på att han för någon vecka sedan inte ens andades får det att hugga till i bröstet på mig.

"Jag är så galet kär i dig Felix. Jag hade aldrig kunnat lämna dig"

Säger han med en låg röst innan hans läppar snuddar vid mina läppar. Min ena hand smyger sig upp och placerar sig mot hans kind och jag fördjupar kyssen.

När vi bryter kyssen så ler han vackert mot mig innan vi i långsam takt fortsätter att gå längs gatan för att komma hem.

När vi slutligen befinner oss på plats i min säng med täcket slarvigt placerad över våra höfter så känner jag hur lyckan fyller mig inombords. Mina fingrar rör sig i olika mönster över Oscars nakna bröstkorg och ett litet leende leker på hans vackra läppar.

Mina fingrar rör sig över ärret som sträcker sig över hans sneda magmuskler och hans leende svalnar lite när han ser skulden i mina ögon.

"Jag är så ledsen Oscar. Allt är mitt fel"

Säger jag med en svag sprucken röst och undviker att möta hans ögon. Jag känner snart hur Oscar tar ett försiktigt tag om min haka och vinklar den uppåt så att mina ögon möter hans.

"Det är inte ditt fel. Du kanske har begått dumma misstag men det har inte varit ditt val. Lucas hotade dig att göra mycket dumt och allt det där ligger bakom oss nu"

Säger han och jag suckar tyst vilket får honom att spänna blicken i mig.

"Felix sluta nu, det gör ont i mig att se hur du plågar dig själv på det här sättet! Du riskerade hela din framtid för att få mig att förlåta dig genom att gå ut i direktsänd tv med att du älskar mig. Ingen har någonsin gjort något sådant för mig förut"

Säger han och jag kan inte låta bli att le över sättet hans ögon lyser när han tänker tillbaka på minnet.

Oscar placerar en fjäderlätt kyss mot min panna innan han släpper taget om min haka och jag placerar huvudet mot hans bröstkorg.

"Felix du måste se det här"

Säger han plötsligt och jag tittar upp på mobilen som han sträcker fram mot mig.

På skärmen syns en bild på Omar och Ogge som kysser varandra. Först tror jag bara att det är ett fanaccount som har redigerat en bild och lagt ut men när jag scrollar ner och ser Ogges användarnamn så flämtar jag till.

'@ogmolander: I'm not keeping you a secret anymore, I want the whole world to know that I love you and that you're mine @omarrudberg ❤️'

Står det skrivet under bilden och jag tittar upp på Oscar som redan tittar på mig med uppspärrade ögon.

Det här kommer inte Daff att tycka om.

----
Upptäckte nu att jag hoppade över kapitel 49, ooops haha 😂❤️

Xx, Nad