97 ways, 97 days

6.

Nästa morgon vaknar jag av att min mobil plingar till. Jag kisar förvirrat med ögonen och försöker med sömniga rörelser låsa upp mobilen.

Jag har fått flera sms. Först går jag in på Lucas sms. Det är kort och enkelt och får mig att sucka tyst.

'96 dagar kvar'

Står det och jag sätter mig upp i sängen. Irriterat stänger jag smset och går istället in på min och Oscars konversation.

'Hej hur mår du? :)'

Har han skickat för en stund sen och jag ler ett litet leende innan jag knappar in ett svar.

"Tja, jodå jag mår bättre! Vill du komma över? :)'

Jag skickar iväg smset och gnuggar mig i ögonen samtidigt som jag inväntar svar. När mobilen plingar till igen vänder jag ner blicken och ler för mig själv.

'On my way ;)'

Står det i smset och jag låser snabbt telefonen innan jag reser mig upp ur sängen och drar på mig ett par mjukis. Sömnigt tar jag mig ner för trappan och granskar min egna spegelbild i den stora spegeln som hänger i hallen.

Mina ögon är röda och trötta och mitt hår ligger slarvigt på huvudet. Jag suckar och kammar sakta igenom det några gånger med fingrarna och ler charmigt åt mig själv. Bättre konstaterar jag innan jag fortsätter in i köket.

Precis när jag har tryckt i mig en rostad macka och sköljt ner det med lite apelsinjuice så plingar det på dörren.

När jag öppnar dörren och möter Oscars glada leende och blåa ögon så kommer skuldkänslorna genast krypande. Samtidigt gör sig Lucas sms påmint i bakhuvudet och istället för att ge Oscar den vanliga "bro hug" som jag brukar så omfamnar jag honom istället i en riktig kram.

Kramen pågår i några sekunder för länge och när jag släpper taget om Oscar så ser jag hur hans kinder är en nyans rödare.

"Hej på dig med"

Säger han och skrattar lätt för att få den pinsamma stämningen att försvinna. Jag skrattar till jag med och snart är allt som vanligt igen.

När vi sätter oss i soffan i vardagsrummet så nickar jag snabbt över Oscars förslag att köra en omgång FIFA. Jag sätter snabbt igång spelet och räcker över den ena kontrollen till Oscar.

Efter att ha spelat några omgångar så känner jag hur det börjar rycka i benen på mig och synen blir suddig. Jag börjar bli rastlös och lägger ifrån mig kontrollen.

Oscar är fortfarande inne i spelet och jag iakttar honom där han sitter. Hans tunga sticker ut och han har ett fokuserat ansiktsuttryck. Han reagerar inte när jag säger hans namn så istället placerar jag min hand en aning högt upp på hans lår. Han rycker till och hans blick landar först på min hand för att sedan möta min blick.

Jag ler oskyldigt åt honom och han ler generat innan han vänder blicken mot tvn igen men den här gången för att stänga av den.

När han möter min blick återigen så upptäcker jag att min hand fortfarande ligger kvar. Snabbt drar jag bort den och kliar mig generat i nacken och skrattar till lite.

"Jag börjar bli lite rastlös, ska vi ringa boysen och se om de är sugna på ett danspass?"

Frågar jag och Oscar nickar snabbt som svar innan han slår Ogges nummer.