97 ways, 97 days

41.

Så fort Oscar smäller igen ytterdörren så är det som att något vrids om inom mig. Alla känslor forsar genom min kropp och jag känner mig plötsligt desperat efter Oscars närhet. Innan han hinner reagera så har jag pressat upp honom mot väggen och mina läppar är snart i kontakt med hans i en kort, hård kyss. Av ren överraskning flämtar han till.

Efter ännu en hård kyss mot hans läppar tar jag ett bryskt tag om hans tröja och drar den över huvudet på honom innan jag låter även min egen tröja dala ner på golvet bredvid hans.

Våra bara överkroppar kommer i kontakt med varandra och jag känner mig nästan påverkad. Påverkad av Oscars närhet och trots att våra överkroppar praktiskt taget sitter ihop så försöker jag desperat att få honom ännu närmare mig.

"F-Felix"

Stammar han fram när jag attackerar hans hals med mina brännheta läppar.

"Snälla jag behöver dig"

Viskar jag fram och tittar på honom och upptäcker hur han genast får något ömt i blicken som snabbt byts ut mot en hungrande lust och han biter sig hårt i läppen innan hans läppar kraschar mot mina.

Hans tunga sveper över min underläpp och jag låter med glädje min möta hans. Jag upptäcker hur han troligtvis omedvetet börjar stöta sina höfter mot mina och jag kan inte hindra ett lustfyllt stön att lämna mina läppar.

Mitt stön får hans vackra kinder att inta en dov rodnad och hans höfter stannar till i sina rörelser. Frustrerad över hans plötsliga stopp börjar jag istället att stöta mina höfter i en tydlig rytmisk takt mot honom och han flämtar till ännu en gång.

Med varje kyss, varje beröring mot hans brännheta hud försvinner en del av min olycka och ersätts istället av en stark känsla av kärlek och åtrå. När jag hör honom viska mitt namn och jag möter hans blåa lysande ögon så sköljer kärleken över mig. Kärleken jag känner inför den här killen är helt otroligt stark och det skrämmer mig. Det skrämmer mig hur någon kan påverka en så otroligt mycket.

När vi några timmar senare ligger tätt hopslingrade på soffan så känner jag Oscars fingrar som leker med mitt hår och rysningarna rör sig likt vågor över hela min kropp.

"Oscar jag är så ledsen för allt"

Mumlar jag fram och han fortsätter att pilla i mitt hår utan att yttra ett ord. Jag förstår att jag inte är helt förlåten än och jag kan inte annat än acceptera det. Vad jag gjorde mot honom är inte okej.

"Jag är riktigt jäkla dum i huvudet ibland alltså"

Utbrister jag och Oscars bröstkorg darrar lätt och ett mörkt skratt letar sig ut genom hans läppar.

"Vill du att jag ska protestera?"

Frågar han skämtsamt och jag kan inte låta bli att le svagt. Men mitt leende faller snabbt och allvaret tar över.

"Kommer Ogge och Omar någonsin att förlåta mig?"

Frågar jag med en svag röst och jag hör hur Oscar andas ut ett långt andetag som fläktar min nacke.

"Klart dem kommer. Men det kommer att ta tid. Oroa dig inte, det du gjorde var kanske inte så planerat men det är det finaste någon någonsin har gjort för mig"

Säger han med en ömhet i rösten som får mig att kränga mig runt så att jag hamnar på mage och mina ögon tittar in i hans intensiva blick.

"Felix jag.."

Börjar han men jag ger honom en öm kyss innan jag fortsätter meningen åt honom.

"Älskar dig"

Mumlar jag fram och han ler. Meningen fungerar för oss båda för jag vet att vi båda känner samma sak.

------
Kom hem från Gbg horse show för en liten stund sen och herregud vad trött jag är 😴

Men jag hade trots allt bestämt mig för att lägga upp minst två kapitel av denna idag så här kommer ett kapitel :)

Hoppas att ni har haft en bra vecka och en bra dag, sov så gott <3

Xx, Nad