97 ways, 97 days

30.

Oscar:
Med bestämda steg närmar jag mig danssalen. Jag klarar det här, Felix betyder ingenting för mig, det enda jag ska göra är att dansa. Göra min del av koreografin och sen dra hem igen.

Jag klarar det här.

Den senaste veckan har varit fruktansvärd. Jag har nog aldrig gråtit så mycket och jag har nog aldrig förstört så mycket tallrikar förut. Det har vart en flodvåg av känslor. Ena dagen var jag förbannad, nästa förkrossad.

Den här veckan har nästan fungerat som rehab för mig. Felix är drogen, jag var tvungen att vänja mig vid att vara ifrån honom. Försöka låta känslorna svalna och försöka gå tillbaka till en hälsosam livsstil. För den här veckan har inte varit hälsosam. Jag har knappt sovit en blund på flera nätter i rad och jag har knappt kunnat äta.

Att kärlek kan vara så kraftfull. Att kärlek kan vara så fruktansvärt grym. Hade jag vetat det så hade jag aldrig fallit för Felix. Vem försöker jag lura? Jag föll pladask för Felix och det fanns ingenting jag kunde göra för att stoppa det.

När jag bestämt öppnar dörren så hinner jag ångra mig tusen gånger om när jag känner igen ryggtavlan av personen som står en bit framför mig. När han vänder sig om och hans gröna ögon möter mina så vet jag att det är kört.

Hur mycket jag än försöker intala mig själv att han är död för mig så är jag fortfarande kär i honom. Och jag avskyr det.

När jag nu tittar in i hans ögon så minns jag inte bara kärleken utan även smärtan jag kände när han krossade mitt hjärta, helvetet som jag har gått igenom den senaste veckan och hatet mot det han gjort.

Efter allt som har hänt så förstår jag inte hur jag inte bryter ihop här och nu. Hur jag inte ramlar ihop mitt på golvet i en hög och låter smärtan ta över.

Istället ger jag honom en hård blick innan jag viker av med blicken och går helt kallt förbi honom för att ställa mig framför spegeln i andra sidan rummet.

Jag hör hur Ogge och Omar reser sig upp och den stela tystnaden i rummet bryts när Ogge harklar sig lätt.

"Okej vi kör väl då. Oscar vi har börjat på lite koreografi till Thirsty men jag tror att du hänger med rätt snabbt"

Säger han osäkert och jag ger honom bara en kort nick som svar innan jag placerar mig lite vid sidan av för att iaktta dem först och försöka lära mig stegen.

Självklart börjar Felix med ett solo. Jag har en inre mental kamp om huruvida jag ska titta bort eller fortsätta iaktta honom. Tyvärr så fastnar blicken på honom vad min hjärna än kommer fram till och jag ser hur han studerar sig själv i spegeln samtidigt som han utför några relativt enkla steg.

När hans höfter rör sig i takt till musiken och han går in i en retligt långsam bodyroll så biter jag mig hårt i läppen. Jag hatar att han har den här sorters påverkan på mig. Även när jag är förkrossad så kan jag inte låta bli att attraheras av honom och det gör mig galen.

De andra killarna sluter snart upp bredvid honom och jag vilar tacksamt blicken på Ogge istället. Refrängen har en hel del snabba steg och jag försöker desperat att lägga de olika kombinationerna på minnet.

När de har tagit sig igenom refrängen så springer Omar fram för att stoppa musiken och Ogge följer honom med blicken innan han tittar på mig.

"Tror du att du hänger med?"

Frågar han försiktigt.

"Jag tittar en gång till sen får du visa mig stegen i refrängen"

Säger jag kyligt som svar. Jag är egentligen inte arg på Ogge och Omar så jag vet inte riktigt varför jag behandlar dem med samma kyla. Antagligen för att det är enklare. Släpper jag inte ut några känslor alls så är det lättare att lyckas hålla mig lugn tills jag kommer hem och kan släppa ut allt.

Ogge nickar bara och Omar springer fram för att återigen sätta på musiken och de ställer sig redo.

Felix går fram en bit och påbörjar sitt solo återigen. När han kommer till höftpartiet så söker hans blick sig till min i spegeln. Vår ögonkontakt är intensiv och han går över till sin retligt sexiga långsamma bodyroll.

Det blir för mycket för mig. Han kan inte göra såhär mot mig. På några få sekunder öppnar jag dörren och flyr ut ur danssalen.

"Oscar!"

Hör jag en allt för välbekant röst ropa efter mig och jag känner hur tårarna börjar rinna längs kinderna.