97 ways, 97 days

39.

Felix:
Oscars hand håller ett stadigt tag om min hand vilket gör mig något lugnare men så fort Daff stiger in i rummet med Ogge och Omar på släp så kryper nervositeten fram igen.

Ogge och Omar sneglar på oss medan de sätter sig ner och jag ger Oscar en nervös blick som han besvarar med ett stelt leende.

Daff harklar sig och allas uppmärksamhet vänds åt hans håll.

"Låt mig gå rakt på sak, Felix vad tänkte du med?"

Utbrister Daff och slår ut med armarna och tittar på mig med en uppgiven blick. Jag bryter ögonkontakten och tittar nervöst ner i mitt knä.

"Jag...alltså jag...vet inte riktigt...jag bara..."

Börjar jag stamma fram och Daff slår frustrerat knytnäven i bordet vilket får oss alla att hoppa till.

"Du bara vadå? Inser du att ni nyss gick ut med att Foscar är äkta? Att ni både är homosexuella och dessutom upptagna? Inser du att din lilla idé kan ha påverkat hela bandets karriär på ett negativt sätt?"

Säger han med en arg röst och jag fortsätter att stirra ner i mitt knä. Oscar stryker min handrygg med sin tumme i ett försök att lugna ner mig men hans rörelser når inte fram.

Som vanligt när någon skäller på mig så börjar jag försvara mig själv, vilket som vanligt leder till att ilskan stiger inom mig.

"Men förlåt mig så jävla mycket då! Jag älskar Oscar och jag tänker inte dölja det längre! Ska du förbjuda oss från att vara med varandra?"

Säger jag med en ilsken röst och spänner blicken i Daff som möter min blick med samma nivå av ilska.

"Bara för att du älskar honom så hade du inte behövt göra ett så otroligt dumt beslut! Det här drabbar inte bara dig Felix!"

Utbrister han och jag vet att han har rätt vilket bara gör mig ännu argare. Daff lämnar mig med blicken och vänder sig istället åt Ogge och Omar som skrämt sitter upptryckta vid ena hörnet av bordet med sammanflätade händer.

"Jag är ledsen grabbar men pågrund av er väns dåliga beslut så kan jag inte låta er komma ut inför fansen eller inför någon annan heller för den delen. Bandet behöver två heterosexuella singlar just nu"

Säger han med en sorgsen röst och jag studerar honom häpet. Vad är det han säger? Har jag förstört mina bästa vänners chans att faktiskt komma ut som ett par för allmänheten?

"Nej jag vägrar!"

Ryter Omar till och ställer sig upp så hastigt att stolen faller bakåt. Ogge studerar honom skrämt och försöker desperat att få honom att lugna ner sig.

"Nej jag tänker inte lugna ner mig! Jag tänker inte dölja våran kärlek! Glöm det!"

Säger han högt med en frustrerad röst. Han vänder uppmärksamheten åt mitt håll och stirrar på mig med en kall hård blick som jag aldrig har sett hans annars så snälla ögon förmedla innan.

"Det är ditt jävla fel! Som vanligt tänker du bara på dig själv och skiter i oss andra!"

Skriker han nu åt mig och Ogge lägger en försiktig hand på hans axel som han snabbt skakar av sig medan han går mot mig.

Jag ställer mig försiktigt upp med höjda händer och försöker förgäves att få honom att stanna upp men innan jag hinner reagera så har han smällt till mig rätt över kinden.

Jag viker mig framåt och kippar förvånat efter andan av hans slag. Han slog mig. Omar slog faktiskt till mig. Slaget i sig var inte alltför smärtsamt men bara det faktum att han valde att slå mig gör att det gör ont inom mig.

"Omar vad fan håller du på med?"

Hör jag Oscars röst ryta fram och jag rätar snabbt upp mig. Oscar har ställt sig mellan mig och Omar som står med spända nävar och kalla ögon och stirrar på Oscar.

"Det är ju hans fel!"

Säger han ilsket och försöker att ta sig förbi Oscar som är snabb med att knuffa undan honom. Omar snubblar bakåt och Ogge lyckas ta tag om hans midja. Ilskan i Omars kropp byts direkt ut mot sorg och han vänder sig åt Ogge med tårar i ögonen.

Utan ett ord placerar Ogge handen mot Omars svank och för honom mot dörren.

"Ogge, Omar vänta jag..."

Börjar jag säga men Ogge avbryter mig snabbt genom att vända sig om och spänna blicken i mig.

"Du har gjort tillräckligt Felix"

Muttrar han fram och jag tystnar. Med det sagt försvinner Ogge och Omar ut genom dörren och efter några sekunder följer även Daff efter dem och lämnar mig och Oscar ensamma kvar i rummet.

Med blicken i marken går jag rakt in i Oscars famn och låter de frustrerade tårarna leta sin väg ut ur min ögonvrå.

Återigen har jag förstört allt.