~ • INSANE • ~

Kapitel 11 - Mördaren ni letar efter

Katsas perspektiv:

Min återhämtning tycktes ta en evighet. Under tiden hade Joe gått för att fråga Pike. Pike var en utredare som också råkade vara Henry Karlssons äldre bror. De stod varandra inte särskilt nära, så jag hade inte sett någon poäng med att fråga honom någonting. Men just nu var det det enda alternativet vi hade.

*

Joe's perspektiv:

"Så du har ingen aning om varför någon skulle vilja låsa in 16 anställda? Eller varför din bror blev mördad?"

Han la armarna i kors.

"Grabben, jag är utredaren som antog fallet om mordet på Henry Karlsson. Du tror inte jag borde ha löst det ifall jag visste?"

Jag ryckte på axlarna. Han hade naturligtvis rätt, men jag hade inget bättre att komma med.

"Och Frida? Du hade ingen aning om vart hon hade försvunnit eller vem hennes kidnappare var?"

"Om jag hade vetat det hade hon inte suttit fast där i tre år."

Varför fattade han sig så kort? Han är ju utredare! Tanken var att han skulle kunna hjälpa oss med sina egna tankar på det här fallet. Det var så Katsa hade ställt frågorna. Lätta, som skulle dra ut mycket information. Åh, vad jag saknade henne just nu... Hon visste alltid precis vad hon skulle säga, hade obegränsat med energi även när hon var så trött att hon nästan svimmade. Tydligen skulle inte ens en kula stoppa henne från att fortsätta utredningen.

"Du blev inte kontaktad under de åren? Inga mystiska samtal, ingen utpressning?"

Han skakade på huvudet.

"Ingenting."

Jag nickade och låtsades anteckna något i blocket. Plötsligt fick jag syn på teckningen av Lee's tatuering.

"Du känner igen symboler eller hur? För olika ligor och gäng?"

"Absolut. Har du hittat något?"

Jag höll upp teckningen.

"Känner du igen den här?"

Han stelnade till en sekund.

"Nej. Nej, tyvärr... den har jag aldrig sett förut."

Han dolde det väl. Men visst ljög han. Jag nickade bara och reste mig upp.

"Tack."

*

Det fick verkligen liv i Katsa.

"Då betyder symbolen något! Gå till bårhuset och undersök kropparna hos offren från branden. Ifall någon av dem bär symbolen har vi ett samband. Jag ska be William att försöka få upp något på webben."

"Bårhuset? Jag vet inte vad du har lärt dig, men om man brinner upp brukar inte kroppen finnas kvar..."

Hon viftade otåligt med handen.

"De flesta arbetare "brann inte upp" som du så fint uttryckte det. De dog av röken. Så deras kroppar bör vara välbehållna."

"Okej, jag kollar upp det. Mår du bättre?"

"Jag mår bra, gå nu!"

"Katsa-"

"Jag kommer definitivt må bättre ifall du går!

Jag skrattade åt hennes humör. Ibland kunde hon bete sig som att hon vore hälften sin ålder... Men hennes beslutsamhet och nyfikenhet är vad som gör henne till en så bra journalist. Hennes ständiga behov av att veta saker, att ställa frågor. Och hennes förmåga att tolka människor: hon visste alltid vad hon skulle göra, vad hon skulle fråga för att få fram så mycket information som mycket. Jag kysste hennes panna.