~ • INSANE • ~

Kapitel 16 - Galenskaperna på Sankt George

"Väldigt bra jobbat Katsa. Väldigt imponerande..."

Pike studerade rapporten Joe hade skrivit åt mig.

"Du har i princip löst fallet helt själv-"

"Det var aldrig Olivia som låg bakom allt."

Jag spände blicken i honom.

"Jo väldigt-..."

Han hade inte väntat sig den kommentaren. Först syntes spår av förrvirring i hans ansikte. Sedan insåg han att han inte hört fel och svarade lite trevande:

"Vänta, va? Men..."

Han tittade sig omkring i rummet, fortfarande förvirrad. Varken Joe eller William rörde en min, och mina ögon var kalla som is.

"Isåfall vem var det?"

Jag mötte hans blick lungt. Det märktes nu att han inte bara var förvirrad. Han verkade nervös... Det ska bli intressant att få se hans reaktion på svaret jag skulle ge honom. När Joe jade frågat om dödskallesymbolen hade han varit snabb med att säga nej. Som att han skyddade någon.

"Felicia Arender. En patient på Sankt George som dog i branden. Du känner inte igen det namnet?"

"Hur skulle jag veta vem det är?"

Jag ryckte på axlarna.

"Du borde väl känna igen din egen dotter?"

Han stelnade till. En tystnad spred sig genom rummet. Jag väntade ett tag på något svar eller någon reaktion från honom, men han stirrade bara i marken. Precis när jag öppnade munnen så svarade han:

"Ja, hon är min dotter. En dotter som försvann. Den enda motivationen jag hade för att fortsätta jobba var för att hitta henne. Och tolv år senare dog hon. På Sankt George. Död."

Rösten brast när han yttrade det sista ordet. Han tittade upp.

"Så vad ska ni göra? Arrestera henne?"

"Varför skulle vi arrestera henne?"

"Va... vad menar du?"

"Hon är din dotter, och hon var också patient på Sankt George under en falsk diagnos. Men det är den enda kopplingen hon har till det här fallet."

"Så vem...?"

Utan att blinka sa jag genom smala ögon:

"Det var du."

Först stod han bara där och stirrade mållöst. Varken William eller Joe protesterade. Tystnaden var så tät att man kunde skära i den. Sedan kom protesterna:

"Jag? Var inte löjlig!"

Jag tog emot en mapp av Joe oberört och citerade:

"Fall 17, klass 4. Mordet anses vara proffessionellt utfört av utländsk, förmodan torped. Kulan går icke att spåras och brottsplatsen har blivit genomsökt utan spår. Fallet anses avslutat, med slutsats "mord i grad 6" utanför nationens verksammhet."

Jag rynkade ögonbrynen och spelade bekymrad. Sedan pekade jag på rapporten:

"Det är väl din underskrift, inte sant utredare Pike?"

"Det är sant att jag skrev under fallet som löst-"

"Löst? Det enda du har löst av vad som framförs i den här rapporten är att det var en yrkesmördare från utomlands som utförde jobbet. Till och med tidningen skulle kunna lista ut det."

Pike förblev tyst.

"Olivia sa till mig att utredarna inte hade löst det för att det inte var meningen att de skulle lösa det. Kan du förklara det? Vad kan vara din anledning till att avsluta en utredning som inte ens har börjat?"