~ • INSANE • ~

Kapitel 12 - En dödlig lek

Williams perspektiv:

"URLÖJLIGT!" vrålade Katsa. Att Joe, omtänksamma och rättvisa Joe som hon hade känt halva sitt liv skulle planerat ett mord, och inte minst skjutit henne? I hennes värld fanns det inte en chans i hela helvetet. Hon såg inte ut att ha ord för hur löjligt det var. Jag däremot - som också var hans halvbror - och som växt upp med honom, var lite lugnare.

"Jag vet Katsa, jag vet. Oroade dig inte, bevisen är inte tillräckliga."

"Tillräckliga för att polisen ska storma in som idioter och anklaga mannen som är minst misstänkt av alla för mord!"

"Joe hade visserligen dödskalletatueringen. Men det hade han inte för en dag sedan. Och jag kanske inte var med honom när du blev skjuten, men det är fortfarande uppenbart att vem som än ligger bakom det här försöker använda honom som syndabock. Allt de har är kulan till hans pistol. Man kan inte anklaga någon för att de ligger i en gränd med en dödskalle på handen."

Hon var alldeles illröd.

"Jag vet. Det är precis därför det här är så himla mycket bullshit!"

Katsa knöt nävarna om täcket.

"Jag går dit nu. Jag går dit och pratar med dem."

"Och vad ska du säga? Att mannen som har skjutit dig är oskyldig?"

"Att mannen som skjutit mig inte är den mannen!"

Jag höjde på ett ögonbryn. Ifall hon inte vore så arg så att hon höll på att brinna upp så hade hon insett hur dumt det lät. Plötsligt drog hon bort täcket och svingade ett ben över kanten.

"De idioterna lär lyssna när jag har pratat med dem!"

Jag tog tag i hennes ben och svingade tillbaka det. Sen grabbade jag tag i hennes axlar och tryckte ner henne bestämt.

"Det ska du inte alls. Du lämnar inte den här sängen utan läkarens tillstånd."

"Och vem bestämmer det? Du?"

"Ja det gör jag. Jag är din vän."

"Joe är också min vän-"

"Och min bror. Jag har redan pratat med dem. Och att du rusar iväg i ditt tillstånd kommer inte hjälpa."

Katsa korsade armarna och bet ihop tänderna. Jag flinade bara åt henne.

Tjurskalle.

Jag ruffsade om hennes hår. Hon blängde tillbaka.

"Gör inget dumt medan jag är borta. Med lite tur kommer du bli utskriven tills imorgon."

Hon såg fortfarande ut som en uppretad tjur, redo att anfalla vilken sekund som helst. När jag gick ut genom dörren kunde jag känna hennes båda ögon bränna i ryggen.

*

"Övervakningskamerorna? Får jag se din bricka?"

Jag höll upp Joes bricka. Damen knappade in numret och namnet i registret.

"Joe Corronés... Du har tillstånd."

Att ta min brors bricka och inte minst identitet kunde få några konsekvenser vi kanske inte har råd med. Jag var den enda som kunde fortsätta utredningen med Joe häktad, och Katsa fast på sjukhus. Efter en sista blick runtomkring mig klickade jag försiktigt på den nionde juli.
Dagen då branden bröt ut.

Källaren var det viktigaste. Det var där branden hade startat. Jag klickade så löst jag kunde. En del av mig ville inte veta. För jag var ärligt talat rädd för vad jag skulle hitta. Och det gjorde jag rätt i.