𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)

25.Hemliga lektioner

Draco satt i grupprummet när jag kom tillbaka och reste sig direkt när han fick se mig.
”Var har du varit?” undrade han, men lät inte arg eller irriterad.
Jag log lite mot honom.
”Snape ville prata med mig. Han vill att jag tar lite extra lektioner i trolldryckskonst då han är nyfiken på min potential. Jag kan ju en del och det är svårt att se hur mycket jag kan på lektionerna”, förklarade jag.
”Ska du gå ofta på lektionerna?” undrade han.
”Inte direkt. Han gick med på att pricka in dem när du har quidditchträning, så det påverkar inte dig så mycket.”
Han log och ställde sig nära mig. Med en arm om min midja lät han nästippen nudda vid min för ett ögonblick och ledde sedan tillbaka mig till soffan där han suttit. Pansy blängde på oss från en stol längre bort, men jag tittade inte åt hennes håll. Vi myste ner oss i soffan tills det blev dags att gå och lägga sig.
Efter att ha gråtit så extremt mycket tidigare under dagen var jag så utmattad att jag somnade i samma stund som jag lade huvudet på kudden.
Jag var ändå lätt om hjärtat och kände mig varm i kroppen. Det var otroligt vad bra det kändes att ha en vuxen person i sitt liv som man kunde lita på.

Dracos nästa träning inträffade en vecka senare och så snart jag kysst honom adjö i entréhallen kilade jag ner till Snapes kontor.
Han svarade så snart jag knackade och jag steg in i hans mörka håla. Han var uppenbarligen inte mycket för ljus inredning eller onödig belysning. Ljuset i hans kontor kunde bero på att han hade många burkar med ingredienser i som förvarades bäst i mörker, men det var ändå lite trolskt mysigt med minimalt ljus.
”Fröken Devltree. Ska vi gå?” undrade han och reste sig från skrivbordet så snart jag visade mig i dörren.
Jag log bara och tog ledningen mot det övergivna klassrummet.
Lite spännande var det ju att visa någon vad man egentligen kunde göra. Då jag aldrig gjort det tidigare så visste jag inte hur vanligt eller ovanligt det jag kunde göra var.

”Till att börja med ska jag visa dig något. Det kan vara bra om du vet hur man lägger besvärjelser över ett rum så att ljuden inte hörs ut och döljer magi för andra. Jag säger orden tydligt, så att du kommer ihåg dem ifall du behöver utföra dem med någon i närheten”, börjad Snape och tog fram sin trollstav.
Jag lyssnade medan han gick runt och lade besvärjelserna med lagom avstånd runt väggarna. Sedan tog han en stol och satte sig nära dörren med trollstaven i handen.
”Du kan ignorera mig helt om du vill. Gör bara vad du brukar”, sa han och lutade sig tillbaka.
Jag nickade och vände ryggen åt honom för att börja.
Först ställde jag ut tre dockor på rad med några enkla gester med ena handen.
Sedan var det bara att sätta igång. Första slog jag bort med en kraftbesvärjelse. Med andra trollade jag fram en tornadoliknande virvel som fick dockan att snurra iväg till andra sidan klassrummet och den sista gjorde jag en kaströrelse i luften mot så att en blekblå skära sköt iväg mot den. Skäran sprättade dockan i två delar likt en klinga. Dockan gick att reparera då jag gjort ett snyggt snitt i den, så jag byggde ihop den och ställde tillbaka den med de andra. Efter det lekte jag med borden och stolarna lite. Jag brukade sätta borden på att göra en sak, stolarna en annan och dockorna en tredje. Den här gången fick borden rotera på stället en bit upp i luften medan stolarna dansade två och två vid golvet och dockorna snurrade runt alltihop i loopar.
När det kändes som att jag testat färdigt den saken ställde jag tillbaka allt och trollade fram olika odjur. Vissa var fantasifulla monster som mest var avsedda för att skrämma. De påminde om patronusar i sitt utförande, men var mer gröna till färgen. Jag trollade fram odjuren och skapade sedan en pilbåge i mina händer som jag avfyrade mot odjuren för att öva prickskytte. Pilarna dök upp varje gång jag spände bågen och var gång jag träffade ett av odjuren försvann de.
Snart var alla bort igen och pilbågen försvann ur mina händer. Det kändes som att jag gjort det mesta som jag för stunden kunde komma på, så jag vände mig till Snape och gav honom en axelryckning för att visa att det var allt jag hade.
Han reste sig från sin stol och kom fram till mig.
”Imponerande. Jag måste säga att jag inte sett ens hälften tidigare av vad du lyckades göra och då du varken säger någon besvärjelse eller använder trollstav så är det ännu mer imponerande. Vill du utveckla det du kan, eller känner du att du vill lära dig nya saker?”
Jag funderade en stund.
”Jag vet inte. Vad vore bäst?” undrade jag sedan.
”Vilket du vill. Ärligt talat vet jag inte hur vi ska utveckla de saker du redan kan då jag endast har erfarenhet av att använda trollstav, men vi kommer nog på något. Annars är jag medveten om vilka trollformler du kommer att behöva kunna i framtiden med tanke på vilken årskurs du går i, så det kan vara en idé att träna på det.”
Jag nickade.
”Absolut. Det kan vi göra.”
Han gav mig ett av sina sällsynta leenden och börjad sedan instruera mig i trollformler som jag behövde kunna. Han sa ordet och visade handrörelsen som krävdes med staven. Sedan fick jag härma honom. Han utförde sedan trollformeln för att visa själva magin och jag kände noga hur magin kändes. Efter det fick jag försöka själv.
Så roliga lektioner hade jag aldrig haft tidigare. Jag kände att jag lärde mig så mycket mer när jag inte kände något tvång eller rädsla för bestraffning om jag misslyckades.
När dagens träning var slut hade jag lärt mig Petrificus Totalus, Evanesco, Colloportus och Confringo. Snape verkade vara både imponerad och nöjd med mig, vilket kändes väldigt bra. Hans minimala gester var så annorlunda mot hur mina föräldrar överöst mig med beröm när jag lyckades. Deras fjäskande kändes så överdrivet och det var så uppenbart att de ville driva mig till mer.
Snapes sätt att se på mig med stolthet och le lite med ögonen fick mig att själv vilja göra mer.

”Det räcker nog för idag. Jag vill inte stjäla dig för mycket från Malfoy. Risken finns att han blir hämndlysten om jag håller dig borta från honom för mycket och det vill vi inte”, sa Snape.
Han lät fullt allvarlig, men nu började jag lära känna honom så pass bra att jag visste att han skojade.
Jag log roat mot honom och han gav mig en lite road blick tillbaka.
”Innan vi går... Säg vad Confringo gör.”
”Spränger målet”, svarade jag.
”Och om du vill låsa en dörr?”
”Då använder jag Colloportus.”
”Och Evanesco?”
”Trollar bort målet, om man vill städa bort något tillexempel.”
”Visa mig Petrificus Totalus.”
Jag gjorde rörelserna med min trollstav för att visa de rätta rörelserna. Han såg nöjd ut igen. ”Utmärkt. Jag skulle gärna ge dig poäng för dina framsteg, men det blir svårt att redovisa senare. Ta stolthet i det du lyckats med idag. Det kan jag garantera att jag gör.”
Han rörde lätt vid min axel och log mot mig. Jag log tillbaka och kände en varm känsla sprida sig i kroppen.

Mina steg var lätta och glädjefyllda när jag skuttade ner till entréhallen för att se om Draco var i antågande. Jag kom precis lagom för att se honom komma gående mot huvudporten. Han hade sina träningskläder på sig och jag måste erkänna att jag var svag för den klädstilen på honom. De åtsittande vita byxorna och den gröna överdelen framhävde hans figur på ett mycket attraktivt sätt.
Kinderna blev lite varma när han fick syn på mig och log brett. Med några långa kliv var han framme vid mig och lade armarna om mig.
Han tryckte munnen mot min och jag fick ta ett snabbt steg bakåt för att inte tappa balansen när han nästan rammade mig.
”Jisses Malfoy. Du borde dela med dig av det där”, retades Marcus Flint. ”Tyvärr. Det här har jag ensamrätt på”, svarade Draco och kramade mig hårt.
Jag hade lyckats få mina armar om hans axlar innan han kramat fast mig i sitt hårda grepp.
Resten av laget kastade lite avundsjuka blickar på oss när Draco gömde ansiktet vid min hals och drog in min doft i ett djupt andetag. Jag fnittrade när det kittlades lite och jag dessutom tyckte att han var lite pinsam. Killarna i laget gick med långa kliv förbi oss och rörde sig mot elevhemmet.
Draco väntade tills de var borta, innan han släppte mig och tog tag i min handled.
”Kom”, sa han snabbt och drog med mig till ett avskilt hörn.
Där omfamnade han mig igen och kysste mig en lång stund. Jag smekte honom i nacken med min fria hand som han inte lyckats krama fast längs sidan på mig. Den andra handen hade precis tillräckligt med frihet för att jag skulle kunna lägga den på hans höft. Knappt hade vi börjat innan någon harklade sig ljudligt en bit ifrån oss. Jag hörde direkt vem det var och kände att kinderna blev varma av en annan anledning.
”Lite opassande att syssla med sådant i en skola, eller vad tycker ni?” frågade Snape på sitt släpiga sätt. Draco släppte mig och hans kinder hade fått en varmare färg.
”Tvinga mig inte att dra poäng från mitt eget elevhem, Malfoy och Devltree. Jag hoppas att ni kan behärska er i fortsättningen?”
”Ja, professorn”, svarade Draco och tog tag i min hand.
Kvickt gick vi med raska steg till elevhemmet med Snapes övervakande blick i ryggen.