𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)

7.Brevet

Jag packade upp mina kläder och de tillhörigheter jag haft i kofferten. Någon av husalferna kunde ha gjort det åt mig, men jag föredrog att göra det själv. Jag hade ändå inte så mycket annat att pyssla med.

Medan jag gick där och plockade med sakerna hade jag en underlig känsla i kroppen. Jag kunde känna magi, men det var något annat med den. Något jag inte känt förut.
Eller om det bara var något som var annorlunda.
Något med mig.
När jag inte visste vad det var så valde jag att ignorera det. Små diffusa känslor var svåra att förstå sig på, så jag kunde lika gärna vänta lite och se om det ändrades.

Min träning återupptogs och livet verkade för stunden gå tillbaka till det normala, men den lite annorlunda känslan ville inte släppa sitt grepp. Exakt vad som var konstigt fick jag inte svar på förrän några dagar senare och det var något som jag absolut inte väntat mig...

Vi satt hela familjen vid frukostbordet och åt under tystnad när en postuggla flög in genom ett litet fönster för att leverera tidningen till pappa.
The Daily Prophet var punktlig som vanligt.
Men knappt hade postugglan lämnat rummet igen innan ännu en uggla flög in genom fönstret. Förbluffat såg jag hur den landade vid mig och släppte ett brev vid min tallrik. Det smaragdgröna bläcket syntes tydligt på det gulaktiga pappret.

Eveline Devltree
Wicker Hall
Devils Ceep

Adressen gick inte att ta miste på i alla fall.
Ugglan flög igen och jag märkte att både mamma och pappa stirrade på mitt brev med förskräckelse.
Var det verkligen vad jag trodde att det var? Jag hade aldrig sett ett brev från Hogwarts, men jag hade svårt att tänka mig att någon annan skulle sicka ett sådant brev till mig.
Innan jag hunnit lyfta handen hade pappa snappat åt sig brevet och rivit upp det. Med spänd uppsyn läste han brevet. Han andades häftigare än normalt och det var något obehagligt stressat över honom. Mamma såg oroligt på honom och väntade lika mycket på att han skulle säga något som jag gjorde. Han läst noga brevet innan han sa något och då var det utan att ta blicken från pappret. ”Eveline. Gå till ditt rum. Mamma och jag har en sak att prata om.”
Hans röst var ansträngt lugn, så jag kände att det vore bäst att lyda.
Utan protester tog jag en smörgås med mig och lämnade salen. Tanken på att stå kvar utanför dörren var frestande, men blev jag ertappad skulle allt bli så oerhört mycket värre.

Jag satt på min säng och väntade medan tiden passerade oerhört sakta. Jag hade ingen aning om hur länge de tänkte låta mig stanna där. Inte hade jag någon klocka att titta på heller. Det måste ha varit ett brev från Hogwarts. Det kunde inte ha varit något annat. Frågan var bara vad mina föräldrar tänkte göra åt saken. Skulle jag få gå?
Jag hade svårt att tänka mig att de skulle kunna vägra. Om någon på Hogwarts kände till att jag existerade så var det inte lönt att lägga nya besvärjelser över mig för att dölja mig igen. Jag kunde inte dyka upp och försvinna hur som helst utan att folk redan visste att jag existerade.
Ändå oroade jag mig för att jag skulle förbjudas att åka till skolan.
De kanske sa att de skulle fortsätta att hemskola mig?
Jag var inte säker på om man kunde vägra låta folk åka till skolan.
Skulle någon komma och fråga mig vad jag ville, eller skulle de blint lyssna på vad mina föräldrar sade? Jag hade ingen aning om hur det fungerade heller.
Jag kunde inte annat än säga att jag väldigt gärna ville gå i skola. Det vore så oerhört mycket bättre än mina föräldrars stränga hemskolning. Få träffa andra elever och umgås med någon...
Med Draco till exempel.
Jag kanske kunde övertyga mina föräldrar om att jag ville gå i Hogwarts för att kunna umgås med Draco? Det borde ju kunna övertala dem. Hoppades jag i alla fall. Annars kunde jag säga att folk skulle undra om de hade en dotter som de vägrade låta gå i skola. De tyckte inte om när folk spekulerade i vad de gjorde och nu var jag inte någon hemlighet längre.

Ljudet av steg utanför dörren fick mig att dra efter andan och sitta stelt stilla av spänd förväntan.
Dörrhandtaget slogs ner och dörren öppnades utan knackningar.
Mamma dök upp i dörren och såg spänt på mig. Jag försökte att se så neutral ut som möjligt, men spärrade nog upp ögonen lite för mycket för att se helt oberörd ut.
”Pappa vill prata med dig”, sa hon kort och gick igen.
Dörren lämnade hon öppen, så jag studsade upp och skyndade mig att följa efter henne.

I matsalen satt pappa med några papper på bordet framför sig. Ett papper var hopknycklat och låg en bit ut på bordet, men de andra såg ut att vara i bra skick.
Han tittade upp och mötte min blick med ett iskallt lugnt när jag stannade vid min plats vid bordet. Jag lade försiktigt händerna på stolsryggen och inväntade hans reaktion. Han började med att sucka djupt och luta sig tillbaka i stolen.
”Det ser ut som att du får börja i skolan i höst...
De ska göra ett undantag för dig och låta dig sorteras in i ett elevhem med årets nya elever, men låta dig börja i tredje årskursen i det elevhem som du sorteras in i...
Jag ska skicka en uggla till Malfoys och höra om de vill ta hand om dig de sista dagarna innan skolan börjar. Det blir nog bäst om du åker med Draco till skolan och gör dina inköp inför skolan med honom. Du känner ju honom och det blir säkert roligare om du har sällskap av en vän.”
Jag nickade stumt medan jag gjorde mitt bästa för att se lika neutral ut som tidigare. Hjärtat slog så snabbt och hårt att det riskerade att avslöja mig, men jag gjorde mitt yttersta för att inte le eller visa min entusiasm. ”Det här betyder att det blir hård träning för dig de kommande dagarna. Vi kan inte skicka dig till en skola bland en massa människor utan att försäkra oss om att du verkligen kan hantera det. Ingen får veta hur det ligger till med din trollstav och vi vill verkligen inte att din härkomst blir allmän kännedom.”
Jag förstod inte varför min härkomst skulle riskera att bli avslöjad när jag inte visste särskilt mycket om den själv, men det var bäst att inte ifrågasätta något.
Pappa var farligt nära branten till ett sammanbrott och det var tillräckligt obehagligt för att jag skulle stå stelt som en staty och bara nicka när han pratade. De kommande veckorna skulle bli en extrem utmaning, men jag skulle verkligen satsa allt på att göra mina föräldrar nöjda. Min belöning var att få gå i Hogwarts och det var värt den prövning som väntade.