𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)

1.En gäst i stormen

De stora vågorna kastade sig mot de svarta klipporna och slogs sönder i kaskader av fräsande skum. Man kunde ibland känna vibrationerna av de ursinniga vågorna när de träffade berget som det gamla slottet stod på.
Jag låg på mage på balkongens golv och kikade ner på skådespelet medan vinden piskade runt mitt mörkröda hår. Med ett dämpat rytande kom nästa vägg av vatten mot berget och en dov vibration kändes ända upp till mig. Ibland kunde en liten droppe av de skummande kaskaderna nå upp till mig, trots att jag var så långt ifrån.
Stengolvet var kallt under mig, men jag kände inte för att gå in än.

Plötsligt fick jag en märklig känsla i kroppen. Ett statiskt pirr som svepte förbi, som om en fjäril nuddat vid mig.
Kvickt drog jag in huvudet under räcket och reste mig upp.
Den stora dörren in till slottet var tung, men jag hade inte några större problem med den.
Inne i det stora, tomma rummet innanför rättade jag till håret och kläderna medan jag skyndade mig vidare till korridoren utanför rummet. Efter en titt åt båda hållen började jag springa.

Slottet förändrades runt mig beroende på vilka dörrar jag gick genom. De bortre delarna av Wicker Hall var inte i bruk och kunde misstas för en övergiven ruin. Vissa delar hade till och med rasat lite. En del av slottet använde jag och min familj som bostad och den däremot var väl inredd och smakfullt renoverad.
Vårt slott stod som flera stora klossar tillsammans, men länkades ihop då de var hopbyggda i vissa hörn. En av dessa klossar var bostadsdelen. Resten var antingen lite använda som förvaringsutrymme, eller bara helt övergivna.

I en av de fina salarna hittade jag mina föräldrar, där de satt i varsin fåtölj och läste framför en stor, öppen brasa. Värmen stack nästan lite i kroppen efter kylan ute på balkongen, men det var egentligen ganska behagligt. Jag hade nog blivit kallare än jag insett.

Båda mina föräldrar tittade upp när jag ställde mig i dörren.
"Vi får gäster", förkunnade jag stolt. Båda mina föräldrar log och lade undan sina tidningar.
"Mycket bra, Eveline. Gå och byt kläder och snygga till dig, så får du komma och välkomna våra gäster sedan", sa pappa och viftade bort mig med ena handen.

Jag skyndade till mitt rum, som låg i ett lite avskilt hörn av slottet. Där låg en vacker, ljusblå klänning färdigt på sängen med vita strumpbyxor och ett par nätta små skor.
Kvickt borstade jag håret och bytte om från mina varma yllekläder. Klänningen matchade mina ögon - eller den inre halvan av dem för att vara exakt. Mina ögon var lite speciella. Den yttre halvan av irisarna var guldaktigt brun, medan den inre, mot näsan var nästan turkosblå, likt havet i tropikerna. En effekt av min ovanliga härstamning, brukade mina föräldrar säga. Jag hade ingen aning om huruvida det stämde eller inte då jag inte träffat så många med ögon som mina. Mamma hade gröna ögon och pappa hade blå, så jag vet inte var den bruna halvan kommer ifrån och varför just halva ögat var brunt på båda sidorna.

Klädd i fina kläder och med håret borstat småsprang jag ner till vår stora entré.

Jag närmade mig entrén när jag hörde portklappen dunka hårt mot den stora, mörka porten. Nyfiket saktade jag ner lite för att hinna se vem som kom.
Jag hörde dörren öppnas och havets rytande hördes avlägset medan en kall bris drog förbi mina ben.
"Mr Malfoy! Så trevligt att se dig!" utropade pappa glatt medan att jag hörde dörren stängas.
"Christoph. Jocelyn. Alltid ett nöje." Lucius Malfoy skakade hand med mina föräldrar i tur och ordning. Hans blick föll sedan på mig när jag med god hållning gick fram till dem. "Ah. Miss Devltree. Vilken ära. Du har verkligen vuxit sedan jag såg dig sist. Vad kan det vara? Fyra år sedan?"
Jag skakade hand med Lucius och neg så som jag lärt mig att man skulle göra.
"Ja, det måste det väl vara?" undrade pappa och såg på mig, som om jag skulle hålla ordning på när vi varit i England senast.
Jag ryckte lite på axlarna för att visa att jag inte visste. Jag var tretton nu och om jag mindes rätt så var jag runt åtta eller nio när vi lämnade huset senast. Inte kom jag ihåg exakt när det var.

"Låt oss gå till salen för att talas vid. Efter det här vädret kan man behöva något både värmande och stärkande", sa pappa och gjorde en gest med armen för att hänvisa till salen till vänster innanför entrén.
Lucius Malfoy log vänligt och de slog följe till gästsalen, som vi kallade den. Jag gillade Mr Malfoy. Han var en av få som uttalade vårt namn som det skulle vara. Det var irriterande många som sa Devil-tree. Det skulle uttalas De-vl-tree. VL, som i Vladimir. Jag kunde acceptera Develtree eller till och med Devoltree, men Devil gillade jag inte. Visst hade vår släkt tagit namnet under tidigt 1400-tal för att antyda sin härstamning från mäktiga svartkonster, men själv ville jag inte förknippas mer än nödvändigt med djävulen.

Gästsalen var en lite mörkt inredd sal med en stor, svart öppen spis där en hemtrevlig brasa brann. Det fanns många stora målningar på väggarna där ståtliga kronhjortar betade i gröna gläntor. Mugglartavlor, vilket pappa var noga med. Han ville inte att någon skulle ha en chans att spionera i vårt slott, så alla våra tavlor var mugglartavlor, med ett ytterst begränsat undantag.
Det fanns även ett matbord för åtta och en liten soffgrupp runt ett ovalt soffbord. Möblerna fyllde inte riktigt ut rummet, varken till storlek eller antal.

"Vad får det lov att vara?" undrade pappa och log mot Mr Malfoy.
"Jag tar gärna en cognac om det går för sig?"
"Självfallet."
Mamma gick till ett smalt bord vid ena väggen för att servera. Själv kände jag mig lite överflödig och gick försiktigt fram till pappa för att be om att få lämna salen.
"Kan jag gå till mitt rum?" undrade jag.
"Självklart. Du får komma tillbaka och ta adjö av Mr Malfoy när det är dags för honom att ge sig av, men nu när de vuxna ska prata så får du givetvis göra vad du vill."
Jag neg kvickt och lämnade salen.
För folk som såg oss under sådana omständigheter kunde de tro att vi var en vanlig trivsam familj, men det var ett väl inövat skådespel. Hade vi gäster så var pappa så stolt över mig och myste när han kunde skryta om mig.

När vi inte hade gäster var historien en annan. Han hade höga förväntningar på mig och det var inget han undanhöll från mig.
Då jag var född i England så hade Hogwarts varit mitt självklara val av skola, om jag inte valt att gå i Beauxbatons, men jag hade inte gått i någon skola alls. Jag var hemskolad enligt pappas önskemål då han ansåg att ingen skulle klara av mina speciella krav.
Hans krav för att vara exakt.
Det var inte bara min ögonfärg som var unik och skulle jag vara helt ärlig så var det mycket som mina föräldrar inte ens visste.

Det har förekommit lite missförstånd angående Evelines ögonfärg, så bara för att vara lite extra tydlig så bifogar jag en bild. ;)
Fick inte färgerna helt exakt, men det borde ge en hyfsad uppfattning. :)