𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)

2.Arrangerad vänskap

Mina steg ledde inte till mitt rum.
Jag hade en speciell väg som jag gick när pappa skulle prata förtroligt med någon i gästsalen. 
Först slank jag in bakom den stora golvklockan i korridoren från entrén. Den svängde ut från väggen likt en dörr och bakom den fanns en smal gång. Gången slutade vid en stege som ledde upp en bit. Den högre gången var låg, så jag fick huka mig lite, men det gick bra ändå. Sedan en skarp sväng till vänster och så rakt fram en bit igen. Gången såg ut att sluta vid en vägg, men den väggen var en skjutpanel som lätt och tyst gick att få upp. Därifrån steg jag ner i ett litet rum som kändes lite som en låda. På ena väggen fanns en lucka som jag öppnade efter att jag satt mig tillrätta på golvet där inne.
Min mammas röst tog sig precis in genom luckan när jag öppnade den, men det var bara slutet på en mening och jag hade ingen aning om vad hon sagt.
”Självfallet. Tack så mycket, Jocelyn”, sa pappa artigt.
Antagligen hade mamma sagt att hon skulle göra något, som att se över köket, eller ordna med något och pappa hade tackat henne för serveringen av förfriskningarna. Mamma visste att pappa ville tala ifred med Mr Malfoy och var inte sen att lämna dem ensamma snarast möjligt.
Jag hade kommit precis i tid.

”Hittade du något intressant på dina resor?” undrade Mr Malfoy som inledning på samtalet.
”Oja. Det gör jag nog alltid. Jag kan erbjuda en titt i mina lager när möjlighet ges. Vissa saker skulle nog Ministeriet få slag om de kände till”, skrockade pappa.
Mr Malfoy var inte sen att stämma in i skrattet. De hade båda en farlig fascination för mörka ting - gärna lite lagom olagliga.
”Hur står det till med familjen? Draco går väl i Hogwarts nu?” undrade pappa sedan.
”Jodå, jodå. Det går ganska hyfsat. Han är klyftig, min son. Synd bara att vissa av lärarna är under all kritik. Dumbledore är jag inte så imponerad av heller, men det där vet ni ju så väl redan.”
Pappa nickade instämmande.
Jag fick en liten skymt av dem genom det mörka tyget i gobelängen som hängde precis utanför min lucka. Det var mest deras ansikten som syntes i skenet från elden genom tyget då de båda var klädda i svart i det mörka rummet.
”Hur går det med Eveline då? Hemskolning kan inte vara det lättaste. Det är många ämnen”, sa Malfoy sedan.
”Jovisst. Det är en hel del. Min fru har det teoretiska som sitt område och jag styr det praktiska. Jag måste säga att hon imponerar stort på mig.”
”Har hon fortfarande ingen trollstav?” ”Nej. Jag har aldrig låtit henne använda en. Men hon har en unik förmåga att hitta lösningar då jag ber henne att göra något. Ord har ingen effekt för henne. Det går bäst när hon får utforska magin och sedan hitta sin egen lösning. Jag visar henne först trollformeln som jag vill att hon ska lära sig. Hon kan känna magi på ett mycket användbart sätt. Din ankomst var ingen överraskning då du transfererade dig hit. Det kunde hon känna. Även flyttnycklar känner hon. Efter att jag visat henne hittar hon magin inom sig och utför trollformeln utan vare sig ord eller trollstav. Det kräver oftast ganska mycket övning, men hon kommer på det. Bara hon känt magin så vet hon vad hon ska försöka åstadkomma. Ibland räcker det med att hon vill göra något specifikt så kan hon trolla.
Hade Mörkrets Herre varit bland oss idag hade jag representerat henne som Dödsätarkandidat ögonblickligen. Tänk dig själv; En häxa som alltid är beväpnad, som inte går att avväpna med Expelliarmus och som kan utföra vilken besvärjelse som helst utan att lämna spår. Utan trollstav lämnar du inget spår efter dig, det finns ingen trollstav att identifiera och ingen kan bevisa att hon gjort något.
De senaste månaderna har hon till och med bemästrat de tre oförlåtliga. Utan ord och utan trollstav. Hon måste koncentrera sig mer än hon gör med enkla formler, men hon kan. Vi har mest övat på råttor och fåglar, i början var det insekter, men hon kan göra det och nu sedan hon lärt sig att utföra förbannelserna så har hon inte ens begått misstag. Allt fungerar och med önskat resultat.”
Lucius såg imponerad ut.
”Det må jag säga. Inte illa för en flicka som nätt och jämnt är tonåring.” Pappa nickade och betraktade eldens flammor för ett ögonblick.
”Jo, hon börjar bli stor snart. Jag är rädd att vi inte kan hålla henne hemlig så länge till. De besvärjelser som hållit henne dold från oönskad vetskap kanske inte varar för evigt och då måste vi hitta på lösningar. Jag har redan en stav gjord åt henne. En i trä, helt utan kärna. Det är inte mer än en svarvad pinne, men om ingen misstänker något så borde hon kunna vifta lite med den så att folk tror att hon använder en trollstav. Vi har våra nödlösningar om det skulle gå illa... Dessutom börjar hon bli gammal nog att vilja träffa folk. Visst har hon umgåtts med andra barn under våra resor, men inget långvarigt. Bara tillfälliga vänner och jag har inte tillåtit några pojkvänner. Men hon börjar bli i den åldern att sådant vore intressant... Jag skulle avsky om hon fann någon med mugglarhärkomst.” Pappa skakade lätt på huvudet och Mr Malfoy såg ut att hålla med.
”Jag förstår vad du menar. Draco är en lydig pojke och han har samma syn på rent blod som jag, så jag är inte så orolig... Han skulle rent av kunna vara en god bekantskap åt Eveline. De är ju lika gamla. Lika familjer med lika värderingar vore inte så illa, så om vi kunde presentera dem för varandra så kan vi alltid hoppas på att de vill umgås. Jag är säker på att Draco skulle bli förtjust. Hon är en mycket söt och väluppfostrad flicka.”
Pappa rätade på ryggen och nickade. ”Absolut. Våra familjer har inga blodsband och vi har ju lika värderingar. Eveline är en smart flicka och hon ser säkert att hon finner en likasinnad i Draco. När är det sommarlovet börjar? Vi kanske rent av kunde låta dem umgås lite under sommaren?”
”Det började för någon vecka sedan. Draco skulle nog uppskatta att ha någon att umgås med. Han har ju Crabbes och Goyles pojkar, men jag måste säga att det inte är ett lika utmärkt sällskap som Eveline.”
”Jag tycker om den idén. Eveline skulle behöva träffa ungar i sin egen ålder, men med alla mugglarblandade individer det finns så blir man ju orolig att hon ska hamna i fel sällskap. Draco skulle säkert kunna hjälpa henne med det.”
”Absolut. Jag är övertygad om att han skulle ta väl hand om henne.”
Jag kunde inte låta bli att höja ena ögonbrynet. Arrangerat äktenskap var nog inte så vanligt till min vetskap, men det här var nog så nära man kunde komma. Två pappor som öser beröm över varandras barn och pratade om att ”vara vänner”, men så snart var och en gick hem till sig skulle nog deras respektive barn få höra att den här ungen gjorde man bäst i att gilla. Det lät som att jag hade en pojkvän bokad och vad jag tyckte om det skulle inte ha det minsta med saken att göra.
Stackars Draco skulle nog inte heller ha så mycket mer att välja på. Jag hade aldrig träffat Draco. Lucius och pappa kom alltid över till varandra utan att ta familjen med sig, men nu lät det som att jag skulle få tillbringa större delen av sommaren med Malfoys pojke och efter det skulle det säkert bli så många besök som jag orkade med.
Jul och nästa sommar var utan tvekan bokade redan för min del - för att inte tala om resten av mitt liv.
Jag suckade tyst i min mörka låda medan de två fäderna fortsatte att berömma varandras barn och prata om hur mycket jag och Draco skulle tycka om varandra.
Samtalsämnet gick sedan över till Mörkrets Herre och spekulationer om att han kanske fanns kvar någonstans där ute. Jag ansåg att jag hade hört vad jag behövde och stängde tyst luckan efter mig, innan jag reste mig och lämnade mitt gömställe.