Två dagar senare stod jag och Adnan på flygplatsen. En dyster tystnad låg över oss, men det var inte så konstigt med tanke på att vi skulle vara ifrån varandra ett tag framöver.
"Jag måste gå" mumlade jag och bet mig i läppen efter att ha slängt en blick på klockan. Adnan nickade sakta och log svagt.
"Men det är lugnt. Vi klarar oss. Vi ringer varje dag och jag kommer till Sverige så ofta jag kan. Vi klarar oss" sa Adnan och det lät mer som att han försökte övertala sig själv mer än mig. Jag log.
"Ring mig efter varje läkarbesök och varje gång du har haft ont. Jag vill finnas där för dig trots att jag inte kan vara med dig, så snälla, ring mig så fort du behöver mig, oavsett tid. Jag lovar att finnas för dig" sa Adnan mjukt. Jag log tacksamt.
"Detsamma, Adnan. Ring när du vill och så ofta du kan för jag kommer sakna din röst" sa jag medan jag knöt mina armar runt hans hals.
"Jag älskar dig" viskade Adnan med sin blick djupt fäst i min. Ett leende spred sig på mina läppar och värmen spred sig i min kropp.
"Och jag älskar dig" viskade jag tillbaka. Våra läppar möttes i en mjuk, omsorgsfull kyss. Jag älskade våra kyssar. De gav mig så mycket energi och de fick mina fjärilar i magen att bli galna.
"Ring när du är hemma så jag vet att du är okej" viskade Adnan efter kyssen. Jag nickade försäkrande.
Efter en sista kyss vände jag mig om och gick mot incheckningen. När jag väl hade ställt mig i kön vände jag mig om. Adnan stod kvar på samma plats och såg på mig. Han log när han såg att jag tittade på honom så jag log tillbaka.
Flygresan gick bra, förutom att jag fällde några tårar när mina tankar låg på Adnan och den närmaste framtiden för oss. Men det varade inte länge eftersom jag, när jag kände så, gick in på min kamerarulle och tittade igenom bilder på oss två. Att se hur glada vi var fick mig mig att le och må bättre.
Pappa mötte mig på flygplatsen i Sverige. Vi hade i setts på en månad och det kändes som evigheter sedan. Vi var vana vid att träffas varje dag så det var riktigt tufft att vara ifrån honom, men med Adnan vid min sida klarade jag mig. Nu behövde jag bara klara mig tvärtom också, utan Adnan med pappa vid min sida.
Jag slängde mig i pappas famn och han omfamnade mig mjukt.
"Min lilla älskling" viskade han mjukt. Jag skrattade.
"Hej, pappa" svarade jag glatt.
"Hur är allting?" frågade pappa medan vi började gå mot bilen.
"Det är bra just nu. Jag är bara orolig över mig och Adnan, om vi kommer klar oss" sa jag tveksamt. Pappa nickade förstående.
"Men det gör ni, jag lovar dig" sa han försäkrande.
"Ska vi boka in ett läkarbesök imorgon?" frågade pappa och bytte samtalsämne för att det gamla dog ut.
"Ja, gärna" sa jag och la handen på min mage. En bekymrad min prydde mina läppar efter att ha slängt en blick ner mot min mage. Jag kände på mig att något var fel och jag litade inte på Kanadas sjukvård som sa att allt var bra, men jag ville så gärna att de hade rätt.
"Jag hoppas att de kan hitta problemet" sa jag med en suck. Pappa var tyst ett tag, jag såg på honom att han tänkte efter.
"Vet du vad? Jag ska höra av mig till Örjan, kommer du ihåg honom? Han är, enligt mig, den bästa barnläkaren i Sverige" sa pappa till slut. Ett leende spred sig på mina läppar. Så klart kom jag ihåg Örjan. Under min uppväxt var jag på regelbundna besök hos honom på grund av komplikationerna och operationen vid min födsel. Han var min största idol när jag var liten och han fick mig att älska att komma till sjukhuset bara för att han gjorde allt så roligt.
"Tack" sa jag mjukt. Pappa log mjukt.
"Självklart" svarade han med ett leende.
När jag kom hem ringde jag Adnan, som jag hade lovat.
"Hej, baby" svarade han så fort tonerna gick fram. Jag log av hans röst.
"Hej, babe" svarade jag tillbaka.
"Gick resan bra?" frågade han.
"Jadå" svarade jag.
"Jag har bokat läkarbesök imorgon hos en läkare som jag och pappa känner" berättade jag glatt.
"Bra! Hoppas att han kan lista ut varför du får så ont" sa Adnan och jag instämmande med ett mumlande.
"Jag ska sova nu, så godnatt, älskling" sa jag mjukt.
"Godnatt, jag älskar dig" svarade Adnan.
"Och jag dig" sa jag innan vi båda la på.
•••
Ett lite tråkigt och rörigt kapitel bara för att fylla ut boken lite.. snart kommer det hända grejer!! Förbered er väl!!
Kommentera vad ni tycker om boken!!
Puss & kram <3
ESTÁS LEYENDO
världen är min
Novela Juvenil"Audrina? Varför är du inte lycklig? Din pappa har sett till att du har fått världen, jag har sett till att du har fått världen. Världen är din." "Nej, Adnan. Du är min värld nu, och jag har inte dig." *Bok 3 ur Världen-serien. Detta är en uppföljar...
