Finn Marble är en häxa, uppväxt i en dödsätarfamilj. Då hon inte vill gå i sina föräldrars fotspår är hennes mormor den ända lågan ljus i hennes liv. Ända tills hon börjar på Hogwarts.
Dock missar hon första läsåret och får börja andra året iställ...
"Exakt vart är vi påväg?" Försökte jag ängsligt medan jag skyndade ifatt Ollivander. "Till en av världens äldsta träd!" Skrattade han och verkade plötsligt extremt glad. "Men- men varför!?" Utbrast jag, smått orolig för att han helt tappat vettet. "En ägare, som provat tusentals stavar utan att finna den rätta. En stav, som provat tusentals ägare utan att finna den rätta. Kanske den väntat? Kanske staven har väntat på dig?" Jag rynkade ögonbrynen åt honom. Det lät knäppt, men det lät också intressant så aldrig i livet att jag skulle vända om. Plötsligt kom Draco ikapp mig, smått andfådd. "Skulle inte du vänta i butiken?" Frågade jag. "Tror du jag lämnar dig med den där idioten? Utan stav!?" Viskade han.
Ganska kort in i skogen fanns en glänta. Men- det såg ut som om någon försökt bränna ner skogen härifrån? I mitten av gläntan fanns ett berg av aska och den brända marken spred sig i gläntan, utifrån högen. "Vad har hänt här..?" Mumlade jag chockerat och började vandra med ögonen runt omkring. "Nej nej nej nej. Oj oj oj oj..." velade Ollivander och skyndade fram mot högen av aska. Han började först försöka blåsa undan askan men började sedan gräva i den med händerna. "Ja... ja." Mumlade han och höll upp något rektangulärt i luften. Sedan lyfte han på något på rektangeln som verkade vara ett lock. "J-ja. Ja!" Hojtade han och kollade i den rektangulära lådan. Sedan kollade han sig förskräckt omkring. "Vid Merlins skägg..." flämtade han. "Hörru!" Ropade Draco otåligt. Jag höll upp handen i tecken på att han skulle hålla tyst. Detta var intressant att se på... Ollivander började gå sakta mot oss igen medan han bar lådan i famnen som ett spädbarn. "Vad är det där?" Frågade Draco och stirrade på lådan. Ollivander höll fram lådan och lyfte återigen på locket. Inuti låg en stav. Den var helt ren och oskadd från branden eller explosionen eller vad som kan ha hänt. Men åt det håll som stavspetsen pekade var lådan helt förstörd. Helt sönderbränd. "Det här är en stav. En stav som- som min far tillverkade. Han var 26 år gammal och hans far, min farfar, ägde butiken. Min far bestämde sig för att utföra ett experiment. Han visste att drakhjärtsträng var bland den mest kraftfulla kärnan en stav kunde ha. Så han funderade över om- om två strängar gav staven dubbel kraft... Han lyckades med tillverkningen av staven men... Men den blev så kraftfull att han inte kunde kontrollera den. Den här staven brände ner vårt hem två gånger... Den här staven brände ner vår butik en gång och orsakade enorma skador i den oändligt med gånger. Den här staven har skadat vissa som har prövat att använda den! Det är den här staven som har orsakat det här! Den har bränt ner världens äldsta ek! Den här staven- den är besatt. Den är ond!" Ollivander kollade nästan argsint på mig. Varken jag eller Draco sa ett ord. "Det var därför jag gömde den här... trodde det var säkrast." Fortsatte han. "Och- och du tror att den passar mig..?" Försökte jag. Han suckade. "Jag kan tänka mig det, ja. Men jag vet inte om jag kommer kunna ge dig den Mrs Marble. Du- du är bara ett barn. Den här staven kommer kunna orsaka dig enorma skador." "Men- men om den passar mig... då är den lojal till mig. Då kommer den inte att skada mig." "Korrekt. Men om den inte är det vet jag inte vad som kan hända när du greppar den." Jag bet ihop käkarna. "... jag måste ha en stav." Mumlade jag. "Finn-" "Det kommer gå bra Draco! Bara- bara låt mig göra det..." Draco kollade smått oroligt på mig när Ollivander höll fram lådan. Jag skådade utseendet av den. Ganska enkel design. Den var svart med ett skruvat handtag. Man kunde se att den var gammal.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag svalde hårt och räckte försiktigt fram handen och lyfte upp staven. Den kändes inte speciell på något sätt, trots dess unika kärna. "Okej. Kasta nån formel- äh- kasta Lumos." föreslog Ollivander. Jag tog ett andetag och uttalade formeln. Direkt efter jag sagt den stängde jag ögonen. När inget verkade hända öppnade jag de försiktigt. Ingenting hade hänt! Då plötsligt kastades en stråle ljus ut ur staven rakt mot himmelen. Jag kollade fascinerat på den. Då sänktes strålen igen och en våg av ljus kastades från den, runt omkring lös allting upp. Jag kisade i det bländande ljuset innan det snabbt försvann. Ett guld-gult svagt ljus spreds då istället från spetsen. Som om staven fått en gloria. Jag kollade storögd mot Ollivander. "Det var... det var den absolut- den absolut starkaste reaktionen jag sett!" Utbrast han och skrattade sedan av lycka. "Den valde dig! Jag visste att jag skulle lyckas hitta dig en stav!" Ropade han och skuttade runt. Jag flämtade till och log. Jag har fått en stav... en stav med två kärnor..! Plötsligt blev Ollivander tyst och han stannade. "Du begriper vilket ansvar denna stav kräver..?" Frågade han allvarligt. "Du får inte använda den till fel saker." Jag kollade på honom med rynkad panna. "Vadå? Tror du att jag kommer försöka skada någon?" "Nej men... med- med tanke på dina förfäder så... så känns det viktigt att du tänker dig för." Jag kollade på honom irriterat men också smått sårat. "Hörru!" Utbrast Draco och klev fram. "Du har väll inte en aning om hur Finn är? Döm henne inte för vad hennes förfäder har gjort! Dessutom har hon all rätt i världen att köpa den staven nu när vi vet att den är rätt. Och jag vet att hon inte kommer skada en oskyldig fluga med den!" Ollivander kollade sammanbitet men skamset på Draco. "Såklart jag vet att hon kan köpa staven. Men priset sätter jag högt. 17 galleoner." Jag kollade chockat på honom. Det priset var orimligt högt. Men sedan kom jag på tanke med min rikedom. 17 galleoner var inte ens 5% av alla pengar jag ägde själv. Jag log uppnosigt mot Ollivander och tog fram en liten påse ur min magiska väska. Jag slängde påsen mot honom. "Behåll växeln." Snäste jag glatt och vände om. "Kom Draco. Vi har viktiga saker att snacka om."
