Du är magin inom mig, bok 1 (Harry Potter story)

4

Nästa morgon väcktes jag av Hermione.
"Finn, kom igen! Det är första dagen vi kan inte komma försent!"
Jag satte mig upp yrvaken och drog handen genom håret.
"Vad är klockan?" Gäspade jag.
"Halv sju!" Svarade Hermione medan hon började leta efter mina skolkläder.
"Va!? Hermione, vi har ju inte lektion förens klockan halv nio!"
Hermione skrattade;
"Jo men tror du inte jag vet det? Jag, Harry och Ron tänkte kolla upp en sak i biblioteket. Jag tänkte att du kanske vilje följa med?"
"Gärna! ...om det är okej för Harry och Ron..."
"Finn, var inte dum. Det är klart det är okej!"

När jag gick ut ur flickornas sovsal satt Hermione, Harry och Ron i soffan. Det såg ut som om de diskuterade något allvarlig...
Ron var den första som märkte att jag stod en bit framför de. Han knuffade Harry i sidan för att få honom att vara tyst.
"Finn! Det har hänt något förfärligt!" Utropade Hermione.
"Hermione, nej. Vi kan inte lita på henne..." försökte Ron tyst, men jag hörde... jag svalde.
"Ron, varenda elev kommer veta om det här innan frukost! Varför ska inte Finn få reda på det då?" Sa Hermione uppnosigt och Harry nickade. Hermione fortsatte;
"Inatt hittade Harry Mrs. Norris hängande på en krok i korridoren! Hon är vaktmästarens katt... hon är inte död, men förstenad."
"Äh, jag var ute för att jag hjälpte Mr. Lockman att skriva autografer på hans biografi..." lade Harry till. Hermione suckade.
"Hur som helst, stod det på väggen att hemligheternas kammare har öppnats... i blod..." fortsatte hon, "det är det vi ska söka om i biblioteket."
"Ska hon med?!" Viskade Ron. Hermione suckade och reste sig.
"Kom Finn, vi måste få i oss frukost!"

På vägen till stora salen passerade jag och Hermione Ginny.
"Godmorgon, Ginny!" Hälsade jag.
Hon kollade på mig lite konstigt och skyndade sedan iväg. Jag kollade på Hermione som skakade på huvudet undrande.
"Finn, Hermione!" Hälsade Fred och George när de gick förbi oss. Jag tog tag i Freds arm, han stannade och kollade på mig.
"Vad har hänt med Ginny?" Frågade jag.
"Jag vet inte, hon har varit konstig sen imorse..." svarade han.
Jag släppte taget om hans arm och nickade.
Sen fortsatte jag och Hermione till stora salen.

Efter någon minut kom Harry och Ron och satte sig mitt emot oss. Harry  berättade om quidditch matchen han skulle spela senare mot kvällen. Ron föreslog till och med att jag kunde få sitta med han och Hermione! Våra konversationer avbröts när en liten kille stannade bakom mig. Han tittade på Harry;
"Harry Potter!" Han hade en stor kamera med sig. "Jag heter Colin! *klick*"
Han började babbla om att hans föräldrar var mugglare och bla bla bla... jag stängde av hörseln direkt och tittade sedan bort mot Slytherins bord. Jag hittade Draco direkt. Han pratade med några andra som jag antog var Crabbe och Goyle. Han hade berättat om de i thestral-vagnen igår. Jag log för mig själv när jag såg hur han skrattade med sina kompisar. Hans ögon mötte mina och jag log mot honom. Han log inte mot mig. Snarare tvärtom. Hans leende slocknade när vi kollade på varann. Jag mimade va? och han skakade på huvudet och bröt ögonkontakten.
"Han kallade mig smutsskalle." Hörde jag Hermione säga.
"Va?" Jag vände mig mot henne och hon suckade;
"Malfoy, han kallade mig smutsskalle. Igår..."
Jag kollade tillbaks till Draco som redan kollade på mig. Den här gången log jag inte. Jag blängde på honom.
"Hermione, jag går till biblioteket så länge, vi ses där." Sa jag och reste mig upp.

Jag gick snabbt ut ur stora salen. Jag var arg. På Draco. Jag trodde aldrig att han skulle kalla någon för smutsskalle. Eller den Draco som jag hade pratat med hade aldrig gjort det. Han kanske inte var som jag trodde. Som jag hoppats...

"Marble."
Jag kände igen rösten. Det var Draco. Jag hade inte lust att prata med honom så jag fortsatte gå.
"Marble!" Han sprang ifatt mig och tog tag i min arm. Först då vände jag mig om och suckade.
"Du är arg på mig." Sa han frågande.
"Jag har mina anledningar. Vad är din ursäkt?"
Fnös jag.
Han undvek min fråga;
"Vadå för anledningar?"
"Du kallade henne smutsskalle, Draco!"
Han suckade;
"Granger?"
Jag nickade och han suckade.
"Hon kastade ut dig från kupén! Jag förstår faktiskt inte varför du försvarar henne."
"Du då varför är du arg på mig!?" Sa jag snabbt.
"Weasleys." Jag kollade frågande på honom.
Han suckade;
"Försök inte Marble, jag såg hur trevligt du hade med tvillingen igår vid middagen!"
"Fred?" Fortsatte jag.
"Ja! Vadå blev det kramkalas helt plötsligt?" Fnös han. Jag blev förbannad;
"Det handlar om att ge alla en chans, Draco! Jag gav dig en chans för att jag ville lära känna dig och INTE ta del av fördomarna! Jag gav Fred en chans, Hermione och till och med Ron!"
"Men de tog det för givet, Finn!"
"Och vad gör du just nu då!?" Röt jag.
Han svalde och tittade bort.
"Draco," fortsatte jag med lugnare röst.
"Jag har det svårt med att ge en andra chans. Men Hermione och Ron bad om ursäkt. De förtjänar en rättvis chans, alla gör det. Men jag tror inte att du har gett Fred en ända sådan. Så att du är arg på mig är bara patetiskt..."
Jag stormade iväg och lämnade honom stående där, mitt i korridoren.

Först när jag kom in i biblioteket stannade jag och tog ett djupt andetag. McGonagall och Dumbledore stod och pratade vid ett av fönstren. Jag gick fram.
"Professor, finns det möjligen någon bok om hemligheternas kammare?"
"Åh, Mrs. Marble. Jag är rädd att det inte finns någon sådan." Sa McGonagall och blickade mot Dumbledore och gick sedan mot dörren.
Dumbledore log mot mig;
"Kanske borde du leta efter en bok om Salazar Slytherin istället Mrs. Marble?"
Han blinkade och gick iväg.

"Salazar Slytherin?" Sa Harry frågande.
Nu satt vi alla vid ett bord i biblioteket.
"Ja, Harry. Lyssna på detta. Salazar Slytherin var en av de fyra som upptäckte och startade Hogwarts. Salazar antydde att skolan endast fick ta emot elever som var värdiga, renblodiga. De andra, Godric Gryffindor, Helga Hufflepuff och Rowena Ravenclaw höll inte med. Salazar blev bannlyst men det sägs att han, redan innan, hade en plan. Han hade en hemlig kammare som endast han kände till. Där förvarade han ett monster som en dag skulle återgälda hans vilja. Att få Hogwarts rent från mugglarfödda. Det är bara Slytherins anhängare som kan öppna kammaren."

Hermione svalde hårt.
"Tror ni att Mrs. Norris bara var en varning..?"
Vi satt tysta i någon minut. Tills Ron tog intiativ;
"Kanske vi borde gå till lektionen..."