Chapter 25

351 16 0
                                    

Nilagyan na ng band aid ang kamay ko at hinalikan naman ito ni Karius. 

"Para mabilis gumaling, Ate." He smiled and kissed my forehead too. 

Bumukas ang pinto at bumungad ang mukha ni Ian na galit at si Lance na malamig lang ang tingin. 

Mabilis na napatingin si Karius doon at tumayo. Susugod na sana siya pero hinawakan ko ang kamay niya. 

"C-Cas, huminahon ka." Natatakot kong sabi. 

Nagulat na lang ako nang suntukin ni Ryan si Lance. 

"Tangina, pre! TANGINA!" Sigaw ni Ryan. 

"Pinagbigyan na kita diba? PINAGBIGYAN KITA. Nag bigay daan ako para mag karon ka ng chance kay Zea! Kahit alam mong gustong gusto ko siya!" He- what?!

I never thought that he will legit like me. 

"PINAGBANTAAN KITA, NASAKTAN MO SI ZEA NOON. PERO PINATAWAD KITA. SINAKTAN MO ULIT SI ZEA NUNG BUMALIK SIYA, PERO PUTANGINA PINAGBIGYAN ULIT KITA. PERO ANG SAKTAN MO NG PAULIT-ULIT SI ZEA?! NAPAKA FUCK BOY MO, GAGO!" Hinahawakan na siya ni Delton at Ian. 

"Wala na kami ni Azalea. I can do whatever I want." He wiped the blood in his mouth. 

"GAGO KA TALAGA! BITAWAN NIYO KO!" Nag pupumiglas si Ryan pero Delton and Ian has a strong hold of him. 

Nagulat ako nung sinuntok ni Nathan si Lance, "Alam mong hindi pa kayo nakakapag move on dalawa. Alam mong mahal ka pa rin niya. ALAM MONG SHE'S TRYING TO GET CLOSURE!" 

Dinaluhan ako ni Amora at pinapatahan ako. 

Umiling si Lance, "Pabayaan niyo muna ako. Hayaan mo na makapag move on na siya." 

He looked at me and smirked, "Leave me alone." 

"Kuya, bakit?" Mahinahon na tanong ni Karius. 

"Kuya. Hindi ko maintindihan. Mahal na mahal ka ng pinsan ko. May pag kukulang ba siya, wala naman-" 

"AYOKO SA MAY DEPRESSION, AYOKO KAY ZEA! AYOKO SA LAHAT SINASAKTAN ANG SARILI. AYOKO SA MGA NAG IISIP NG NEGATIVE! SO FUCKING LEAVE ME ALONE! " He walked out just like that. 

I-I'm sorry, if I have it. Toxic na pala ako. But that was years ago. I was able to fight it when he came and helped me.


Napatingin ako kay Ryan. 

"Oo, gusto kita. GUSTONG GUSTO." Tinanggal niya ang pag hawak nila Delton at lumabas. 

Is this the part where our friendship breaks? I don't want that please! 

"Can everyone go outside, please?" Nahihiya niyang request. 

Napatango naman ang lahat at lumabas. 

Lumapit siya at hinawakan ang kamay ko. 

"A-Ate." Kinakabahan niyang simula. 

"Give everything time. Rest ka muna. Give yourself some time, unwind!" She smiled. 

"Everything has its own reasons, and I hope when the time has come, intindihin niyo ang bawat paliwanag. Look at it in different perspectives. Pero tuonan mo muna ng pansin ang priorities mo. Your priority is your work, how you take care of yourself, knowing your worth and being happy with your family for the mean time. We may just met awhile ago, but I know you needed to hear these."

Lumuhod siya sa harap ko at niyakap ako. 

I cannot help it but to cry. 

"T-Thank you, Tazanna. Thank you so much." Humagulgol ako habang niyayakap niya ako. 

"Shh, tahan na po." She was patting my back while I cry in her shoulders. 

Now, I'm crying in front of a person, I just met. 



When We Held HandsTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon