AROUND YOU

36 - en dejt

Zack's perspektiv
Jag reser mig försiktigt upp ur sängen och mina nakna fötter möts av det kalla golvet. Jag kollar på klockan som visar 21.37. Helvete!

Jag går runt i rummet och letar efter mina jeans som jag nästan direkt hittar. Tröjan är det lite svårare att hitta och samma sak med strumporna. Men tillslut har jag allt i famnen. Jag vänder mig om och kollar på honom innan jag ler. Hans ögon är slutna och hans bröstkorg går upp och ner i takt med hans andetag. Jag öppnar försiktigt dörren och smyger ut ur hans rum.

Nere i hallen drar jag på mig mina kläder och även mina ytterkläder. Jag stänger dörren med hjälp av extranyckeln och beger mig sedan därifrån. Chloe måste vara jätteorolig. Jag har inte ens skrivit till henne.

Min mobil som tidigare legat i byxfickan har jag nu i händerna och mina ögon möts som jag förutspådde av flera missade samtal och sms från Chloe. Jag suckar innan jag lägger ner mobilen igen. Jag orkar inte ta det nu.

Chloe's perspektiv
Jag har en klump i magen. Tänk om något hänt honom. Tänk om han aldrig kommer tillbaka. Tänk om jag förlorar honom också.

Jag blickar över på Aiden som ligger bredvid mig i sängen. Han kastar upp godiset i luften för att sedan fånga det med munnen.

Fråga inte ens vad han gör här.

Det blev bara så. När Zack inte var hemma och varken svarade på mina sms eller samtal kände jag mig en aning ensam.

Och ja! Jag skrev till Aiden. Som mer än gärna kom över, för den delen.

Det svaga ljudet på Tv:n av filmen som ingen av oss kollar på är fortfarande igång. Jag suckar när undertexterna visas på skärmen.

Jag kan se i ögonvrån hur Aiden kollar på mig. Jag vänder mig mot honom och ett leende sprids på mina läppar. I handen håller han en hallonrem. Han ler snett när våra ögon möts.

"Här." Säger han och räcker mig ena änden av remmen. Den andra har han i munnen. Jag kollar frågande på honom.

"Vad ska jag göra med den här?" Skrattar jag och han flinar mot mig. "Jag vet inte, kanske äta upp den?" Säger han som om det vore en självklarhet. Jag känner hur mina kinder hettar till och jag kan tänka mig att jag snart kommer bli lika röd som en tomat.

"Kom igen, det är kul." Säger han sedan. Jag skrattar tyst och stoppar änden i munnen. Bit efter bit sväljer jag. Det känns som att remmen är flera hundra meter lång. Den tar aldrig slut. Tills mitt ansikte är cirka 3 centimeter från hans.

Mitt hjärta bultar snabbt i bröstet och vi båda har slutat äta. Min blick flackar mellan hans ögon och läppar. Han ler svagt mot mig innan jag känner hans ena hand mot min kind. Hans blick är fäst på mina läppar.

Han tänker kyssa mig.

På något sätt kan inte min hjärna koppla detta. Jag förstår inte vad jag ska göra. Jag sitter helt stilla och inte ett pip lämnar mina läppar.

Det går som i slowmotion. Hans läppar är bara några få millimeter ifrån mina och han är faktiskt påväg att kyssa mig. Men självklart är detta inte ett sagoland och det blir ingen kyss.

Jag hör hur ytterdörren öppnas och snabbt har jag dragit bort blicken från Aiden. Jag är snabbt uppe på fötterna och springer fram till min dörr.

"Du måste gå! Det är Zack!" Säger jag stressat och kollar på Aiden. Han har ett flin på läpparna men rör sig inte en millimeter.

"Jag kan väl hälsa på min bästa kompis?" Säger han och skrockar tyst. Jag himlar med ögonen. "Aiden seriöst! Jag har inte tid för det här. Du måste gå." Jag drar handen genom håret.

"På ett villkor." Säger han. Jag suckar. "Ja, vad som helst!" Säger jag snabbt utan att tänka efter.

"En dejt." Hör jag honom säga. Allt stannar. Det är som att min hjärna slutar fungera helt. Mitt hjärta har slutat slå. Jag rynkar på ögonbrynen.

"En dejt?" Frågar jag. Han nickar instämmande. "En dejt, på lördag. Jag hör av mig." Säger han.

"Visst. En dejt. Kan du snälla gå nu innan vi blir upptäckta." Han flinar mot mig. "Vi ses." Är det sista han säger innan han öppnar upp fönstret och stiger ut i kylan. Jag tar ett djupt andetag.

Jag öppnar upp min dörr och springer mot vardagsrummet där Zack ligger utslagen på soffan. Hans ögon är slutna.

"Zack!" Utbrister jag. Hans ögon öppnas igen. "Chloe. Snälla kan vi ta det här imorgon istället?" Viskar han svagt och jag rynkar på ögonbrynen innan jag sakta nickar. Han ser verkligen ut att behöva sömn.

SUPRISE!! Två kapitel på samma dag.

Lite längre kapitel än vanligt, wiho. Vad tycker ni? Själv tycker jag att det blev helt okej. 

En fråga. Vad tycker ni egentligen om Aiden? Det hade varit så kul att läsa vad ni tycker om honom.