Sex - Dante Lindhe

87 - Olivia

Fredag 3 juni 2016
När jag kommer in i huset känns det både bättre och sämre. Situationen med Dante känns bättre, men festen känns tråkigare, mer ångestfylld. Jag hade hellre suttit kvar där ute med Dante.

Snart får jag syn på Leah, Noel, Valter och Ludwig som står och skrattar åt något i vardagsrummet. Jag rör mig mot dem.

"Jag har letat efter dig." Säger jag till Leah. Det har jag ju inte riktigt, men jag undrade vart hon var. Hon ler snett.

"Sorry, de här kidnappade mig." Svarar hon. Noel ler och kysser henne på kinden.

"Självklart. Jag kan ju inte fira min student utan dig." Säger han.

"Sluta! Fy fan vad äckliga ni är!" Ropar jag och Ludwig i kör. Vi alla brister ut i skratt.

"Men hallå! Vi måste ta en bild till insta storyn!" Utbrister Leah och tar snabbt upp mobilen. Vi ställer oss tätt ihop och poserar mot kameran. Vi skrattar samtidigt som vi kollar på bilden.

"Den är hemsk!" Utbrister Ludwig.

"Och därmed perfekt." Svarar jag med ett leende.

"Så. Den är uppe nu." Säger Leah glatt. Jag öppnar Instagram för att kolla på bilden en gång till. Den dyker inte upp. Jag bläddrar igenom andra händelser i väntan på att den ska dyka upp.

"Skicka den till mig sen." Säger Noel. Jag fryser till. Jag ser bilden. Men inte på Leahs konto. Bilden är upplagd på Stockholm gossip. Sakta kollar jag upp på Leah. Alla kollar konstigt på mig.

"Vad är det med dig?" Frågar Noel med ett skratt. Jag fortsätter att bara kolla på Leah. Det börjar gå upp för mig nu. Allt jag bara sagt till henne och Elsa som sen hamnat på Stockholm gossip. Det var hon hela tiden.

"Det är du som är Stockholm gossip." Säger jag bara. Hon rynkar ögonbrynen. Alla ser förvirrade ut.

"Ha?" Frågar Valter. Jag visar mobilen för dem. Allas blickar är på Leah nu. Hon står blickstilla. Ser rädd ut. Panikslagen. Innan någon hinner reagera skyndar hon bort från oss. Jag springer efter henne. Väl ute går hon med snabba steg bort från huset.

"Leah! Vänta!" Ropar jag. Hon stannar upp. Jag suckar. "Varför?" Frågar jag. Hon vänder bort blicken.

"Därför att ända sen Elsa kom in i bilden så har du glömt bort mig. Det var som om du glömde bort hela våran vänskap och Elsa blev din favorit person." Svarar hon. Jag kollar konstigt på henne.

"Verkligen inte. Jag har alltid tyckt om er båda lika mycket." Svarar jag. Hon fnyser.

"Det är bara lögner, Olivia. Som allt med dig. Du bara ljuger. Det har du gjort sen vi började högstadiet och du fick status. Jag kunde stå ut med det då. För mot mig var du fortfarande normal. Men när vi började gymnasiet ändrades du mot mig med." Säger hon. Jag suckar.

"Det var aldrig meningen. Det bara blev så." Svarar jag.

"Det är ingen ursäkt. Jag är osynlig för dig. Du ser mig inte." Säger hon. Jag vet inte vad jag ska svara, men jag har en jävla massa frågor.

"Hur fick du reda på allt?" Frågar jag. Hon ler.

"För jag var alltid där. Var jag inte med dig så var jag med andra som kunde berätta. Jag fick veta en del via Noel, och mycket av folk som skrev i dm. Jag har alltid fått reda på allt." Säger hon nöjt, som om hon är stolt över det. Jag fortsätter att bara kolla chockat på henne. Jag kan inte ta in det. Vägrar tro på det. Det kan inte vara hon. Varför skulle hon göra något sånt? Leah har varit min bästa vän sen vi var fem år. Dessutom är hon den snällaste personen i världen, trodde jag i alla fall.

"Men varför skulle du lägga ut om din mammas alkohol problem?" Frågar jag.

"Elsa var för nära sanningen. Jag kunde ju inte låta folk gå omkring och tro att det var jag som hade kontot." Säger hon.

"Så det var värt att låta halva Stockholm veta om din största hemlighet?" Frågar jag. Hon rycker på axlarna.

"Ibland måste man offra lite för att lyckas." Svarar hon. Hon är ju sjukare än vad jag trodde.

"Men hur fick du reda på det om min pappa?" Frågar jag.

"Jag var ju hemma hos dig runt jul när du inte var där. Jonas pratade rätt så öppet om det då. Han pratade även en del om dina drogproblem i somras." Svarar hon. Jävla Jonas. Jag blir så arg på honom att jag inte kan vara arg på Leah. Eller så tar jag ut min ilska mot Leah på honom istället.

"Men det med Arvid? Hur fick du reda på det? Jag berättade bara för en person om det." Säger jag. Hon fnyser.

"Jag är verkligen helt osynlig för dig." Börjar hon. "Jag fucking stod bredvid er när du desperat bad om att få ligga med honom igen!" Fortsätter hon irriterat. Jag blir tyst.

"Du har aldrig varit osynlig för mig, Leah. Du är min bästa vän." Svarar jag med blicken i marken.

"Visst." Svarar hon.

"Jag fattar fortfarande inte varför du gjorde ett konto för att förstöra för mig." Säger jag.

"Jag visade bara alla vem du egentligen är. Alla förtjänar att veta det innan de bestämmer sig för att prata med dig." Svarar hon. Jag suckar och skakar på huvudet.

"Jag fattar inte hur du kunde göra det. Du har alltid varit så snäll. Så lugn." Säger jag. Hon ler.

"Vi alla har ett mörker, eller hur, Olivia?" Svarar hon. Jag bara kollar på henne.

"Du är en hemsk person." Säger jag.

"Du är inte så perfekt du heller. Hitta dig andra vänner nu. Du har just förlorat två på bara någon månad." Säger hon innan hon fortsätter bort på gatan. Jag står kvar. Försöker ta in allt. Det var Leah. Det var hon hela tiden. Det var hon jag inte kunde lita på. Och Dante som trodde att det var Elsa som var den av mina vänner jag skulle passa mig för. Tänk att allt kunde rasa på en och samma gång. Jag kan inte stanna här längre. Jag måste härifrån. Långt bort härifrån.