32 - Olivia

520 4 0
                                    

Tisdag 20 oktober 2015
"Borde jag skriva något till honom?" Frågar Elsa där vi sitter vid ett bord i korridoren. Hon slutar aldrig tjata om Arvid. Sen den där festen är det allt hon pratar om. Jag tänker efter en sekund.

"Beror på vad. Du får inte visa att du är intresserad, men du ska samtidigt visa att du är intresserad." Svarar jag. Både hon och Leah kollar förvirrat på mig.

"Det där förstår sig bara såna som dig på." Säger Elsa och skakar på huvudet.

"Vadå såna som mig?" Frågar jag med ett flin.

"Såna som har game. Såna som får allas blickar. Såna som du och Dante." Svarar hon. Jag fnyser högt.

"Skitsnack. Dante har världens sämsta game. Sämre än dig." Säger jag och vi brister ut i skratt.

"Hur fan får han ligga med så många då?" Frågar hon. Jag flinar.

"Han är en jävel på att tjata." Svarar jag och vi skrattar igen. Elsa vänder sig mot Leah.

"Men, Leah, du är inte lika iskall som Olivia. Vad tycker du att jag ska skriva?" Frågar hon. Leah svarar inte. Hon är någon helt annanstans. Hon ler mot sin mobil, precis som alltid. "Haaallå. Leeeah." Säger Elsa och viftar med handen framför hennes ansikte. Snabbt stänger hon av mobilen och kollar på Elsa.

"Va?" Frågar hon. Elsa suckar.

"Du är hopplös. Vet du det?" Säger hon.

"Vadå?" Frågar Leah.

"Vem är det du skriver med hela jävla tiden?" Frågar Elsa. Leah ser genast irriterad ut. Då jag har känt Leah större delen av mitt liv vet jag att sånt här är jobbigt för henne. Jag ger Elsa en menande blick.

"Droppa det. Hon berättar när hon är redo för det." Säger jag. Elsa ger mig en skeptisk blick innan hon himlar med ögonen.

"Jag är i alla fall öppen med vem jag är kär i." Säger hon.

———

Fjante, 15:57
Jag står på parkeringen

Jag, 15:58
Och med det vill du att...?

Fjante, 15:58
Att du ska komma hit pucko

Jag himlar med ögonen där jag står ensam vid skåpen. Det verkar vara hans grej. Han planerar aldrig med mig att vi ska ses. Han bara skriver att jag ska möta honom någonstans. Frågar inte ens om jag vill ses.

Ändå gör jag som han vill. Jag rör mig genom de nu lite tommare korridorerna. När jag rundar ett hörn stannar jag upp. Arvid står där med Emil och Gabbe. Jag tar ett djupt andetag och styr stegen dit. Jag måste prata med honom. Se till så att han inte berättar för någon om att vi låg.

"Hej, Olivia." Säger han glatt och drar in mig i en kram när han ser mig.

"Tja." Säger jag. "Emil. Gabbe." Tillägger jag och killarna nickar mot mig som en hälsning.

"Jag tänkte just leta upp dig." Börjar Arvid. "Skulle du vilja hitta på något i helgen?" Frågar han. Jag blir chockad av hans fråga. Vill han hitta på något med mig? När han sa att han gillade mig trodde jag inte att han menade det. Jag trodde att det bara var något han sa för att få ligga med mig.

"Vi kan prata mer om det sen. Först måste jag bara ta en sak med dig." Svarar jag. Han kollar lite konstigt på mig innan han nickar sakta.

"Visst. Vadå?" Frågar han.

"Enskilt." Säger jag och kollar på Emil och Gabbe. De nickar och lämnar oss ensamma.

"Vad är det? Har det hänt något?" Frågar Arvid bekymrat när killarna är borta. Jag skakar på huvudet.

"Har du berättat för någon om att vi låg i helgen?" Frågar jag. Rädd för vad han ska svara. Han kollar konstigare på mig nu.

"Nej. Vadå då?" Frågar han. "Handlar det här om David? Vill du inte att han ska veta?" Frågar han innan jag hinner svara. Jag skakar på huvudet.

"Nej. Jag skiter väl i David." Svarar jag. "Det handlar om Elsa. Hon hade blivit förkrossad om hon fick veta." Fortsätter jag. Han kollar chockat på mig.

"Elsa? Hon brunetten som var med första gången vi sågs?" Frågar han. Jag nickar. "Varför skulle hon bry sig?" Jag suckar.

"Hon är typ ganska så intresserad av dig. Det var dumt av mig att ligga med dig. Jättedumt. Så snälla säg inte till någon." Svarar jag med desperation i rösten.

"Shit." Svarar han bara. "Jag ska inte säga något. Jag lovar. Men jag måste erkänna att jag är extremt chockad. Jag vet knappt ens vem hon är." Säger han. Jag ler svagt mot honom.

"Du borde ge henne en chans. Hon är världens finaste. Ingen kommer kunna uppskatta dig som hon skulle göra om det blir ni." Säger jag. Han är tyst ett tag.

"Vet inte. Jag känner ju henne inte ens." Svarar han.

"Men lär känna henne då." Svarar jag med en axelryckning. Han ser fortfarande inte helt övertygad ut.

"Vi får se. Helt ärligt är jag mer intresserad av dig." Säger han. Jag flinar mot honom.

"Men där har du ingen chans. Du fick din natt med mig." Svarar jag. Han skrattar lätt.

"Det fick jag. Och den kommer jag aldrig att glömma." Säger han. Jag skrattar och skakar på huvudet.

"Det borde du." Svarar jag. Innan han hinner svara börjar min mobil ringa. Det är Dante.

"Vad?" Frågar jag när jag har svarat.

"Kommer du snart, eller?" Frågar han aningen irriterat.

"Chilla. Och droppa attityden. Annars kanske jag väljer att åka hem istället." Svarar jag. Han fnyser på andra sidan luren.

"Vi båda vet att det där bara är tomma ord." Säger han. Jag himlar med ögonen. Trots att han har rätt.

"Mm, visst. Vänta två sekunder." Säger jag.

"Snarare 15 år." Mumlar han och jag lägger på. Arvid kollar frågande på mig.

"Var det Dante?" Frågar han. Jag kollar förskräckt på honom innan jag brister ut i skratt.

"Fy fan! Aldrig." Utbrister jag. Arvid skrattar lite lätt.

"Bra." Svarar han. Jag ler mot honom.

"Tack för att du inte ska berätta för någon. Jag uppskattar det verkligen. Ha det bra." Säger jag och backar från honom. Han ler mot mig.

"Självklart. Vi ses." Svarar han och jag försvinner ut från skolan.

Sex - Dante LindheWhere stories live. Discover now