Sex - Dante Lindhe

7 - Olivia

Fredag 18 september 2015
Vi kom hit för ett bra tag sen. Tillräckligt längesen för mina öron att vänja sig vid den höga musiken. Till skillnad från den senaste festen är den här i ett stort hus borta i Nacka.

"Men kom igen. Bara berätta." Tjatar Elsa på Leah för säkert hundrade gången. Elsa ska jämt tjata om att Leah ska berätta vem det är hon gillar. Jag vet inte varför hon bryr sig så mycket. Leah har alltid varit blyg med såna grejer.

"Det är verkligen ingen." Svarar Leah. Elsa kollar skeptiskt på henne.

"Och du tror att jag ska gå på det där? Jag fattar ju att det är någon. Jämt sitter du och ler mot din mobil och låter aldrig någon se skärmen." Säger Elsa.

"Vadå? Det betyder ju knappast att jag döljer något. För det första kan jag le om någon skriver något roligt och för det andra kanske jag bara vill ha lite privatliv." Svarar Leah.

"Men berätta bara vem det är." Suckar Elsa.

"Snälla, Elsa, lägg ner nu. Säger hon att det inte är någon så är det ingen." Säger jag trött.

"Tack, Olivia." Svarar Leah med ett överdrivet leende och kollar på Elsa. Plötsligt fångar något all min uppmärksamhet. I hallen står Dante, Axel, Noel och Valter. Vad fan gör de här? Lovisa, tjejen som har festen, ställer sig framför dem och ser stressad ut.

"Vad gör ni här?" Hör jag henne fråga. Ett flin växer på Dantes läppar.

"Vi blev bjudna." Svarar han.

"Ni hade varit välkomna men Olivia och dem är redan här så..." Börjar Lovisa men blir avbruten av Dante.

"Perfekt ju!" Säger han och går förbi henne i hallen. Hon kollar chockat efter killarna. Fan vad keff stil att dyka upp på en fest man inte är välkommen på.

"Vad är ens grejen med dem? De bara tror att de äger allt och kan göra som de vill." Säger Elsa med avsky i blicken.

"De gör ju typ det." Svarar jag. Elsa kollar konstigt på mig.

"Vad fan menar du med det?" Frågar hon med ett skratt. Jag lutar mig bak mot väggen.

"Alla låter dem ju göra som de vill. Det är ingen som stoppar dem direkt. På så sätt äger de typ allt." Svarar jag.

"De andra är ju inte lika illa som Dante. Typ Noel är ju snäll." Säger Leah. Jag ler.

"Klart han är. Han kallas ju prinsen av en anledning." Svarar jag.

"Han kallas prinsen för sitt hår." Säger Leah med ett skratt. Jag ler mot henne.

"Känns han inte lite tråkig då?" Frågar Elsa.

"Noel är väl knappast tråkig?" Säger Leah, nästan lite irriterat. Jag skrattar.

"Lite. Men på ett roligt sätt." Svarar jag.

"Ska du inte ragga upp honom då?" Frågar Elsa. Jag flinar mot henne.

"Noel?" Jag fnyser. "Aldrig. Vi är bara vänner." Svarar jag.

"Jag ska bara på toa." Mumlar Leah och försvinner iväg. Elsa tar min hand.

"Kom. Vi dansar." Säger hon och drar med mig till mitten av vardagsrummet där alla hoppar och skriksjunger.

Vi dansar ett bra tag och för varje minut som går känner jag mig bara fullare och fullare. Först är Elsa framför mig, sen Lovisa och till slut Dante. Dante, fucking, Lindhe. Han placerar sina händer på mina höfter och kollar på mig intensivt. Jag dansar närmare honom. Varför inte göra som vi sa att jag skulle göra på förra festen? Behandla honom som han behandlar tjejer. Vi rör oss tillsammans förbi folkmassan, ut till köket.

"Och varför tror du att du får röra mig?" Frågar jag med ett flin. Han flinar tillbaks mot mig.

"Ogillade du det?" Frågar han. Jag skakar på huvudet med ett ännu större flin på mina läppar. Han räcker mig en öl. Jag kollar på honom skeptiskt, men tar emot den.

"Försöker du supa ner mig?" Frågar jag och tar en klunk av ölen. Jag lutar mig mot väggen och han pressar sin kropp mot min. Fuck vad sexig han är på nära håll. Äckliga, sexiga Dante. "Jag är redan full." Säger jag då han inte svarar på min fråga. Han skrattar på sitt äckliga sätt.

"Är du?" Frågar han. Jag nickar. "Jag med." Säger han.

"Det märks." Svarar jag. "Du vet, du behöver inte supa ner mig för att få mig i säng." Säger jag och tar mig förbi honom för att röra mig ut från köket. Han greppar tag om min hand och jag vänder mig om mot honom.

"Vad får dig att tro att jag vill få dig i säng?" Frågar han. Hans blick är hungrig. Jag flinar.

"Folk snackar, Dante." Svarar jag.

"Hur vet du att det är sant då?" Frågar han. Jag lutar mig närmre honom.

"Tvek." Viskar jag i hans öra innan jag lämnar honom ståendes där.