Sex - Dante Lindhe

6 - Dante

Måndag 14 september 2015
Nackdelar med att ha gått om ett år: Du måste gå med årskullen under dig. Du tvingas vara i skolan ett år till när alla dina tidigare klasskompisar har tagit studenten. Alla ser dig som korkad eller ett problembarn.

Fördelar med att ha gått om ett år: Du får se Olivia varje dag i ett år till.

Om man ser det på det sättet är det ganska så värt att ha gått om ett år. Det är något förtrollande med att bara kolla på henne när hon går förbi. Alla gör det. Inte bara killarna. Exakt alla pausar det de håller på med för att iaktta varenda rörelse hon gör.

"Kolla hur hennes röv bara guppar upp och ner när hon går." Säger Oskar utan att släppa henne med blicken. Hon ställer sig vid några skåp med de där tjejerna som följer efter henne vart hon än går. Hennes, så kallade, "kompisar".

"Den är galen." Svarar jag.

"När tänker du ligga med henne?" Frågar han. Jag släpper henne med blicken, lutar mig bak i stolen och kollar på honom.

"Snart. Vi snackade lite på festen i fredags." Svarar jag. Han flinar mot mig.

"Varför har du inte legat med henne innan?" Frågar han. Jag rycker på axlarna.

"Vet inte. Har bara inte försökt än." Svarar jag.

"Så du menar att du kan få henne om du bara försöker?" Frågar han. Jag nickar.

"Självklart." Svarar jag. Han ser fundersam ut.

"Jag vet inte. Den kvinnan har ändå attityd." Säger han.

"Äsch, hon leker bara svår. Hon ligger ju med alla. Dessutom är vi ju båda Stockholms mest åtråvärda singlar. Det klart vi ska ligga!" Svarar jag. Han skrattar.

"Framröstade av Stockholm gossips följare och allt." Säger han.

———

Jag möter upp Sofia på Söder. Hon tyckte att vi skulle ta en fika och komma ikapp med allt vi har missat i varandras liv under tiden vi inte har setts.

"Berätta nu. Jag vill höra allt." Säger hon när vi har satt oss på ett café. Jag skrattar.

"Det har inte hänt något speciellt. Allt är precis som det var sist vi sågs." Svarar jag.

"Så du ligger fortfarande runt och beter dig som skit mot tjejer?" Frågar hon. Jag skrattar igen. Sofia ska alltid klaga på min livsstil.

"Jag skulle inte vilja påstå att jag beter mig som skit mot tjejer direkt. Jag ger dem bara vad de vill ha." Svarar jag. Hon skakar på huvudet.

"Det gör du inte alls det. De ger dig vad du vill ha, i hopp om att du sedan ska kunna ge dem det de vill ha. Kärlek, Dante." Säger hon. Jag suckar.

"Det är väl knappast mitt fel att de förväntar sig något av mig? Om de inte vore så korkade hade de fattat att jag inte vill ha någon jävla flickvän." Svarar jag. Sofia suckar.

"Ge dem inte falska förhoppningar då." Säger hon.

"Det gör jag ju inte. Alla vet redan hur jag är." Svarar jag.

"Nästan ingen vet hur du är. Alla tror att de vet hur du är." Säger hon. Jag blir tyst. Hon har ju rätt. Det är bara inför henne och mamma som jag kan droppa fasaden och faktiskt vara mig själv. Sofias mobil plingar till och hon plockar upp den från bordet.

"Är det okej om vi möter upp några av mina kompisar?" Frågar hon. Jag flinar mot henne.

"Är de snygga?" Frågar jag. Hon ger mig en sträng blick.

"Du rör inte någon av dem." Säger hon allvarligt. Jag skrattar.

"Självklart inte." Svarar jag, trots att vi båda vet att jag inte kommer kunna hålla det.

———

"Ska du dit?" Frågar Tuva mig där vi sitter i Majas soffa. Ganska så direkt efter att vi mötte upp Sofias kompisar drog vi hit.

"Dante ska definitivt inte med på festen." Säger Sofia bestämt. Jag flinar mot henne.

"Varför inte?" Frågar Maja.

"För att han inte är bjuden." Svarar Sofia snabbt. Tjejerna skrattar.

"Men jag bjuder personligen in dig nu då." Säger Tuva. Jag ler mot henne.

"Tack." Svarar jag.

"Dante kommer inte komma." Säger Sofia. Jag flinar mot henne.

"Jo då. Jag kommer." Svarar jag. Sofia himlar med ögonen och suckar.

"Fan. Pappa smsa precis. Jag måste hem." Säger Tuva med en ledsen min.

"Jag ska nog också dra." Säger jag och tillsammans rör vi oss mot hallen. Vi säger hejdå till de andra, innan vi försvinner ut genom dörren.

"Vart bor du?" Frågar jag där vi går i mörkret.

"Bara några gator bort." Svarar hon och pekar framför oss. Jag nickar och ler mot henne.

"Perfekt. Då kan vi gå tillsammans hela vägen." Säger jag. Hon ler mot mig. Det märktes redan sekunden vi mötte upp dem att Tuva är intresserad.

"Hur känner du Sofia? Håller ni typ på?" Frågar hon försiktigt. Jag skrattar.

"Verkligen inte. Vi är gamla barndomskompisar." Svarar jag. Hon nickar.

"Så ni har aldrig haft ihop det? Inte ens bara en liten kyss?" Frågar hon. Jag skakar på huvudet.

"Nej." Svarar jag.

"Varför vill hon inte ha med dig på festen?" Frågar hon. Jag flinar.

"Hon är rädd för att jag ska ta hennes vänner." Svarar jag. Tuva ler mot mig.

"På vilket sätt då?" Frågar hon. Jag stannar och vänder mig mot henne.

"På det här sättet." Svarar jag och lutar mig fram för att kyssa henne. Hennes läppar är mjuka och det märks att hon inte är lika van vid att kyssas som de flesta andra jag är med. Hon är så försiktig och osäker. När vi drar ifrån bara ler hon mot mig, innan vi fortsätter att gå. Till slut stannar vi framför ett hus.

"Här bor jag." Säger hon och nickar mot huset. Det är en lite mindre villa med en friggebod på tomten. Jag nickar.

"Kan jag hänga med in?" Frågar jag. Hon kollar på mig chockat.

"Är du seriös?" Frågar hon. Jag placerar mina händer på hennes höfter och lutar mig närmre så att våra ansikten bara är några centimetrar ifrån varandra.

"Klart jag är seriös." Svarar jag. Hon har svårt att hålla ögonkontakten.

"Pappa skulle mörda mig om han fick veta." Säger hon. Jag lutar mig närmare.

"Han behöver inte veta något." Viskar jag i hennes öra. Ett osäkert leende växer på hennes läppar. Det märks att hon är nervös. Jag kysser henne.

"Gå in i friggeboden. Jag ska bara säga till honom att jag är hemma." Säger hon och försvinner in i huset. Jag ler för mig själv samtidigt som jag rör mig mot friggeboden. Tjejer är så lätta.