Sex - Dante Lindhe

68 - Olivia

Fredag 11 mars 2016
Det enda alla verkar prata om nu är Dante och hon där Emma. Folk har fortfarande inte tröttnat efter en månad. Jag har sett dem ihop några gånger. Kanske två. De är väl fina ihop eller nåt. Men jag och Dante passade bättre ihop. Vi var som gjorda för varandra. Oavsett vad så vet jag att det vi hade ihop kommer vara det mest speciella för oss båda. För alltid.

Alla har hört Hov1s nya låt också. Det går jättebra för dem. Jag vet inte ens när det hände men de är liksom typ kända nu. Låten är bra. Kärleksbrev. Ett kärleksbrev till dig som aldrig älskat.

William blev arg på mig när han hörde den. Jag vet knappt varför. Det är så töntigt. Han anser att jag har ljugit. Att jag aldrig sa till honom hur nära jag och Dante egentligen var. Men jag ljög aldrig för William. Jag och Dante var ju inget. Inget någon visste om i alla fall.

Låten är jättebra men jag gillar den inte. Jag hatar den samtidigt som jag älskar den. Jag kan inte lyssna på den, men gör det ändå. Dantes text gör alltid lika ont, även om det var jag som bad honom att aldrig prata med mig igen. För jag vet att den handlar om mig.

Min kärlek till dig är som ironi
Om du gråter på grund av mig jag skiter i
Och att du säger att du saknar mig
Du sa väl att du hatar mig?
För jag gav och jag gav och jag gav
Jag lät dig bara ta, bara ta, bara ta
Men fick inget tillbaks
Allting som du gjorde var fel
Inget som du gjorde var rent
Och jag spelade med
Kanske tänker att skiten vänder
Tro mig när jag säger att det inte händer
Tro mig när jag säger att det inte är vi
Efter all vår tid är det det jag känner
Och nu är vi över
Jag skriver brev för jag vill, inte för jag behöver
Att jag älskat dig, ångrar mig
Du kommer aldrig lyckas fånga mig

Han har ju rätt i vissa delar. Det var verkligen bara han som gav. Jag gav aldrig någonting tillbaks. Jag bara tog. Tog allt. Och jag vet att jag gjorde fel många gånger, men han var inte heller helt felfri. Men jag kan inte hata honom. Och jag kan inte heller säga emot texten.

Jag vet inte om han verkligen älskade mig eller om han bara skrev det för att det passade bättre in i texten. Jag vet inte ens själv om jag älskade honom. Jag vet bara att jag kände något jävligt speciellt för honom. Men inget av det spelar någon roll längre. Vi är slut nu.

William kommer in i badrummet just när jag gör det sista med sminket.

"Är du redo att dra?" Frågar han. Jag skruvar på locket på mascaran och kollar mig i spegeln innan jag kollar på honom.

"Yes." Svarar jag. Han kollar på mig ett bra tag innan han drar in mig i en kram. Direkt hamnar hans händer på min rumpa. Den här grabben verkar vara extremt fixerad vid min röv. Ibland tror jag nästan att det bara är därför han är med mig. Inte för att det gör något. Sen min kropp började mogna har jag vetat att det endast är därför killar är med mig.

"Fan vad vacker du är." Säger han och kysser mig. Jag skrattar.

"Du förstör mitt smink nu." Säger jag. Han bara ler.

"När köpte du den klänningen?" Frågar han. Jag kollar ner på den smaragdgröna silkes klänningen på min kropp. Samma klänning jag hade på min och Dantes dejt. Jag hade aldrig använt den innan det och jag har inte använt den sen dess.

"Längesen." Svarar jag utan att möta hans blick.

"Den är jättefin. Varför använder du den inte oftare?" Frågar han. Den är till för Dante. Jag vill inte förstöra den nya minnen utan honom, tänker jag. Men jag säger det självklart inte högt. Jag rycker på axlarna.