Sex - Dante Lindhe

27 - Olivia

Lördag 17 oktober 2015
"Hur kommer det sig att du ville ta en cigg med just mig?" Frågar Arvid med ett skratt där vi går runt kvarteret. Jag flinar mot honom.

"Kände att det var min tur att tvinga ut dig på en cigg nu efter att du väckte mig så där klockan 5 på morgonen och drog med mig ut på en cigg sist vi sågs." Svarar jag. Han skrattar igen.

"Kommer du ihåg det?" Frågar han. Jag skrattar.

"Det klart. Det är den roligaste festen jag har varit på." Svarar jag. Han ler mot mig.

"För mig med. Synd bara att jag hade tjej då." Säger han. Jag kollar chockat på honom och flinar.

"Varför det?" Frågar jag. Han ler.

"För jag ville verkligen vara med dig det dygnet." Svarar han. Jag ger honom en skeptisk min.

"Seriöst?" Frågar jag. Han nickar.

"Jag kom in i det där huset och sekunden jag såg dig ångrade jag att jag var tillsammans med Nova." Svarar han. Jag skrattar.

"Aldrig. Så speciell kan jag inte ha varit." Säger jag. Han nickar hastigt.

"Johodu! Du bara lyste upp hela rummet. Varför tror du att jag drog iväg dig på typ 15 cigg-promenader? Du vet ju att jag inte ens röker." Svarar han. Jag ler mot honom och glömmer genast bort Elsa.

"Så du röker fortfarande inte?" Frågar jag. Han skakar på huvudet.

"Precis som då så tar jag bara en cigg för att få umgås ensam med dig." Svarar han. Jag skrattar.

"Det där låter bara dumt." Säger jag. Han ler och stannar framför mig.

"Men du gillar det." Säger han. Jag himlar med ögonen men ler. Allt är bara ett spel.

"Jag skulle aldrig kunna erkänna något sådant." Svarar jag. Han går närmre mig och placerar sina händer på min midja.

"Det är lugnt. Du behöver inte erkänna något för mig. Jag tycker om dig ändå." Säger han. Jag virar mina armar runt hans nacke.

"Så du tycker om mig och allt?" Frågar jag med ett flin. Han ler brett och nickar.

"Om jag gör. Du gör mig galen, Olivia." Svarar han. Någonting känns i magen. Inte något bra. Dante brukar säga så. Det är hans replik. Men innan jag hinner blinka har jag pressat mina läppar mot Arvids. Förmodligen för att dränka tanken på Dante. Efter ett tag avbryter han hånglet och kollar på mig.

"Jag bor alldeles här. De märker nog inte om vi är borta ett litet tag till." Säger han. Jag skrattar innan jag följer med honom hem.

———

Med grov ångest sätter jag mig i soffan med alla igen. Arvid sätter sig i soffan mittemot med ett stort leende på läpparna. Elsa kollar förväntansfullt på mig och jag ger henne ett snabbt leende.

Hur fan kunde jag ligga med Arvid? Arvid som Elsa har tyckt om i snart ett år. Tanken var att jag skulle snacka med honom om henne men det enda vi snackade om var mig och det resulterade i att jag låg med honom. Jag är den sämsta vännen i världen.

"Vi har saknat dig, Olivia." Säger David som sitter bredvid mig.

"Mig då?" Frågar Arvid kränkt. Alla skrattar. Alla förutom jag.

"Märkte inte att du var borta." Svarar Liam. Arvid pekar finger till honom innan de skrattar igen. Jag möter Elsas blick och hon signalerar att vi ska gå iväg igen. Vi reser oss ur soffan och går ut på altanen.

"Hur gick det?" Frågar hon exalterat med ett stort leende på läpparna, väl ute. Jag tvingar fram ett leende.

"Det gick bra. Jag tror också att han är intresserad." Svarar jag. Intresserad av mig, tänker jag. Jag är så dålig. Jag borde berätta men jag kan bara inte. Det skulle krossa henne. Hon skulle hata mig. Hon skiner upp i ett leende.

"Wow! Det känns som jag drömmer!" Utbrister hon. "Ska jag typ göra något? Ska jag säga något till honom?" Frågar hon.

"Det vore ju en bra start att prata med honom. Men nämn inte något om det här. Du får inte vara för lätt eller för på. Arvid gillar inte sånt." Svarar jag. Jag är vidrig. Hon nickar.

"Nej, det klart. Gud. Arvid gillar mig." Säger hon glatt. Jag skrattar lätt.

"Bli inte för ivrig nu." Svarar jag. Ett flin växer på hennes läppar.

"Du vet, när ni var borta började David fråga massa om dig." Börjar hon. Jag kollar chockat på henne.

"Vadå? Vad frågade han om?" Frågar jag. Hon ler.

"Han frågade om du håller på med någon just nu och om vi tror att han har en chans. Han är jättetaggad på dig. Du borde satsa." Svarar hon. Jag skrattar.

"Jag satsar inte på killar, Elsa, jag ligger med dem." Svarar jag. Hon himlar med ögonen.

"Jaja. Ligg med honom då. Han är jätteintresserad av dig." Säger hon. Jag ger henne en tveksam min.

"Vet inte. Jag skippar nog det. Idag i alla fall." Svarar jag. Ett ligg för kvällen räcker nog, tänker jag.

"Men fatta vad goals det vore om du och David blev något! Då hade du, jag, han och Arvid kunnat gå på dubbeldejter och umgås ihop alla fyra." Säger hon drömskt. Aldrig att jag går på en dejt igen. Jag gjorde det med Dante och det var ett stort misstag. Jag känner mig genast yr och skuldkänslorna bara växer tills det känns som om de ska sluka mig hel.

"Jag måste bara på toa." Mumlar jag och skyndar in i huset.

Jag behöver någon. Någon som bryr sig. Jag måste hitta Noel. Jag rör mig längre in i huset tills jag ser Dante och Axel stå i köket. Jag skyndar dit samtidigt som hela jag skakar.

"Vart är Noel?" Frågar jag stressat. Dante och Axel kollar chockat på mig. Ett flin växer på Dantes läppar.

"Så nu passar det sig att prata med mig?" Frågar han. Jag kan inte hantera hans spel just nu. Jag måste bara hitta Noel.

"Vart är Noel?" Frågar jag igen.

"Varför leta efter Noel när du kan stanna med oss?" Frågar han med ett flin. Paniken växer inom mig.

"Dante, jag har inte tid för dina spel just nu. Jag måste hitta Noel. Vart är han?" Frågar jag ännu mer stressat. Dante kollar chockat på mig. Verkar fatta att något har hänt.

"Han är inte här. Han sitter barnvakt för Love." Svarar Axel och ger mig en konstig blick. Jag suckar förtvivlat. Sitter han barnvakt för sin lillebror nu när jag verkligen behöver honom?

"Ni skojar? Jag behöver honom nu." Säger jag. Som om det skulle hjälpa.

"Har det hänt något?" Frågar Dante oroligt.

"Skit samma." Säger jag irriterat och skyndar ut ur huset. Jag måste härifrån.