Söndag 1 maj 2016
William lägger en arm över mina axlar där vi går uppför trappan till Dantes lägenhet. Jag ska hämta alla de grejer jag har här. Även om jag aldrig skulle erkänna det är jag nervös. Jag har inte sett honom sen vi avslutade allting. Jag har inte sett honom på en vecka. Han har inte varit i skolan.
Tanken av att behöva se honom nu stressar mig. Jag tror delvis det var därför jag tog William med mig. Egentligen är det rätt taskigt av mig att ha med William. Det blir som att trycka upp det ännu mer i Dantes ansikte. Det var ju egentligen jag som gjorde fel från början.
Jag knackar på dörren, utan någon som helst synlig tvekan. Men i mitt huvud har jag tvekat sen jag satte mig i bilen på väg hit. Dörren öppnas och där står Tarja. Hon kollar aningen chockat på mig.
"Olivia?" Säger hon. Jag ler snabbt.
"Är Dante hemma?" Frågar jag. Hon rynkar ögonbrynen.
"Nej, han är hos Sofia." Svarar hon. Jag nickar.
"Bra." Svarar jag. "Jag ska bara hämta mina grejer." Fortsätter jag. Hon nickar och flyttar sig från dörren så vi kan gå in. Jag vänder mig mot William. "Stanna här." Säger jag. Han nickar. Jag tar av mig skorna och rör mig mot Dantes rum.
Mina grejer ligger helt utspridda här. Dem är överallt och ingenstans. Jag vet att jag kommer glömma något. Jag minns inte ens vad det är jag har här.
Jag trycker ner de kläder jag hittar i väskan jag tog med mig, innan jag rör mig mot badrummet för att hämta allt jag hade där. Sminkborttagning, min hårborste, några hårsnoddar. Jag håller upp tandborsten jag fick första gången jag sov här. Det är över ett halvår sen jag fick den. Jag kollar på den ett tag innan jag slänger den i papperskorgen.
"Vad har han gjort den här gången?" Frågar Tarja som nu står i dörröppningen till badrummet. Jag suckar.
"Den här gången var det jag som gjorde bort mig." Svarar jag utan att kunna kolla på henne. Hon ser ledsen ut. Lika ledsen som jag känner mig.
"Det här blir inte sista gången jag ser dig, va?" Frågar hon. Jag suckar och står tyst ett tag. Jag kollar plågat på henne.
"Jag tror tyvärr det." Svarar jag. Hon omfamnar mig.
"Om det nu är så, så vill jag säga tack för den tiden vi fick ha dig i våra liv. Tack, Olivia." Säger hon. Jag kämpar emot tårarna.
"Tack själv, Tarja. Du har gjort mer för mig än vad du tror. Tack för att jag fick känna hur det känns att ha en mamma, och en bästa vän." Svarar jag. Hon kramar mig extra hårt innan hon släpper mig. Vi går mot hallen.
"Hejdå, Olivia." Säger hon.
"Hejdå, Tarja." Svarar jag, och jag och William går ut ur lägenheten. William tar min hand.
"Fan vad tid det tog." Säger han.
"Jag pratade med Tarja." Svarar jag med låg röst. Han svarar inte. För han bryr sig inte.
ESTÁS LEYENDO
Sex - Dante Lindhe
Fanfic"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig än att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig." De...
