Vargarnas Hemligheter

Kapitel 21

Jag stod framför spegeln och höll upp klänningen framför mig. Den var så otroligt vacker, lång och vit med guldiga detaljer som placerade sig runt överkroppen. Jane stod vid min sida och log snällt. "Sätt på dig den," sade hon. "Jag vill se den på dig."

"Är du säker? Tror du inte Angeleca vill ha äran att bära den här klänningen? Du är ju trotts allt hennes mor," nekade jag och räckte fram klänningen till henne. Hon tog sin hand över min och drog klänningen till mig igen.

"Jag är säker."

"Okej," viskade jag, utan andledning. "Jag har inga ord, Jane." Hon log som svar och drog fram en stol.

"Här, sätt dig så kan jag fixa ditt hår." Jag följde hennes ord och satte mig ner på trästolen.

Jane tog fram en borste och började att långsamt att borsta mitt hår. Till slut var det så silkeslet så man knapt kända det när jag drog min hand egenom. Hon fortsatte trixa och det slutade med att hon hade flätat en fiskbensfläta ner på min högra sida. Den var oändligt vacker.

"Tack så mycket, Jane," tackade jag henne och gick in i badrummet för att inspektera hennes verk. Sedan drog jag av mig mina kläder och slank in i klänningen. Den böljade nerför min kropp. Ett ord att beskriva den med är breathtaking.

Vilka kunde jag gå med? Vilka hade inte en dejt? Ash. Nej, glöm det. Så fanns det ju Dante också. Jag rodnade när jag tänkte på honom, gud vad taskig jag hade varit. Men jag berättade ju bara sanningen, jag hade inga känslor för honom!

"Åh, glöm inte.." Sade Jane och fiskade upp en vitguldig mask ur sin väska. Den passade så bra ihop med klänningen att de måste vara gjorda för varandra. Jag log mot Jane. Sedan tog jag ett djupt andetag och satte dit masken.

~

Jag frågade Dante om han ville gå med mig som vänner och han hade ivrigt svarat ja. Tillsammans hade vi åkt till balen, han körde bil och jag satt bredvid i passagerarsätet. En pinsam tystnaf hade uppstått, jag ville inte ens tänka på det.

Sedan hade vi anlänt till balen. Hög musik hördes från Eastwood High, det var den skolan som hade festen, fast alla var välkomna. Förutom gamlisar, alltså det är en ungdomsbal, om man så säger. Musiken var inte rapplåtar och andra populära poplåtar utan mer klassiska och gamla.

Vi steg in i matsalen, där balen hölls i. Det fanns dock flera delar, också inne i gympasalen då allting tog mycket plats. Det var coolt att se alla utklädda människor i masker. Jag gick runt lite med Dante i tystnad innan han äntligen sade något och räddade stunden.

"Får jag bjuda på en dans?" Jag nickade lite lätt till svar och tog emot hans hand han sträckte ut emot mig. Vi gick ut på dansgolvet och han lade sina händer runt min midja, mina runt hans hals på hans axlar. Vi började dansa lite, men ärligt talat var det mest obekvämt. Jag ursäktade mig lite lätt.

"Jag är nog lite törstig," harklade jag.

"Åh, ja hämtar lite bål. Vänta här," svarade Dante, han var så gullig. Men inte för mig. Han försvann runt hörnet mot gympasalen där de serverade bålen. Jag väntade tålmodigt på min plats och blickade ut över matsalen som var helt omdesignad för denna fest. En del kollade på mig och jag ryggade mig tillbaka in i mer mörka delen där man inte såg mig så bra från ljuset.

"Och vem är den här skönheten?" Från ingenstans dök en kille upp. Jag kunde inte urskilja varken hår- eller ögonfärg pågrund av mörkret, men jag kunde se att han var lång och kraftig. Men inte kraftig som fet, utan stark. Jag rodnande lätt av vad han sade, och var glad att han inte såg det.

"Det kan man väl undra," svarade jag retsamt och log. Han flinade tillbaka och bugade sig sedan.

"Får jag fråga dig till en dans?"

Javisst," svarade jag och neg. Sedan brast vi båda ut i skratt och han drog ut mig på dansgolvet. När han lade sina händer om min midja rös jag. Han fick mig att känna mig som att jag kunde vara mig själv, även fast jag bara känt honom i vadå - två minuter? Vi dansade i någon minut innan han bröt tystnaden.

"Det här var en tråkig låt, vill du följa med mig ut?"

"Hm, kanske det."

"Jag tror du vill."

"Jasså?" Jag höjde ett ögonbryn.

"Plus att jag tror din dejt är tillbaka, kom så ska jag rädda dig," sade han sedan snabbt och sprang ut ur matsalen med mig skrattandes efter honom. Bakom oss lämnade vi en förvirrad Dante med två muggar bål som kollade sig runt efter sin dejt.