Jag tassade nerför trappan tidigt nästa morgon. Klockan var endast halv fyra på morgonen och jag var redan uppe. Utan att någon märkte öppnade jag dörren och smög ut. Jag låste den efter mig och vände mig om för att sedan skifta snabbt och fara iväg mot ängen. Mitt på ängen satte jag mig ner och såg upp mot månen. Det var en halv måne idag. Det alla trodde om att varulvar, eller skiftare som vi kallar oss, förvandlades under fullmånen till stora bestar och dödade var fel. Under fullmånen blev endast våra behov starkare. Vi blev dragna till månen, till att komma ut och bara vara sig själv. Allt människor trott om oss, alla myter, är inte sanna.
"Hej," hörde jag en bekant röst. En nattsvart varg med lysande, röda ögon visade sig. Han gick ut från skuggorna mot mig.
"Ash," sade jag.
"Hur mår du?" Frågade han.
"Inte så bra. Jag är rädd," svarade jag. "Och vad är det med dina ögon?"
"Inget, inget. De kan bara se ut såhär ibland. Kom så ska jag visa dig ett ställa jag hittat," sade han spänt och nickade mot ett helt annat håll en lägret. Jag följde tveksamt efter. Såhär brukade inte Ash bete sig.
"Är du säker att du är okej?" Undrade jag ännu en gång.
"Jag är OKEJ!" Röt han plötsligt.
"Nej.. Nej. Min Ash skulle aldrig bete sig såhär," sade jag medans jag började backa. Jag stötte ihop med något bakom mig och vände mig om. Hela jag skakade. Jag var som förlamad.
Bakom mig stod en stor, mörk silhuett. "Hej," sade silhuetten och det var det sista jag såg innan allt blev svart.
DU LÄSER
Vargarnas Hemligheter
Paranormal|| Octavia Belle är en sextonårig tonårstjej som lever ett helt vanligt liv; hon går i skolan, bor med sina föräldrar i en villa och älskar att teckna på sin fritid. En dag när hon går in i skogen bakom hennes hus, för att teckna en å, ser hon något...
