Vargarnas Hemligheter

Kapitel 12

"Vad är det jag ska skydda er mot? Om det är mig som profetian handlar om?" Frågade jag Matthew. Han nickade och började berätta.

"Det är nog bäst att erkänna allt nu. Du är en del av flocken och vi måste lita på varandra." Han tog en paus. "Onda varelser. Vampyrer, häxor som
valt deras sida, onda vargar, de har alltid varit emot oss. Vi trodde det var över när vi fick reda på att de redan är påväg. Men om det är du som profetian handlar om, är du den enda som kan rädda oss."

"Åh herregud," mumlade jag. Mitt hjärta dunkade hårt mot
bröstet.

"Vad?" Undrade Ash.

"Jag hittade något. Tror det var igår eller i förrgår. Jag-jag trodde det var ett skämt..."

"Vad hittade du?" Sade Matthew. Han höll händerna på mina axlar och spände ögonen i mig.

"En lapp. Och på den så stod det 'vi är här'."

Matthew och Ash stirrade på mig.

"Det kan fortfarande vara ett skämt," försökte Ash och drog en hand igenom hans svarta hår.

"Nej. Inte vid det här tillfället. Det är dem. Octavia, jag tror du måste läsa lite mer av din bok," föreslog Matthew.

"Hur vet du om min bok?" Svarade jag förvånat.

"Jag kände Christoffer och Tris. De höll på att skriva den där boken så bra som det gick. De berättade ingen för vad som stod i den, men jag antar att det är saker du bör veta. Vi kan hitta mer information i den."

"Du har rätt, jag går upp och läser. Berättar om jag hittat något," höll jag med Matthew och sprang upp för trapporna till mitt byta rum. Det var ljust och vitt, såg nästan ut som mitt förra rum, bara att jag inte hade en balkong eller en walk-in closet. Men det var okej, jag hade aldrig riktigt gillar det överlyxiga.

Min bok låg emellan madrassen och sängen. Jag drog fram den och satte mig i min säng. Genast började jag att läsa.

"Läs kapitlet 'Boken' för att veta vad som hon läste"

Jag satt och läste länge. Det var fruktansvärt. Men varför var jag så speciell? Jag är ju bara jag! En liten, 16-årig flicka som blev slungad in i en värld med ont och gott som stred mot varandra. Vart kom jag in? Jag fortsatte ivrigt att läsa.

"Tankekraft går ut på att läsa tankar, som du nog förstått. Att ta sig in i andras tankar, radera minnen, skapa minnen, ändra på huvudet, tala till personet i sinnet. Du kan flytta på saker genom att bara tänka på det.
Andra varulvar har inte dessa krafter. Vissa kan ha en gåva, det är lite ovanligt men i varannan flock borde det finnas en ungefär.
Du kan styra alla element. Jord, Vatten, Eld och Vind, även kallad luft. Med jord kan du få hjälp av andra varelser i skogen, du kan kalla på dem när du behöver hjälp. Även ta hjälp från plantor, växter, träd. Du har en gåva med örter därefter.
Vatten. Du kan få hjälp av vattenkraften. Styra vatten, is även. Använda det som ett vapen.
Eld. Du kan skapa eld med bara dina händer. Ta hjälp av eldens kraft som ett vapen, samma som med de andra. Med tillräckligt mycket rast och träning, kan du skapa eldklot, starta bränder och mer.
Vind. Du kan kontrollera luft, styra den och använda den, som jag upprepat, som ett vapen.
Skapa barriärer. Som skydd kan du skapa dem. Jag vet ej hur du kan kontrollera detta, men försök.
Du har alla dessa krafter och fler. Fast jag vet inte vilka de är eller hur du kan använda dem. Kom ihåg att du endast kan använda det här mot ont. Om det är skapat för en ond anledning, kommer kraften inte lyda dig och vända sig mot dig. Då är det du som har blivit fienden."

"Mattew, Ash!" Skrek jag och rusade nerför trapporna. Ash kom springandes utifrån såg jag genomsöka fönstret i en väldig fart och slungade upp dörren. Han skiftade och kom fram till mig.

"Herregud vad du skräms! Jag trodde att du var skadad!" Sade han argt.

"Men jag har hittat nått!" Protesterade jag.

"Vad har du hittat?" Frågade Matthew som kom utifrån köket. Han gick fram till oss och jag visade dem allt. Berättade.

"Är du säker på att din mamma har helt rätt eller är lite koko?" Flinade Ash.

"Lägg av!"

"Nej, det är sant," sade Matthew och såg på mig med en orolig blick. "Vi måste träna dig. Så gott vi kan."