Vargarnas Hemligheter

Kapitel 7

Det gick några dagar. Allting rullade på som vanligt. Eller vanligt och vanligt, jag var en varg. Ash och jag tränade hårt. Efter träningen samma fredag så stannade jag med flocken och åt mat. Jag kunde nu allas namn. Eliza Mix var den där lte sura och bitchiga tjejen som hatade nykomlingar, vilket som vill säga att hon hatade mig. Hon var 14 år och hade platinablont hår med ljust gråa ögon som lyste i månskenet. Varför jag visste att de lyste i månskenent var bara för att det var det Wera berättat. Men Eliza,s pojkvän och även mate (vilket som jag lärt mig är när två styckena vargar hittar "den rätte") var värre. Han var inte elak på något sätt, men han såg elak ut.

Eliza,s pojkvän heter Zack Zix, vilket är lite lustigt att de nästan har exakt samma efternamn. Det som gör att han såg läskigt ut är att han har röda ögon. Människor ser bara vanligt blåa eller så, men alla övernaturliga varelser ser hans riktiga ögon. Röda som blod. Fast han var faktiskt riktigt schysst. Tack vare Eliza fick han stanna och bli en del av flocken. När hon var 11 och han 12 kom han och gick in på deras revir. De attackerade honom, men såg sedan att han endast var en tolvårig liten pojke med sin storasyster Ellen som var tolv, Omegor. Utstötta från deras gamla flock. Två flocklösa, det vill säga varför jag kallade de Omega. De tog honom tillbaka till deras läger och lät de stanna där över natten, men tänkte sedan döda dem, eller kasta ut dem ur reviret, men Eliza stoppade hennes flock. Hon var endast elva år och gick för att skydda dem. Hon visste att han och Ellen inte var de dem trodde att de var.

Angeleca Blackbird var alfans och lunans dotter, och är den ödmjukaste och snällaste i flocken enligt mig. Man märkte att hon ärvt det från sin mamma, lunan, Jane Blackbird. De var inte jättelika i utséendet, då Angeleca fått det från sin far, men personligheten var lik. Glad, positiv och utbildade sig till en "vargveterinär" för andra skiftare som hade skador man inte kunde ta till sjukhuset. Tänk denna värld jag missat under 16 år av mitt li'? Tänk denna värld människor aldrig får veta om.

Och så finns det Nate Blurr, Angeleca,s mate. Han hade brunt hår och bruna ögon och var alltid snäll mot alla och lugn. När de är tillsammans så är det som att de är de ända i världen. Hans varg var ljusbrun med en vit slags bläs, om man kunde säga så.

Vi alla satt vid en stor eld på nerfällda stockar runt omkring den. Jag satt bredvid Wera, Liam, Wictor och Wictor,s flickvän Ellen Mix, som var Zack,s storasyster. Hon hade ljust gråa ögon, men som inte lyste ut lika mycket som Eliza,s och gingerfärgat hår. Alltid vänlig och omtänksam, vilket som påminde im hennes bror.

Dante satt på andra stocken mitt emot mig och de andra, tillsmamans med Jane, Matthew, Ash, Angeleca och Nate. Han var lite mystisk på något sätt, men var lika gammal som Ash. Han såg dock äldre ut. Mycket äldre, lite mer ansvarsfull kanske. Han är Matthew,s beta, alltså den som kommer näst efter honom. Om Matthew inte var där, bestämde Dante. Hans närmaste krigare, kan man säga. Deras vargar var rätt lika också, fast Dante var vit under magen och var lite mer ljust grå.

Och så fanns det ju Claire som sprang omkring runt oss och lekte med en hund, som varit hennes husdjur sedan hon var liten. En brunsvart Schäfer som var gammal. Claire är den yngsta av oss alla. Hon var endast tolv år och hade jordgubbsblont hår och blågröna ögon.

Det var en mer pinsam tystnad för en sekund. Länge hade många suttit och pratat, skrattat och så vidare. Matthew viskade med Dante och harklade sig sedan mitt i den pinsamma tystnaden. "Octavia, skulle jag kunna få prata med dig?" Frågade han. Jag reste mig hastigt och nickade. Matthew reste sig även och gick in i stugan, bort från elden och benen som fanns kvar efter köttet. De jagade själva, faktiskt, och köttet de fångade och lagade var dubbelt så mycket godare än det man köpte i affären. Här fanns inga tillsattser nej.

"Så, Octavia," sade Matthew när vi gått in i stugan. Det var en riktigt cool stuga, en magisk stuga som en vän till Matthew lagt en trollformel över. Det såg ut som en liten stuga, men när man kom in var det ett trevåningshus med tillräckligt utrymme för tjugo styckena ha sitt eget rum. I framtiden skulle jag troligen bo här, om jag valde att stanna.

"Ja," svarade jag.

"Nu har du varit här i tre dagar, och det är maxtiden för mitt erbjudande. Vill du gå med i flocken får du mer än gärna göra det, då vi i flocken pratat om det tillsammans, och tycker att det är en bra idé. De flesta, i alla fall," sade Matthew och lade till det sista med en liten tystare röst. Jag förstod vad han medande.

"Eliza," sade jag. Det var hon som inte gillat idén.

"Ja. Men vi alla andra tyckte om idén. Så, vad säger du? Vill du gå med i Blue Woods-flocken. Det finns regler du måste följa, och mycket mer information du måste ta in." Han tog en liten paus innan han fortsatte igen. "Om du går med måste du svära vid det eget blod att aldrig svika din flock. Därmed om du bryter mot någon regel, så måste jag som alfa antingen utvisa dig eller döda dig. Jag har en bok med alla regler inom flocken sedan våra förfäders förfäder. Du måste föra en ritual, där du offrar en droppe blod och svära på ditt liv att du inte kommer bryta mot reglerna." Jag nickade. Det var viktigt att visa respekt för Alfan, man fick aldrig säga emot honom. Vilket jag nu lärt mig. De tog inte ofta in vargar så här, speciellt flocklösa. Men de kände mina föräldrar.

"Jag förstår. Något mer viktigt du måste berätta innan jag fattar mitt beslut?"

"Ja. Du måste bo här och lämna din familj för gott." Jag fick lite svårt att andas. Lämna mina föräldrar?

"Men skolan?" Frågade jag.

"Enligt lagen måste du gå i skolan, men endast gå ut high school. Man måste inte åka till college."

"Så jag går ut high school och sedan ingen mer skola?" Frågade jag honom igen. Mamma och pappa hade inga stora planer för mig, de hade sagt att jag fick ta mina beslut själv, men att de hade massor av pengar för mig att kunna gå på college. De visste att detta skulle hända. Det förklarade varför mamma och pappa inte berättade fö rmig direkt när jag fyllde sexton. De ville inte släppa taget om mig.

"Ja, exakt. Du behöver inte kunna vad Einstein,s farfar hette för att kunna gå med i flocken och vara en varg på heltid." Jag nickade för att visa att jag förstod vad han sade. Nej, det behövde man ju inte riktigt veta.

"Jag vill gå med i flocken. Jag gör det."