Två Droppar Hämnd (ONC 2022)

Kapitel 26

Personen går in i rummet. Elise skjuter upp glasögonen på näsan. Det är en man. Han ser smal och spinkig ut, som om han inte brukar träna särskilt ofta. Det som förvånar henne är hur han rör sig. Hon kan känna nervositeten från honom. Som om han inte hörde hemma här.

När han får syn på datorn på bordet så går han fram till den utan att tveka. Hon tycker sig skymta ett leende på läpparna. När han kommer fram till skrivbordet lutar han sig över tangentbordet. Hon ser honom leta bland några papper, sedan några pärmar. Sedan står han bara där. Som om han tittar på något framför sig som egentligen inte finns där. Han knappar in något på tangentbordet och datorn låser upp sig. Elise slutar andas från sitt hörn. Hon ser spänt på skärmen.

När datorn har laddat klart ordentligt klickar han på ett program och går in i arkivet. Det spänner till i magen. Hon önskar att hon stod närmare.

Han letar runt i arkivet bland mappar och sparade filer. Hon ser honom öppna några stycken. Ibland visas hela dokument med text som hon inte kan läsa på det här avståndet. Han klickar sig vidare genom mapparna. Plötsligt lyser hela skärmen upp och en bild på en vampyr fyller hela hennes synfält. En kropp lika spänstig som ett rovdjurs och två vackra, spetsiga tänder som tittar fram bakom leendet. Håret är ljust och tovigt och ögonen lila. Lika lila som nattviol.

Hon ser honom öppna ännu ett dokument om forskning. Sedan scrollar han neråt. Fingrarna pillar rastlöst på läppen. Som om han har bråttom. Hon hör honom mumla något. Sedan ler han. Han stänger ner dokumentet och loggar ut.

Något kallt kramar om Elise nerifrån och upp. Hon känner hur paniken och rädslan växer genom bröstet. Hon behöver honom. Hon behöver honom för att hitta Lizas fil.

Handen går till dolken vid armbågen och under loppet av en sekund har hon rest sig upp. Om han inte gör det frivilligt så tänker hon hota honom. Hon ser på mannen vid datorn. Försiktigt knarrar hon med skon mot golvet. Han rycker till och ser sig om bakåt. Blicken söker åt hennes håll men han verkar inte se henne i mörkret.

"Vem är du?" säger hon tyst med dödlig precision.

Hon håller dolken gömd bakom ryggen. Hans blick flackar.

"Elise," svarar han.

Först är hon på väg att utbrista det är ju jag dummer, men sedan glider en djupare tanke genom henne. Han vet vem hon är. Och hon känner igen rösten.

"Logga in igen," säger hon och tar ett steg ut från hörnet.

Hon sänker dolken och visar att hon inte kommer att använda den. Joar granskar henne med en blick uppifrån och ner innan han möter hennes stadiga blick. Elise rynkar på näsan.

"Vad gör du här? Jag trodde att du skulle vara nåbar för mig om jag skulle hamna i knipa."

Han stelnar till. Hon kan se paniken flyta i ögonen.

"Eftersom vi är ett team så tycker jag att du kan låsa upp datorn åt mig," fortsätter hon.

Hennes blick låser sig vid hans. Han tvekar. Ögonen rör sig mot dolken. Det dröjer ytterligare en stund sedan vänder han sig mot datorn och skakar liv i musen. Skärmen lyser upp. Långsamt tar hon ett steg närmare datorn. Han knappar in lösenordet. Hon försöker spåra vad han skriver men det är så långt att hon inte hinner med. Datorn startar upp sig på nytt och Joar öppnar datorns lokala filer.

"Vad vill du komma åt?" frågar han.

Hon sneglar åt hans håll.

"Jag vill se om det finns filer till de där pärmarna," svarar hon och pekar mot bokhyllan.