Två Droppar Hämnd (ONC 2022)

Kapitel 22

Det är mer en barnlek än en konst att röra sig ljudlöst och osedd på gatorna. I alla fall för den som har mörkerseende. En stark och spänstig kropp som aldrig sviker och vassa tänder och klor är inte bland nackdelarna heller. Eskil försöker att hålla stegen i en takt som också en människa skulle kunna hålla. Det är orytmiskt och skakigt till en början men övning ger färdighet.

En lapp med en bild på en ljushårig kvinna sitter på muren som den passerar. Eskil har redan sett den, läst allt. Den känner till den nyblivna vampyren men har aldrig träffat henne. Antingen så är hon blodtörstigare än de flesta eller så har hon straffats med maximal otur. Därför är det värt att hitta henne även för Eskil. Särskilt om hon visar sig vara blodtörstig. Den vet inte riktigt vad Eskil skulle vilja göra med henne men hon är en vampyr precis som Eskil själv så de borde komma överens. Det är den säker på.

Eskil håller sig på sin vakt. Den håller ett raskt tempo längs gatan. De våta kullerstenarna är hala under fötterna. Ett gäng kråkor rör sig i natten. Som en flock av näbbar och fjädrar. Tillsammans rensar de gatorna på matrester.

De hundratals olika lukterna är tryckande. Den skulle vilja fräsa åt dem allihopa. Regn, fågelskit, elektricitet, matos. Det finns bra saker även med att vara människa. De slipper känna av alla de där dofterna som stör. Andra lukter tar ofta udden av den när den jagar. Matoset från en restaurang i närheten får Eskils mage att vända sig. Eskil slinker in i en öppen gränd och ställer sig bredvid en lyktstolpe.

En väntan kan vara lång, en väntan kan också vara kort. Eskil har ingen aning om hur lång den här väntan kommer att bli. Den bryr sig inte heller. Det tar den tid det ska ta. Om den måste vänta på prinsen så gör Eskil det. Tiden har blivit Eskils vän. När Eskil ser en större fladdermus sväva över hustaken ler dess kropp för första gången på flera dagar.

Fladdermusen sänker sig genom luftlagren och låter vinddraget glida under vingarna. Från ljuset från lyktstolpen syns rök i den mörka natten och sedan står en man framför Eskils seniga kropp. Mannens händer är nedstoppade i en tät rock, det ljusa håret är tjockt och yvigt och ett par lila ögon betraktar gatan och dess omgivning med en beslutsam skärpa. Så vass att ett mjukt finger skulle skära sig på den.

"En annan har goda nyheter."

Efter att Eskil har öppnat munnen bugar den och sänker sin spänstiga kropp tills den sitter mitt på den öppna gatan. Mannen framför ler mjukt. De lila ögonen påminner om nattviol. Så ljusa att de nästan är på gränsen till det rosa spektrumet.

"Vad är er önskan, min vampyrprins?" avslutar Eskil.

Eskil undviker att möta prinsens blick. Prinsen drar en mjuk hand längs sin bleka haka. Hans spetsiga tänder tittar fram när han ler. Vackra som pärlor, vassa som knivar. Ett perfekt vapen.

"Jag vill höra de goda nyheterna Eskil."

Den nickar. Andetaget genom dess kropp blir en fräsning av upphetsning.

"Någon har förvandlat en människa till vampyr. Det enda vi behöver göra är att hitta den."

Ett lågt, roat skratt lämnar prinsens hals.

"Och vet du någonting mer som kan gynna min plan?"

Eskil skakar på huvudet. Den behöver mer information men den ska ändå inte göra sin prins besviken.

"Människor är dumma. När tiden är mogen kan vi inta huvudstaden med våra vänner."

Vampyrprinsen nickar. Ett kyligt lugn vilar i hans lila blick. Med stadig hand smeker han Eskil över huvudet.

"Bra för när vi väl intar det här patetiska lilla människolandet så vill jag vara den som härskar över askan."