Två Droppar Hämnd (ONC 2022)

Kapitel 7

Nattens varelser: Vampyren

En vampyr, en varelse som lever i mörkret och helst dricker blod som föda. En död varelse som livnär sig på andras livskraft.

Elise sitter vid köksbordet med näsan försjunken i ännu en bok. De flesta säger samma sak om och om igen. Det märks verkligen kring vilket årtal det gamla folket slutade tro på vampyrer. År av forskning har istället kastats bort. Böckerna går igenom sådant som Elise redan vet. Det finns nästan ingenting om förvandlingar och det som nämns låter som gissningar eller är paralleller till andra väsen som det gamla folket trodde på. Elise skummar igenom texten.

Dr Köhlers lista

Hur någon skyddar sig mot en vampyr:

Ät rå vitlök
En vass träpåle genom hjärtat är en dödsdom
Silverföremål försvagar
Kors får en vampyr att vända om omedelbart
En hög med sädeskorn tvingar en vampyr att börja räkna
Häll vigvatten runt ditt hus

Tecken på att den du möter är en vampyr:

Personen saknar spegelbild
Den du möter måste bli inbjuden för att kunna komma in i någons hus
Personen saknar puls
Personen kan inte vistas i solljus
Din vän saknar skugga

Vampyrens styrkor:

Onaturlig snabbhet
Övermänsklig styrka
En förmåga att förvandla sig till en fladdermus
Fenomenalt mörkerseende

Den vanliga listan dyker alltid upp i böckerna och den här gången är inget undantag. För att vara en varelse av ren ondska så har de många svagheter. Men det som Elise alltid finner sig göra när hon har näsan i en bok om vampyrer är att räkna deras styrkor.

Hon bläddrar i boken. Teckningarna från den gamla tiden är så roliga. En smal liten mansliknande figur med håligt ansikte och mörka ögon. Hon har aldrig någonsin sett en vampyr som faktiskt sett ut så. Tunna javisst, men inte så små med spetsiga drag. Det verkade aldrig heller ha gått upp för de att det fanns kvinnliga vampyrer. Hon kollar klockan bakom sig och konstaterar att det inte alls gått så lång tid som hon trott. Boken bjuder in henne igen.

De är löjligt fåfänga. Vampyrer är lite som skator. De samlar på föremål som glittrar. Någon har skrivit med blyerts att en förvandling max får ta tre dagar, annars kommer människan inte att överleva.

Elise huttrar till och masserar fingrarna. Hon lämnar ett bokmärke mellan sidorna och slår igen boken. Ljuden från en levande gata flyter in i lägenheten. Barn som kommit hem från skolan och folk som är ute och promenerar. Elise reser sig upp och häller upp ett glas med grisblod men stannar till vid trappan till vindsvåningen. Handen vilar på ledstången. Med en pulserande nervositet tittar hon upp mot dörren. Om Liza sover så vill hon helst inte väcka henne men hon behöver också få reda på någonting som bara Liza vet. Helst så snart som möjligt.

Med tränad smidighet rör hon sig uppför trappan. Försiktigt knackar hon tre gånger på dörren. Det hörs ett mummel från andra sidan och Elise väljer att ta det som ett ja. Hon gläntar på dörren och sticker in huvudet.

"Får jag fråga dig en sak?" undrar hon försiktigt.

Liza ligger på sängen med händerna längs sidorna.

"Beror på vad det är."

Elise knycker på huvudet. Det känns lite som om blodcirkulationen försvunnit av allt läsande

"Vad hette krogen som du besökte igår kväll?"

Med en rörelse har Lizas ansikte har vridits mot henne. Elise uppfattar hur hennes fingrar rör sig längs en av böckerna som vilar på magen. Lizas blick landar på glaset i Elises hand.

"Gyllene Tjädern. Du kan gå dit och snoka hur mycket du vill."

Elise säger ingenting när hon stänger dörren om sig. Liza har rätt men det tänker hon inte berätta. Hon är också övertygad om att hennes tystnad talar, men det finns inget som hon skulle kunna säga. Sekunden efter trycker hon fingret mot sensorn och låser dörren till vindsvåningen.