Två Droppar Hämnd (ONC 2022)

Kapitel 13

Gatorna är fuktiga av en stundande skur färskt regn. Elise är lika tyst som mörkret när hon drar upp huvan. Nattens timmar är räknade. När Liza tar sig upp ur graven måste hon vara tillbaka vid ängen.

Några katter sitter vid en trätunna och slickar tassarna. Ingen är ute såhär dags. Det är hon och djuren. Även de flesta värdshus har stängt för kvällen. Elise lutar sig mot husfasaden. Hon vill helst inte se förvandlingen. Även om det skulle ge henne ett försprång när hon sedan fortsätter som vampyrjägare. Det känns konstigt bara, att se sin syster kämpa sig upp från jorden. Som något hon inkräktar på.

Vinden suckar runt ett gatuhörn. Längs trottoaren promenerar en kråka som ser sig om då och då. Elise vecklar upp ett papper ur fickan. Det är tveksamt om hon skulle hinna ut till vildmarken och tillbaka igen innan Liza har tagit sig upp. Förmodligen inte. Klumpen som sluter sig under revbenen påminner henne om att de faktiskt kan finnas på gatorna. Inte många men någon enstaka. Sedan Lizas bett känns det inte orimligt längre.

Det får en tickande stress att växa i henne. Deras försvar är för svagt. Samhället kan inte skydda sig längre mot mörkrets varelser. Det borde inte vara en engångsföreteelse. Inte en så allvarlig sak.

Elise viker ihop pappret och fortsätter ströva en bit längs gatan. Ögonen och öronen är på helspänn. Det går att urskilja så mycket mer än det lätta prasslet av regndroppar. Porlande vatten från stuprör, våta tassar mot sten och då och då musik från något närliggande hus. Det får kroppen att kännas varm och längtansfull. Hon älskar att höra musik. Särskilt stråkar. Den trallvänliga folkvisan får lukten av fukt att inte kännas lika överhängande i gränden.

När Elise kommer fram till torget har Gyllene Tjädern stängt. Fönstren är nedsläckta och byggnaden ser låst och larmad ut. Det är en hopplös situation som hon inte har någon kontroll över. Lizas förövare kan vara var som helst.

Eftersom gatan är tom lutar sig Elise mot fönstret och tittar in. Siluetter av bord och stolar i olika grupper syns genom glaset. En tom bardisk står vid mitten. Någon verkar ha glömt att ställa tillbaka en flaska. Mer än så går inte att se.

Elise släpper fönsterbrädan och backar bort från restaurangen. Det var ändå inte så länge sedan. Bara några dagar. Det känns som fyra veckor. Hon går några varv fram och tillbaka runt huset. Ingen har tappat något vid entren, det vanliga ligger och skräpar vid rännstenen. En ölburk, fimpar och några krossade flaskor. Elise rullar på ölburken med foten. Tom och gammal. Den skulle kunna vara sedan den kvällen men det är något som omöjligt kan veta säkert.

Hon går till det andra fönstret och skuggar ansiktet med ena handen. De mörka siluetterna av stolar uppställda på bord möter henne. Någon har glömt en jacka på en av krokarna. Hon rätar på sig och försöker se ut som om hon bara stannat till. Sedan lämnar hon Gyllene Tjädern och börjar följa gatan tillbaka till bondgården och ängen där hon begravt Liza.

Husen på vardera sida är tysta och mörka. Elise stannar till när något vitt flimrar till i ögonvrån. Det sitter en lapp på en av dörrarna. Dörren till en av stans mest besökta bagerin. Hon går fram till lappen och lutar handen mot dörren medan hon läser.

Stängt till och med obestämd tid på grund av vampyrer bland gästerna.
Var rädda om er.

Ett hårt skal sluter sig om någonting i Elises mage. Hon läser lappen på dörren tills hon kan den utantill innan hon går tillbaka till bondgården i utkanten av stan.