Två Droppar Hämnd (ONC 2022)

Kapitel 23

Det första som omfamnade rummet var Lizas doft. Den följde med henne under hela jakten. Tvättmedel och mandel. Ett minne av det som en gång var. Kanske luktar hon inte ens så längre.

Sedan Elise vaknade i fåtöljen som nu luktar som Liza så har uppdragen prickats av ett efter ett. Det positiva är att pengarna trängs på kontot igen, det dåliga är att hon inte har någon lust att spendera dem. Inget är liksom roligt längre. Lizas försvinnande har drabbat henne hårdare än vad hon trott.

Den här gången tar Elise med sig ett koger, en båge och en näve vitlök. Det är dags att jaga ner nästa vampyr och om hon har tur kanske hon hittar något om vampyren som bet Liza. Eller Liza själv för den delen.

Elise ger sig ut på de evigt mörka gatorna. Skuggorna skyddar henne som alltid. Nästan överallt möts hon av sin systers ansikte. Två bruna ögon inramade av en ljus lejonman som tittar tillbaka på henne från varje papper på väggarna. Det känns så konstigt att se sin syster på väggen sådär. Som om hon är en offentligt person. Redan avslöjad. Stans ökända kändis. Elise hoppas bara på att hennes syster inte har gjort något riktigt dumt.

Hon tar in mot de östra delarna av huvudstaden. Som tidsfördriv räknar hon lampposter längs vägen. Något mörkt rör sig vid en husknut. Elise höjer bågen och räknar till tre innan hon släpper av en pil doppad i vitlök. Pilen stöter in i kroppen och en människoformad figur stapplar ut på gatan och sedan tillbaka in bakom husknuten.

Elise rusar med bågen i handen och är snabbt vid personens sida. Hon lyfter upp den i sin famn och låter den tunga kroppen vila mot sin istället för mot den murade väggen. Försiktigt petar hon ett finger mot personens läppar och vrider mungipan uppåt. En spetsig tand syns vid käken. Utan att tveka trycker hon dolkskaftet mot tanden och bänder loss den. Frejas uppdrag kan bockas av från listan.

Hon lutar kroppen mot en trappa i närheten av husfasaden. Enligt Joar ökar vampyrerna i samma takt som de minskar. Hon står orörlig ett tag medan hon funderar på hur hon ska göra sig av med kroppen.

En vind prasslar i lätta, kala grenar. Fotsteg hörs längs kullerstenarna. Elise lägger försiktigt en ny pil mot bågsträngen och lyfter bågen. Samtidigt känner hon hur telefonen vibrerar i fickan. Personen längs gatan är inte Liza. Hon hoppas på att det är en vampyr så att hon kan skjuta. Det ger henne utlopp för känslorna som hon annars måste hålla inne. Hon borde nog låta pilen hitta sitt mål. Bättre att chansa. Det gör henne orolig att de plötsligt verkar flockas på gatorna. Som om någon har samlat ihop dem i vildmarken.

Personen når ljuskäglan hos en lyktstolpe. Det varma ljuset badar i det mörka håret. Det är inte någon som hon känner igen. När kroppen börjar lösas upp till tjock svart rök håller Elise andan och räknar till tre. En kaxig vampyr. När det inte längre står en person ovanför kullerstenarna utan en fladdermus så släpper hon pilen och låter den flyga.

Pilen träffar fladdermusen i nedre delen av magen. Elise skyndar sig fram och drar ut den. Lukten av blod är frän och metallisk på nära håll. Hon har gjort samhället ännu en tjänst. Om det åtminstone kan rädda ett hushåll från ett överfall så har hon lyckats. Det verkar inte vara en av hennes vampyrer. Utseendet stämmer inte in på något av hennes uppdrag. Det är för olikt.

Med en snabb blick över axeln släpar Elise de två döda kropparna till floden och slänger dem i varsin tunna. Hon plockar fram en tändsticksask ur väskan tillsammans med en flintasten och framkallar gnistor tills det blir eld. Det tar en stund, särskilt på grund av fukten, men till slut tar den sig. Lågorna slukar träet och när det mesta brunnit ner kastar Elise en tunna vatten från floden över de brinnande kropparna.

Vägen hem är lyckosam. Elise är stolt över att kunna återlämna åtminstone ett uppdrag. Hon har kommit halvvägs längs gatan, till samma ställe där hon för första gången såg att Liza var efterlyst, när hon minns smset.

Hon fiskar upp telefonen och tar fram meddelandet. Det är från Joar. Det han skriver får något att frysa till is inom henne.

Jag kommer till dig klockan 18 och lämnar det du behöver. Se till att vara där.
//J

Elise sneglar på den digitala klockan. Den visar femton minuter i sex. Som om ett osynligt rep drogs om runt hennes midja störtar hon iväg längs gatan och springer med blicken fäst vid horisonten.