Två Droppar Hämnd (ONC 2022)

Kapitel 19

Joar svänger ner för trappan utan att så mycket som titta på henne. Han har inte sagt ett ord under hela promenaden. Elise följer efter nerför trappan och följer trappstegen nedåt. Nedåt. Hennes nyfikna jägarinstinkter sjunger i blodet.

Vid trappans slut tar en ny trappa vid. Hon försöker att möta golvet så lätt som möjligt. När de når våningen under stannar Joar i korridoren.

"Jag hoppas att han köper det där om inspektionen, men nästa gång se till att planera. Det är som om du bara försöker höfta." Han ser på henne med en blick som skulle kunna se igenom ben. En genomgående granskning. "Dessutom såg jag dig genom källarfönstret när du letade efter en bakväg," tillägger han.

Elise rynkar pannan men tar slaget. Det svider lika mycket som om hon faktiskt skulle ha blivit slagen. Det är som de säger, ord gräver sig djupare än våld.

"Nästa gång?" påpekar hon.

"Det är bara ett tips. Det bästa är att beräkna en brandsäker formel. Så att du inte hamnar i knipa någon gång i framtiden."

Det värsta är att han har rätt. Förut brukade hon planera men nu har det blivit en vana som ger rum för att improvisera. Eller som han uttrycker det, slarva. Hon ser sig om i korridoren. Improvisation behöver inte vara något dåligt heller och det ska hon visa honom. Allt handlar om att göra något som motståndaren inte förväntar sig. Det flimrar till i taket när Joar trycker på en knapp på väggen. Lysrören blinkar igång.

"Varför ville du att jag skulle komma hit?" undrar hon.

Han går mot en dörr och tar fram ett passerkort.

"Jag var inte säker på att du skulle komma. Vad vet jag, en vampyrjägare har säkert jätte mycket för sig just nu i dessa tider, men jag tänkte att om jag fyller i allt som en adrenalinjägare söker så är nog chansen större att du nappar på det." Han ler snett och ser ut som om han tänker tillbaka på något. "En spännande entré, ny arbetsgivare, ett brev som måste förstöras efter att ha blivit läst, vad mer kan man leta efter?"

Elise anstränger sig för att inte titta bort. Känslan av att vara kontrollerad växer genom kroppen. Som om hon klivit rakt i fällan. Hon vill vara oberäknelig inte något som andra kan räkna på. Som en matematisk formel där någon matar in siffror och får ut olika svar medan ramen förblir densamma.

Joar lägger kortet mot scannern och slår in en kod. Känslan av att vara kontrollerad känns lite bättre när hon memorerar koden över hans axel. Sedan glider dörren upp och hon följer efter honom in i rummet.

Ett nytt sorts ljus flimrar till. Ljuset i korridoren var på gränsen till dunkelt, här inne är det raka motsatsen. Ett starkt vitt ljus som biter tag i hennes synfält. När Elise slutar kisa och ögonen har fått vänja sig vid kontrasten upptäcker hon var dem befinner sig. Med en svepande blick tar hon in omgivningen. Ett laboratorium. Det var alltså hit hon skulle.

Rummet går från vanligt till ovanligt. I ett hörn står en diskbänk med ett torkställ och några glasbehållare. Mitt i rummet trängs olika typer av maskiner, mindre behållare och diverse apparater i olika färger som Elise inte har en aning om vad de används till. En av dem ser magnetisk ut men hon har troligtvis fel.

Joar går fram till en dator och skriver in en kod. Det går så fort att Elise inte har en chans att se något den här gången. En mapp visas på skärmen och sedan en rader av siffror och bokstäver mot svart bakgrund. Elise känner sig snurrig bara av att titta på dem. Att läsa är lika hopplöst som att be henne prata italienska. Tangenterna smattrar medan Joar arbetar och istället för att låta skärmen ta av hennes energi så passar Elise på att se sig omkring.