A Fragment Of My Imagination

[SVE] Madelen och Arnold

Det var en gång en prinsessa som hade vackert vågigt hår. Hennes ögon var blå som havet och hennes skönhet var outhärdlig. Prinsessan hette Madelen Laxfisk. Madelen växte upp i ett paradis bland guld och övervällande god mat. Hennes föräldrar hade sagt att hon inte fick gå i närheten av sjön som låg vid slottet. Madelen hade frågat flera gånger varför, men hon fick till svar: "Det bor en väldigt farlig häxa där!" Hon hade fått allt hon pekade på för att inte bli uttråkad.Hon tyckte att det lät väldigt korkat att hon inte fick närma sig sjön. Så en dag smög hon sig ner till sjön. Hon tyckte att det inte borde skada med bara ett litet dopp. Madelen gick ner till stranden. När hon kom ner till vattenbrynet tvekade hon men sen gick ut en bit, bara någon meter. Men då tog en hand tag om hennes vrist och drog ner henne. Hon kämpade emot så mycket hon bara orkade. Men det kändes lönlöst. Hon kippade efter luft och märkte att det började svartna. Hon öppnade munnen och då stoppade någon in en bit sjögräs. Madelen svalde sjögräset motvilligt. När hon hade återfått sina krafter så öppnade hon ögonen och munnen. Hon såg häxan som hade lila hår och en krokig näsa. När Madelen insåg att hon var under vatten så öppnade hon sin mun efter luft men insåg snabbt att hon kunde andas under vattnet. Madelen blir neddragen till sjöns botten. När de var framme sa häxan: - Du ska klara 3 prövningar, Efter varje prövning som du klarar kommer du att få en till bit sjögräs. Om du inte klarar någon av dem kommer du inte att få något sjögräs och då kommer du att drunkna. Din första prövning är att separera de här kornen från havren och havren från kornen. När solen når horisontal linjen så ska du vara klar om du inte klarar det så får du inget sjögräs!Madelen satte sig med muntert humör och började sortera. Hon höll på några timmar men insåg snart att det var omöjligt. Madelen lutade sig mot en sten i närheten och begravde ansiktet i händerna och började snyfta. Madelen hörde plötsligt en röst som sa:- Varför gråter du?- Vem är det? Snyftade Madelen medan tårarna rann.- Jag är en av häxans kidnappade prinsar, sa den vackra prinsen. Men varför gråter du?- Jag måste separera kornen från havren och havren från kornen.Prinsen funderade ett tag och gick sen fram till en sten och sa: - Kom fram, kom fram små pysslingar!Det kom fram några pysslingar och prinsen berättade för pysslingarna vad som hade hänt och de satte genast igång. Efter några minuter var de klara med att sortera kornen från havren och havren från kornen. Madelen var väldigt tacksam över hjälpen. Hon ville återgälda honom men han sa att hon skulle ta sin vila till vara.Vid soluppgången kom häxan gående med ett självsäkert leende på läpparna. Hon hade inte med sig något sjögräs för att hon trodde att Madelen inte skulle klara det. När häxan kom fram tappade hon nästan hakan. Hon blev förvånad över att Madelen hade lyckats. Häxan blev genast misstänksam och sa:- Du har väl inte mött en av mina prinsar?- Nej nej. Ljög Madelen. Hennes röst lät mycket säkrare än hon trodde.Häxan gick och hämtade sjögräset och kastade det till Madelen som genast åt upp det.Madelen vilade under resten av dagen och vid solnedgången kom häxan igen och sa:- Din nästa utmaning är att du ska skrubba det vita garnet svart och det svarta garnet vitt, du ska vara klar vid soluppgången.Madelen satte sig och började skrubba. Hon skrubbade och skrubbade men kom ingen vart. Efter ett tag började hon ge upp. Hon började gråta men fortsatte att skrubba. Hon såg prinsen komma och han sa:- Varför gråter du?- Jag måste skrubba det vita garnet svart och det svarta garnet vitt.Prinsen gick till samma sten och viskade precis som dagen innan:- Kom fram, kom fram små pysslingar!Prinsen skulle nyss förklara vad som behövdes göra men pysslingarna såg vad som såg på och på några minuter så var det svarta garnet vitt och vita garnet svart.Vid soluppgången kom häxan. Häxan hade inte med sig sjögräs efter som hon nästan visste att Madelen inte skulle klara prövningen. Men när hon såg att Det svarta garnet var grått och det vita svart så gick hon tillbaka med arga steg och hämtade sjögräset. Hon blev misstänksam och sa:- Du har väl inte mött en av mina prinsar?- Nej, Ljög Madelen igen.Hon vilade dagen ut och vid solnedgången då kom häxan och sa:- Den 3:de uppgiften är att du ska städa mitt stall. Om du klarar den här prövningen så blir du fri och du får välja en av mina prinsar.Madelen tyckte att det inte skulle vara så farligt med tanke på belöningen. Men när hon blev visad till stallet drog hon efter andan. Madelen insåg vid 12: tiden att det var lönlöst. Men, prinsen kom även denna kväll och såg vad som stod på. Han gick till samma sten som de tidigare 2 nätterna och viskade samma sak igen:- Kom fram, kom fram små pysslingar! Det var några pysslingar som kom fram men när prinsen hade förklarat vad som skulle göras så sprang de tillbaka in under stenen igen. Madelen var på väg att böja gråta men innan hon hann kom hela kolonin med pysslingar fram. Pysslingarna satte genast igång och blev klara vid soluppgången. innan Madelen hade fått chansen att säga adjö eller tack så var pysslingarna försvunna under stenen igen. Madelen var lättad. Prinsen skulle precis gå då han sa:- Du ska välja en av hennes prinsar eller hur?- Ja, sa Madelen omedveten om vad som skulle hända.Jennifer- Om du vill välja mig så ser ut som en vit katta med ett svart bakben på höger sida och ena örat har ett jack i sig. Sen försvann han in i skogen igen. När häxan kom blev hon rasande över att Madelen hade klarat det. Häxan gick till baka och hämtade sjögräset och kastade det till henne. Men häxan höll sitt löfte och Madelen blev visad till den stora salen. Häxan sa att hon fick välja en av djuren. Hennes blick vandrade från ödla till krokodil till skalbagge, men hennes ögon fastnade på den där katten med ett svart bakben på höger sida och ett jack i ena örat. Hon pekade på honom och i samma ögonblick blev han till den prinsen som hade hjälpt henne. Prinsen hade kort gyllene hår och en silver och guld kostym på sig. De blev utsläppta och simmade de upp till ytan. När de kom upp ur sjön så gick de till kungariket. Kungen och drottningen blev lättade när Madelen kom hem men de blev också arga när hon hade gått nära sjön. De slutade skälla på henne när de såg att Madelen hade med sig en stilig prins. De sken upp och Madelen sa att de ville gifta sig. Dagen därpå så gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar!