A Fragment Of My Imagination

[SWE] Bilkrashen som ändrade allt

Hon gick till skolan. En helt vanlig dag, samma väg varje dag. Luna kunde vägen utan till och blundade. Hon gick 17 steg och sen öppnade hon ögonen. Precis som hon visste så stod hon vid övergångsstället. Så hon tittade om det var någon bil, det var det inte. Eller, så långt hon kunde se. Det var en husknut typ precis vid övergångsstället så man såg inte om det kom någon bil. Samma tanke som alltid flög igenom Lunas huvud, 'det är verkligen dåligt planerat, någon dag kommer någon bli överkörd.'
Hon började gå över men när hon var nästan halvvägs så kom det en bil i full fart. Luna kunde se polisbilar hack i häl på bilen med sirenerna blinkades bakom. 'Well fuck me then' hann hon tänka innan Luna blev träffad av bilen. Bilen stannade av smällen och poliserna hoppade ur deras bilar och drog ut skurken ur bilen. De hade inte lagt märke till henne, de var för upptagna med att få fast tjuven. Luna var lite omtöcknad och hade ont i huvudet. Hon kände en bultande smärta i axeln och kastade en snabb blick på den. Men det var något som inte stämde. Så hon tittade ner på den en gång till, hon hade ingen arm. Luna rynkade pannan, det kändes så konstigt att inte ha någon arm. Hon kunde inte känna den och höjde på ögonbrynen. En rynka dök upp mellan dem. Hon satt fortfarande kvar på marken när hon hörde en av poliserna som sa. "Kalla hit en bil kran. Bilen fungerar inte och den behöver flyttas ur vägen." Luna övervägde att ropa på hjälp men bestämde sig för att vänta och se hur länge det tog innan någon hittade henne. Så för att underhålla sig själv och ängna sin uppmärksamhet åt något annat än den konstiga känslan i armen. Eftersom hon visste att hon inte hade någon arm längre och undrade vart den hade tagit vägen så började hon leta efter den. Hon tittade runt omkring sig. Framåt, bakåt. Ut på vägen framför henne. Hon satt lutad mot bilen och böjde sig ner och där låg den. Under bilen. Luna sträckte in sin andra arm under bilen och fick tag på den. Hon drog ut armen och tittade på den. Armen var slapp och kall, den hade redan blivit så kall. Och där armen skulle sitta fast i henne så droppade det blod. Den luktade lite illa och hon hade ju ingen användning för den så hon slängde iväg den under bilen igen. När hon vände sin uppmärksamhet mot polisen igen så hörde hon en motor starta. Luna tittade upp ovanför kanten på bilen och såg dem åka iväg. Hon blev genast rädd för att hon skulle förblöda. Så hon slängde av sig sin ryggsäck och öppnade den. Längst bak, bakom de tre böckerna och två pärmarna i fickan i ryggsäcken så plockade hon upp ett bandage. Hon tog av säkringen med hjälp av munnen och började linda den hårt runt armen. Det gick bra, hon var glad att hon hade spelat det där spelet. Det var ett realistiskt spel där man skulle ta hand om människor som hade olika skador. Det kunde vara allt från ett litet skrapsår till att ett hjärta hade stoppat till at någon hade blivit av med både ben och armar. Så Luna visste vad hon skulle göra. Först, innan hon började linda bandaget runt armen så knöt hon en tygrämsa av hennes tröja där armen hade gått av. Det stoppade faktiskt mycket av blodflödet till hennes förvåning. Hon tog bandaget och linade det runt armen två varv sen började hon dra åt ordentligt och jobba sig ner till där hennes arm fallit av. Det var precis, precis ovanför axeln. Som om skelettet bara hade ramlat av ben-kulan som gjorde så att man kunde röra på armen. Hon lindade runt och under armen. Sen, när Luna var klar så blödde det nästan inte alls. Hon var otroligt glad att det var hennes vänster arm och inte högern. Hon oroade sig att hon inte skulle kunna skriva. Det mesta av smärtan hade försvunnit och hon tittade på resultatet. Det var bara en blodig liten fläck mitt i, men den var minimal. Hon hade på sig en klänning. En enkel ljusgrå klänning med dubbel tyg på kjol-delen. Hon älskade den men den hade några hål. Luna hade lagat dem och det syntes knappt. Så hon packade ner hennes tröja som hon rivit av biten som hon klämt åt på armen. Den var sönder men hon brydde sig inte så mycket. Luna ryckte på axlarna och packade ner den i ryggsäcken. Sen ställde hon sig upp. Hon var fortfarande lite yr i huvudet så hon satte sig på den mosade bilen. Luna kom på att hon skulle till skolan. Så hon tog upp sin mobil och checkade vad klockan var. Den var 10 i 8 och hon började 8. Luna blev stressad och huvudverken försvann omedelbart. Hon hade fortfarande 20 minuters promenad. Så hon slängde upp ryggsäcken på ryggen och började springa. Luna var i otroligt bra form, hon gick på flera kampsporter och hon hade ett jobb på halvtid i en cirkus.
Hon sprang och sprang och när hon var lite drygt 10 meter bort så ringde klockan in. Hon ökade takten lite mer och sprang in i skolan. Hoppade upp för trapporna till tredje våningen och gick till sitt skåp. Där slängde hon in sin ryggsäck och tog fram sina böcker. Luna var nästan osynlig i skolan. Hon blev mobbad och fick stryk ganska ofta av ett killgäng i nionde klass. Luna kunde nog lätt kunna slå till dem och stå upp för sig själv men det ville hon inte. Killarna skulle bli rädda för henne och de skulle sprida ordet till andra och skapa ett ryckte om henne och hon ogillade uppmärksamhet. Så hon lät dem ha henne som deras slagsäck. Då fick hon också öva på att undvika, och framförallt att låtsas ha ont. Hon var också stressad för att hon inte gillade att komma för sent. Det drog också till sig uppmärksamhet, så hon skyndade sig till klassrummet i hopp om att det var öppet eller att läraren var sen.
Men när hon kom fram till klassrummet så var det stängt och låst. Läraren hade startat lektionen och hade upprop. Hon hade inte kommit för sent under hela sin tid här. Luna gick i sexan men skulle byta skola i sjuan.
Hon tog ett djupt andetag och lugnade ner sig. Sen knackade hon på dörren och läraren tittade på dörren. Det var ett fönster i dörren och hon stod så att resten av klassen inte kunde se henne. Läraren avbröt uppropet och öppnade dörren så att hela klassen kunde se henne. Hon var påväg in i klassrummet när hennes lärare frågade henne skarpt.
"Och varför är DU sen mrs. Darkspirit?" Hon älskade att skälla ut elever framför deras klasser.
Luna harklade sig och tittade trotsigt upp på läraren.
"Av saker du inte har med att göra."