Scars - En Foscar Sandstad FanFiction

Scars - En Foscar Sandstad FanFiction Kapitel 17

Huvudet dunkade, det kändes som om jag skulle sprängas. Kroppen liksom darrade och bilder svischade förbi hela tiden.

Oscar satt bredvid mig på den obekväma soffan och försökte lugna ned mig, utan resultat då.

"Felix, shh, det är okej. Jag är här."

Men hans ljud domnade nästan bort. Allt jag hörde var ett pipande tjut och skrik.

Ogge. Ogge stod där framme...

Nej det gjorde han inte, jag sitter här i soffan med Oscar.

Men Ogge stod där, redo att hoppa av från broräcket.

"Ogge..." Viskade jag och sträckte ut en hand.

"Felix?" Oscar tog tag i min hand och sänkte den.

Allt försvann och jag var tillbaka.

"Var är det du ser? Du ser Ogge, eller hur?"

Jag svalde, sedan nickade jag. Det hade sett så verkligt ut, med regent ösande ned och vinden tjutandes i öronen.

Det var mitt fel. Ogge hade sagt "ta hand om Felix åt mig" enligt Oscar. Om det var sant, så betyder det att han gjorde det pågrund av mig.

"Jag går på toa." Viskar jag. Oscar nickade och kysste mig på pannan.

Så snabbt som benen bärde gick jag upp till toan där uppe, och när jag väl låst in mig kändes det som om de 4 väggarna krympte. Snabbt tog jag tag i varsinn sida om handfatet för stöd och kollade mig i spegeln samdidigt som jag försökte lugna med mig.

Så jävla otroligt att jag kommer dö om ett år, MINDRE än ett år. Är jag lättad? Ja, skulle vara svaret om inte Oscar funnits. Han har fått mig och kämpa, se världen med nya ögon.

Gud vad jag älskar honom, hans blå ögon och hur hans panna rynkar ihop sig när han är riktigt koncentrerad. Hur han sticker ut tungan när han skriver, hans ljuva röst och hur han kan brista ut i ett leende. Hur han får folk att må bra.

Jag älskar hans ben, älskar varje liten del av hans kropp. Hans hår är så otroligt lent men ändå tjockt, och hans skratt kan fylla upp min dag.

När han gör parkour och failar , eller när han dansar så underbart bra.

Shit, så jävla otroligt att han fakiskt älskar mig tillbaka. Jag menar, jag är ju Felix. Bara Felix.

Jag kanske inte borde ta fram ett rakblad ändå...

Snabbt satte jag på vattnet och kupade händerna, sedan splashade jag vattnet i ansiktet.

Därefter grep jag tag i en handduk och torkade av ansiktet.

* Oscars perspektiv *

Felix kom ned för trappan, med ett leende på läpparna.

Hjärtat hoppade över ett slag, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Allt jag ville var att krama om honom, hålla honom för alltid.

Han var så vacker, så otroligt jävla cp vacker. Han drog handen genom sin lugg innan han satte sig ned bredvid mig.

"Bättre?"

Han nickade och lutade sig fram, så nära att vi endast hade två centimeter mellan ansikterna.

"Oscar, jag älskar dig."

"Jag älskar dig också, så jävla mycket." mumlade jag.

Sedan kysste Felix mig på pannan innan vi gled in i en kram. Det var den mysigaste kramen någonsinn.

Hans ansikte var nedburrat i min nacke och min hand gick upp i hans ljuva hår, medan den andra gled upp o ned för hans rygg.

''För alltid?''

''För alltid.'' svarar jag. Dock var de inte ens sant. Snart skulle det inte vara vi. Vad fan ska jag göra då? Jag kan ju inte leva utan honom.

Han betyder ju så mycket för mig.

Livet är så jävla orättvisst ibland, helt jävla hemskt.

"Hur blir de med Spanien?"

"Det är en bra fråga." Mumlade jag.

"Jag vill fortfarande åka." Sa Felix och släppte.

"Det vill jag med." Men du är inte frisk, ville jag säga. Vad var de egentligen för anfall han fick? Han hade nämnt Ogge? Och då var han till och med vaken...

Något stämde helt klart inte. Och det hade att göra med Ogge, ville han oss något?

Men han är ju...

Fast känslan av att han på något sätt ville ha tag på oss släppte inte.

"Felix?"

Han nickade.

"Jag tror du också tänkt på det, men Ogge..."

Han svarade inte.

"Vad är det du ser Felix?"

Det blev tyst.

"Scenen där han hoppar. Om och om igen."

Det skrämde mig, att jag faktiskt drömt om den scenen om och om igen också. Och den läskigaste delen om att vi sett honom.

Vad fan är detta?

------------------------------------------

Inte så jätte bra kapitel men haha bara för att.

Berätta vad ni tyckte och så, höhö.