Scars - En Foscar Sandstad FanFiction

Scars - En Foscar Sandstad FanFiction Kapitel 7

Deras röster var höga och tydliga. Musiken hade ioförsig sänkts eftersom att jag gått iväg, men dunkanden av beatet hördes fortfarande. 
"Du borde verkligen för ditt eget bästa bara lämna honom." Jag hörde ett slag, ett svagt kvidande och en fallande kropp. Utan att våga riskera att avslöja mig försökte jag istället lyssna ännu noggrannare. "Säg inte åt mig vad jag ska göra." Oscars röst var hård. Då förstod jag att Oscar verkligen slagit OG. Skräcken och stoltheten blandades och känslan av att spy steg. Med handen för munnen vred jag mig lite kringligt omkring på stället jag stod på och försökte att hålla tyst när plötsligt jag inte kunde hålla inne det. Tårar pressades ut samtidigt som jag kände hur jag ville dö. Fotsteg hördes och någon kramade om mig bakifrån medan en annan skrattade.
"Klarar du inte av att festa eller?" röt OG. Långsamt torkade jag tårar och saliv med baksidan av handen. Oscar höll hårt runt min midja och följde med mig in. OG gick iväg och Oscar tog mig iväg. Jag blundade och försökte andas regelbundet medan hjärtat dunkade. När jag vaknade var vi på en toalett. 
"Är du okej?" viskade han. Jag orkade verkligen inte nicka, men mumlade ett litet ljud ifrån mig. Han lutade sig fram och kysste min panna innan han reste sig från golvet och hämtade en papperstuss med vatten på och tvättade mitt ansikte. Jag såg tydligt i hans ögon att han inte var helt nykter, det var säkert därför han vågade sig på att slå OG. Själv var jag bara trött.
"Vad var det egentligen som hände där borta?" frågade jag och märkte hur grötig jag måste låtit på rösten. Oscars leende försvann och han svalde hårt.
"Vi tar det inte nu... Festen är igång även om musiken är av. Folk står säkert och lyssnar genom dörren. Vi måste gå. Nu." svarade Oscar med en hård min medan han hjälpte mig upp. Innan vi gick ut tog vi ett varsit djupt andetag och så fort jag hade tagit ett kliv över tröskeln hördes rop.
"GAYYYYYYY! DOM HAR SÄKERT RÖV KNULLAT HAHAHA!" efter det stämde alla in och tårarna brände bakom ögonlocken, igen. Fan, att jag alltid ska gråta. Oscar hade sin arm på min axel och viskade saker i mitt öra.
"Fokusera på min röst istället för deras. Jag är här, jag lämnar dig inte." viskade han lugnande och jag började fokusera på hans röst men det varade inte länge. För nu stod OG bredvid mig också och han började viska saker i mitt andra öra.
"Du är bög, du förtjänar inte Oscar. Gå och dö. Fokusera på vad jag säger för allt jag säger är sant." jag började tvivla på Oscars ord när OG hade kommit till mig. Oscar stannade upp oss och stirrade på OG som bara flinade.
"Tror du att du är rolig?" frågade Oscar hårt. OG verkade inte bry sig och flinade bara ännu större.
"Svara mig. Tror du att du är rolig?" alla andra var tysta och såg på oss tre. Jag rätade lite på mig och bet mig i läppen.
"Du vet ingenting om Felix. Jag vet inte mycket heller men fan vad du jämt ska hålla på. Låt honom vara. Om du inte kan acceptera att han har känslor och att du krossar dom med dina ord kan är du seriöst värdens största IDIOT." sa Oscar och OG stelnade till.
"Jag säger vad fan jag vill. Har du inte hört yttrandefrihets lagen?" svarade OG spydigt. Oscar puttade mig lätt åt sidan så att han kunde närma sig OG.
"Det har jag. Och jag tror att jag vet mer om den än du. Man får säga vad man vill, så länge det inte är kränkade eller hotande. Så håll käften din jävla åsna." Sa Oscar och vände sig sen om och tog tag i min arm. Vi gick ut ur huset och det märktes att han var förbannad. När vi äntligen kommit fram till Oscars hus kysste han mig passionerat.
"Du behövde inte försvara mig." sa jag tyst och Oscar drog in mig i en kram.
"Jag gör allt för dig." svarade han. Vi stod länge och kramades innan vi till slut gick in.
"Är dina föräldrar aldrig hemma?" frågade jag fundersamt när jag såg en lapp på köksbordet.
"Inte så ofta." svarade Oscar. Han öppnade kylskåpet och sneglade bakåt på mig.
"Vill du ha något?" frågade han och jag gick närmare honom och såg in i kylskåpet. Det fanns inte riktigt något jag var sugen på. Jag ryckte på axlarna och Oscar tog ut två cola burkar.
"Blir det bra?" frågade han försiktigt.
"Oja det blir bra." svarade jag med ett leende. Han log och kysste min kind. Då slog det mig. Hur gick Oscar från att vara Stockholms fräshaste kille som alla ville ha till min pojkvän?
"Jo Oscar... Ehm... Jag kommer skämmas för att jag ens tänkte på det här men... Du var ju Stockholms snyggaste kille, varför föll du helt plötsligt för mig?" frågade jag. Oscar tog min hand och ledde mig till vardagsrummet.
"Jag lärde känna dig mer och mer och kunde inte riktigt klura ut vad det var jag kände. Men sen förstod jag att jag är bisexuell eller homosexuell. Och här är vi." svarade han med ett leende. Jag rodnade lite för att jag frågat.

*Nästa dag*

Jag vaknde upp i en främmande miljö och kom på att jag var hos Oscar. Han sov bredvid mig i soffan och jag log lite. Plötsligt plingade hans mobil till och jag tvekade innan jag låste upp den, han hade världens enklaste kod, och kollade vad det var. Jag skämdes lite för att göra det men.. Det var ett sms från OG. Jag klickade in och såg deras konversation.
OG: Jag slår vad om att du inte vågar börja dejta Sandman
Oscar: Hah! Lätt! Men vad får jag utav det?
OG: Okej, en kyss blir 50 spänn, hångel blir 100 spänn och tillsist: Knull blir 200 spänn!
Oscar: Faaaan jo men jag är på! Fast knull kanske blir svårt
OG: Haha att du ens gör det här! Kontakta Sandmannen då
Oscar: Jaaaaaaaaag skaaaa
OG: Eyy hur gick det igår med Sandmannen? Knull eller?


Jag la ner Oscars mobil och kände hur tårarna började rinna. Han hade gjort det här för pengar. Med snabba steg gick jag till köket och tog närmaste pennan. Jag vände på lappen som låg på köskbordet och skrev snabbt "Tack för inget. Svin." och la den på hans mobil som fortförande hade sms konversationen uppe. Jag tassade ut i hallen och tog på mig skorna medans tårarna blockerade min syn. Någonstans inom mig visste jag att allt bara hade varit ett spel men jag hade trängt bort det och tänkt positivt istället. Jag öppnade dörren och gick ut i det kalla vädret. Med en stor smäll stängde jag dörren och hoppades att han skulle vakna. Mina ben rörde sig snabbt mot stället jag skulle till, bron. Han och OG hade lekt med mina känslor och bara skådespelat alla bråken och slagen. Dom hade till och med skadat varandra sjukt mycket bara för att spela ett spel, och jag var spel pjäsen. När bron närmade sig lättade stenen i mitt hjärta långsamt. Min tid är över. Stackars Omar som sitter hemma hos mig och måste vara jätte orolig... Jag svepte upp mobilen och knappade in ett sms.
Felix: Jag är ledsen Omar. Men är inte bron över vattnet ett fint ställe att dö på?

Innan jag hunnit klättra över staketet ringde Omar. Jag ignorerade honom helt och ställde mig så att jag lutade mig ut över vattnet. Det var mycket snö och is i vattnet men jag brydde mig inte. Jag ska hoppa och ingen kan stoppa mig. Jag stod länge och bara stirrade ner. Mina händer blev kallare och kallare och jag visste att tillslut skulle jag inte orka stå här, jag skulle släppa snart. Någon kom och jag vände snabbt blicken. Det var Omar. Han sprang mot mig och jag bet mig i läppen.
"Felix! Gör det inte... Snälla gör det inte." bad han mig och jag kände gråten i halsen. Det syntes att Omar hade gråtit eller fortförande grät. Tårarna började rinna och Omar närmade sig sakta mig.
"Det kommer inte lösa något. Snälla Felix kom med mig tillbaka. Jag kan ta med dig till Göteborg, så att du slipper Stockholm. Snälla." sa Omar bedjande och jag övervägde att ändå hoppa men det skulle såra Omar för mycket antar jag. Jag vände mig försiktigt om så att jag skulle kunna klättra över igen. Omar stod och skakade av köld så jag skyndade mig att klättra över. När jag satt ner andra foten i marken slog Omar armarna runt mig direkt.
"Fan Felix, jag blev så jävla rädd. " sa han och jag kände hur trött jag var.
"Omar, det du sa om Götet... Får jag hänga med?" frågade jag tyst. Omar backade från mig och nickade med ett leende. Jag log tillbaka och långsamt gick vi mot mitt hus.

*Nästa dag*

"Hej då stockholm." viskade jag och klev på tåget. Jag skulle med Omar ner till Göteborg så att jag kunde glömma allt. De enda gångerna vi skulle upp till Stockholm igen var på helgerna. Min mamma hade inte tagit saken så bra, hon grät i flera timmar. Men hon lät mig åka. Jag lovade att komma upp varje helg med Omar, såklart. Det fanns nästan inga lediga platser på tåget men tillslut hittade vi fyrsäten och satte oss där.
"Hur känns det?" frågade Omar försiktigt. Jag log mot honom och satte ner väskan på golvet.
"Jag mår bra. Det ska bli skönt att slippa allt." svarade jag. Omar nickade och jag lutade mig mot ryggstödet. Min blick svepte ut över fönstret och jag stelnade till när jag såg honom. Oscar stod där och såg jättesorgsen ut med en skylt.
"Jag älskar dig Felix." stod det med stora bokstäver.  Det syntes tårar på Oscars kinder och tåget började rulla. Jag tog ett djupt andetag och såg sen att han la ner skylten på marken och tittade efter tåget. Snabbt tog jag upp min mobil för att se om det var något missat samtal eller så. Ett sms från Oscar.
Oscar: Jag vet att det är idag du åker. Hoppas verkligen du har det bra i Göteborg. Omar och hans familj kommer ta hand om dig, bättre än vad jag tog hand om dig. Jag vet att du såg min och OGs konversation. Dealen betydde först inget och jag hade först inte tänkt dra mig in i den och OG måste väll tro att den gäller. Men jag fick känslor för dig Felix. Riktiga känslor. Vi kommer inte kunna ses lika ofta, bara 1 gång i veckan istället för flera gånger. Ha det riktigt bra i Götet.
Jag snyftade till och Omar såg oroligt på mig.
"Nej jag kommer bara sakna Stockholm lite grann, oroa dig inte." sa jag innan han hunnit öppna munnen. Men det var inte hela sanningen. Jag kommer sakna Oscar så jävla mycket.

______________________________________________________________________________

Det ska bli bättre uppdateringar för nu har jag lite plot twists och sånt ! Wiiiiieeeee