Scars - En Foscar Sandstad FanFiction

Scars - En Foscar Sandstad FanFiction Kapitel 5

Vart fan kan min mobil vara? Kanske i skåpet? Äh, jag bryr mig inte. Jag har ju datorn så det spelar ingen roll.

*Torsdag*
"Här har ni era nycklar." sa tränaren och gav mig och Oscar en varsin nyckel. Jag kunde inte blivit gladare. Nu kan jag komma när jag vill eftersom det bara är en enda dansgrupp som dansar här, och det är dansgruppen jag går i. Bara killar... Det känns konstigt. Tankarna kom dit då Oscar gav mig ledtråden dans... Då slog det mig att Oscar har massvis med vänner som dansar, både killar och tjejer. Hur kunde jag vara så dum?
"Fan vad nice att ha en egen nyckel." sa Oscar. Jag bara nickade och la ner den i min väska.
"Är det något fel?" frågade han och kollade på mig. Jag såg honom i ögonen och skakade på huvudet.
"Nej asså jag mår fint." svarade jag och log ett fake leende. Det verkade funka för han log tillbaka. Jag visste inte ens varför jag var ledsen.. För att Oscar inte gillade mig tillbaka på det där speciella sättet? Ja, obesvarad kärlek.
"Okej! Idag ska vi träna på nya steg." sa tränaren. Jag gick snabbt bort till min vanliga plats. Bredvid mig stod Oscar. Det hettade till inom mig, ja jag gillar Oscar väldigt mycket. Han log mot mig och vände sig sedan mot tränaren.

"Shit vad kul det var." sa jag och sjönk ner på golvet. Oscar satte sig ner bredvid mig och lutade sig mot väggen.
"Ja.. Du, hänger du med till Wille? Han ska ha en liten mini fest, jag fick bjuda med någon." frågade Oscar. Jag vände mitt huvud mot honom och kollade honom i ögon. Jag tänkte skoja med honom så jag gav honom en är-du-dum-i-huvudet-blick. Han bet sig i läppen och tittade ner. Jag började skratta.
"Jag skämtade bara, jovisst jag hänger med." svarade jag. Han puttade mig i sidan.
"När är den då?" frågade jag och såg ner på mina knän. Både jag och Oscar hade gjort misstaget att komma i tank top, våra blåmärken syntes. Speciellt Oscars på revbenet men det var inte många som la märke till det. OG var inte här idag. Jag undrar om han kanske blev för svårt skadat eller något? Jag har ingen aning...
"Den är klockan 18.00 så vi får nog skynda oss på om vi vill stanna lite längre idag också." svarade Oscar. Jag slängde en blick på klockan och reste mig upp igen. Oscar fixade musiken och vi började direkt göra moves. Det kändes så bra att få dansa tillsammans med Oscar, bara vi två. Alla andra tankar bara försvann då.

"Jag kommer till dig sen så kan vi gå tillsammans bort till Wille. Ses!" ropade Oscar och vinkade innan han svängde sig upp på sin moppe och åkte iväg. Jag la mina grejjer i det lilla utrymmet bak på moppen och satte på mig hjälmen. Jag började åka hemåt men såg en kille bli slagen av några betydligt större killar. Jag tvärnitade och hoppade av.
"EY! Vad fan gör ni?" frågade jag och gick fram mot killarna. Killarna vände sig mot mig och jag såg då att det var OG dom slog. Jag blev förvånad men bestämde mig för att hjälpa honom. Jag stegade fram till honom och sträckte fram min hand. Ett hårt slag träffade mig i ryggen och smärtan rann genom hela kroppen men jag bestämde mig för att ignorera det. OG tog min hand och jag drog upp honom. Han stod på ett ben, det andra måste vara skadat. Jag la hans arm runt min axel för att stödja honom. Slag träffade både mig och OG men jag sket fullständigt i det.

"Varför hjälpte du mig? Jag slogs ju mot dig igår?" frågade OG. Han värmde fingrarna runt koppen med varmchoklad och sneglade upp på mig.
"Jag kommer sjutsa hem dig." sa jag bara och satte mig ner tvärs över rummet. Jag har inte förlåtit OG för allt han gjort. Jag har skurit mig pågrund av honom och jag har mått dåligt, gråtit.
"Varför hjälpte du mig? Du tog emot stryk från dom bara för att hjälpa mig! Varför?" frågade OG alldeles förvirrat.
"För att jag inte är som du, jag mobbar inte folk." svarade jag. Det var inte riktigt ett bra svar mot vad han frågade.
"Skulle du ha hjälpt mig om det var jag som blev slagen?" frågade jag. OG såg nervöst på mig.
"Asså..." sa han. Nej, jag tänkte väl det.

* FLASHBACK*
"HAHA!" skratten ekade runt mig. De större killarna slog mig och ingen ingrep. Det var bara en som såg ut att vilja  men han hölls tillbaka. Oscar. OG stod bredvid med sina kompisar och höll tillbaka OG. De större killarna bara fortsatte slå mig gul och blå. Blodet rann ner för pannan. Jag går fan i 7an och dom går i 9an! Nej nu orkar jag inte mer. Ett slag som var hårdare än andra träffade mig i huvudet och allt blev svart.

"Du hjälpte mig inte den gången." sa jag och han fattade vad jag menade.
"Jag är ledsen Felix." sa han och jag ville bara skrika allt jag gjort pågrund av honom. Men det gjorde jag inte.
Vissa saker går inte att ändra, vissa saker vill man inte ändra och vissa saker är bäst att inte ändra. Jag visste inte vilket av de fallen som skulle passa just nu. 
"Felix... asså jag vet att jag har vart dum väldigt länge..." Jag kollade rakt in i hans ögon och reste mig plötsligt upp.
"Kom. Jag sjutsar hem dig nu." sa jag bestämt. Han ställde ifrån sig muggen och reste sig hastigt upp. 
"Jag vill bara säga förlåt, okej?"
"Jag vill inte höra något förlåt." Ett ord hjälper inte emot vad jag har gått igenom. Smärtan som letat sig in i mitt hjärta och slagit knut om det. Alla ord, tårar och allt blod. Fan, nej inte gråta nu Felix. Va stark. OG satte sig bakom mig på moppen med armarna runt min mage. Det kändes så himla fel, OG är ju den som kallar mig fula ord och slår mig ibland... Här sitter han bakom mig och är ledsen. Det går inte ihop.