Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

32. Gudfar och Kråkboet

Shire:
"Pappa... nej förlåt. Severus, jag är inte din dotter. Läs det här så kanske du förstår." mumlar jag med gråten i halsen. Jag gillar Severus och jag tror att han aldrig kommer att prata med mig igen efter det här.

"Jag vet, du lämnade det här framme på ditt skrivbord när jag letade efter dig för några dagar sedan."
"Så du visste."
"Och jag har också ett brev, här." säger Severus och ger mig ett lika gammalt pergament.

Jag börjar läsa.

Läs inte om Potter-flickan inte har berättat. Du kommer att förstå om hon berättat.

Jag känner igen bokstäverna från mitt eget brev. Det är min mammas handstil.

Du är en jättefin person Severus, förlåt mig. Du är hennes gudfar, förlåt, förlåt, förlåt.

- Lily <3

Det är fint och enkelt gjort. Han är alltså min gudfar.
"Mår du bra?" frågar jag. Han nickar.
"Jag har en dotter kvar, eller hur?"
"Ja... men Etanya är väldigt sur på dig...."
"Jag vet....? Men jag vet inte vad jag gjorde fel för att hon skulle blir sur."

"Gå och ta reda på det då Severus. Du behöver henne och hon behöver dig."
"Tack, Shire." ler han och går ut från kontoret. Jag hade inte väntat mig att det skulle bli så enkelt. Att han redan vetat hade jag aldrig kunnat gissa. Men nu är det så. Han visste och vet.

Jag går ut från Severus kontor och ser mig omkring. Professor Longbottom står lutad mot väggen en bit bort.
"Professor Lizanna Snape." säger han. Jag nickar.
"Professor Longbottom." Sedan går jag vidare.

Vänta nu. Jag kommer på det efter ett tag.
"Professor Longbottom!" ropar jag. Han ser livrädd ut. Som att jag ska mörda honom.
"Kalla mig för professor Potter."
"Professor Potter, varför då?" frågar han. Jag vet att jag måste berätta. Så det gör jag.
"Sitt ner..." mumlar jag.

Etanya:
"Draco, vad ska jag göra?" suckar jag. Han kollar på mig.
"Leva med det antar jag, hon är fortfarande din halvsyster."
"Ja, det är hon."

"Det är helt vrickat, det här." suckar jag och ställer mig upp. Draco ställer sig upp strax efter. Jag vet inte vad jag ska göra men man kanske bara kan gå vidare. Det kanske funkar.
"Vad vill du göra?" frågar jag Draco.
"Det är julafton imorgon. Har du allt fixat?"

Det har jag inte ens tänkt på. Julafton. Vilket konstigt ord. Om det vore annorlunda så hade jag redan haft allting fixat dagen innan jul. Men det har jag inte nu. Jag skakar på huvudet.
"Har du allt klart?"

"Det tror jag inte." svarar Draco. Jag nickar och Harry kommer fram till oss.
"Tani, mår du bra?" frågar han.
"Ja, jag antar det." nickar jag.
"Jag och Ron tänkte gå snart, men Mcgonagall har kallat alla elever till möte i stora salen nu."

Jag och Draco nickar och tillsammans så går vi alla tre mot stora salen. Jag, min pojkvän och min halvbror/bästa vän. Draco och Harry slänger inte ens ut en enda kommentar om den andra. Jag ler åt att de båda är vänner.

När vi kommer in i salen så sitter varenda elev vid sina elevhemsbord. Men trots det så följer Draco med oss till Gryffindors bord. Han sätter sig ner bland mina vänner. Fast de kanske inte är mina vänner längre. De kanske är våra vänner. Mina och Dracos vänner.

Jag har aldrig träffat Dracos andra vänner. De som han brukade umgås med de tidigare åren.
"Okej okej." börjar McGonagall och alla i hela salen blir tysta. Hon är tyst ett tag och verkar tänka efter.
"Efter händelserna på julbalen så har vi bestämt att ni får åka hem ikväll och fira jul hemma."

Hermione:
"Kråkboet." säger jag, Ginny, Ron och Harry samtidigt. Etanya tvekar.
"Kråkboet." säger hon också efter ett tag.
"Är något fel Eta?" frågar Ron. Hon skakar på huvudet.
"Jag ska bara kolla med pappa." suckar hon.

"Mal... Draco, du borde också följa med till Kråkboet!" säger Ron. Oj. Oooj. Jag hade verkligen inte väntat mig det här. Absolut inte. Att Ron skulle fråga Draco. Att han ens skulle tänka tanken. Men det här är ju positivt trots allt.

Etanya:
Vad hände nyss?

Draco:
Aldrig att jag skulle åka hem till Weasleys. Blodförädare. Min pappa skulle döda mig. Så hade jag tänkt bara för ett år sedan.
"Okej, visst." svarar jag. Potter ler lite grann. Det här är konstigt.

"Ska vi ta och packa, då då?" frågar Hermione. Ginny nickar och vi andra instämmer. Vi börjar gå mot våra sovsalar. Jag, Hermione och Ron går till försteprefekternas rum. Men hälften av sakerna i min sovsal tillhör Etanya. Hennes kläder, hennes underkläder. Hennes smink, hennes skolböcker.

Allt hon äger verkar det som. Jag undrar om hon har några saker över huvud taget i sin egna sovsal. Jag tar de prylar som är mina och packar ner dem i väskan, sedan går jag ut och sätter mig på soffan.

Etanya:
Jag plockar ihop några av mina saker men inser snabbt att mina saker är hos Draco. Jag har sovit hos honom under en längre tid och knappt varit i sovsalen. Jag säger till Ginny att jag går. Hon nickar och när jag kommer ut i korridoren stöter jag ihop med pappa.

Han ler. Det ser jättekonstigt ut. Han ler aldrig annars. Har Shire inte berättat för honom än? Han borde vara helt förstörd. Inte le, nej nej.
"Etanya." säger han. Han uttalar mitt namn.
"Förlåt Etanya." fortsätter han. "Jag menar det."

"Men du kommer ju fortfarande inte tycka att det är okej att jag är tillsammans med Draco. Du kan ju bara vara tyst och gå härifrån därför att jag har inte lust att prata med dig. Dessutom så ska jag fira jul i Kråkboet."

Det är som att det går upp ett ljus för honom när jag nämner Draco.
"Jag tycker att det är okej... erat förhållande."
"Du tycker vadå om vadå...?" utbrister jag.
"Att det är okej att du och Draco.... Ehh... ja..."

Jag vet inte vad jag ska säga. Det är helt otroligt.
"Pa...pa...pappa." stammar jag. "V..ve..vet d.. d... du? Om Sh..i.. Shire..."
"Ja." svarar han enkelt och går därifrån. Hans mantel fladdrar efter honom sådär kusligt.

När jag var liten så brukade jag blir rädd. Men jag är 18 år nu. Det är väl klart att jag inte blir rädd för pappas svarta mantel. Jag börjar gå igen. Alla tavlor beter sig som vanligt och trapporna flyttar sig så att jag får gå en hel del omvägar.

Men när jag kommer fram så är det redan öppet. Jag kliver in i rummet. En utav fåtöljerna står vänd med ryggen mot mig. Hermione står vid sin sovsalsdörr och gapar. Draco sitter i soffan helt i chock.
"Ursäkta." försöker jag. "Vad är det som har hänt? Hallå?"