Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

9. Försvunna

Hermione:
"Vad menar ni?" utbrister jag. "Alltså typ Voldemort? Eller va?"
"Nej, det är säkert inte så...." säger Etanya. Hon är osäker, jag märker det.
"Okej, Harry kan du hämta Ginny?" frågar jag. Harry nickar och går. Etanya mumlar något om  Luna och går också.

Jag bara står och stirrar på alla böcker. Varför alltid vi? Men sedan nästan springer jag därifrån. Jag springer ner till sovsalen i fängelsehålorna och bara slänger igen dörren. Draco står fortfarande kvar på samma plats. Har han inte flyttat på sig? Bara stått där hela tiden?

"Draco, vad gör du?" frågar jag. Han vänder sig mot mig. Hans ögon är helt röda och det syns att han har gråtit. Försiktigt tar jag ett steg närmare. Han följer mig med blicken men svarar inte. Jag sträcker ut armarna och kramar honom. Han gör ingenting.

"Granger." mumlar han till sist. Jag kollar upp på honom. Jag nickar men då skakar han på huvudet. Jag försöker le, han är bara helt stel i ansiktet. Jag ställer mig på tå trots att jag har klackar på skorna. Då är jag fortfarande kortare än honom.

Men ändå så når jag. Så jag kysser honom. Eller ja, fast jo. Det blir ju så, en kyss. Fast efter några sekunder kommer jag på det. Jag har pojkvän. Jag älskar min pojkvän. Jag älskar Ron. Bara Ron. Ingen annan.
"Förlåt." hostar jag fram och tar mina saker som jag behöver. Egentligen vet jag ju inte vad jag behöver.

Men iallafall vad jag tror att jag behöver. Draco har satt sig ner lutad mot väggen. Han gör inget annat speciellt.
"Förlåt." säger jag igen när jag går därifrån. Han ska inte med. Det hade blivit krig. Efter senast när Etanya stack i Hogsmeade också.

Harry hatar honom. Ginny vet att jag umgås med Draco men det är för att vi delar rum och båda är försteprefekter. Det är därför vi umgås eller hur? Jag skyndar upp till entrén där de andra redan väntar. Ginny kramar någon. Först ser det ut som luft men när de avslutar kramen ser jag honom.

Deras hår är så lika så att de inte gick att se först. Ett stort leende sprids över hela mitt ansikte när han kollar på mig. Jag tar sista steget upp för trappan och sedan springer jag. På vägen ställer sig Harry bredvid Ginny rakt framför Ron.

Jag knuffar honom, som i en mugglaractionfilm. Så springer jag rakt upp i Rons famn och kramar honom. Men jag kysser inte Ron. Då försvinner leendet. När jag tänker såhär får jag skuldkänslor. Han försöker få ögonkontakt men jag bara fortsätter krama honom.

"Hermione, jag har saknat dig med. Men vi måste göra det här nu...." viskar han sedan och jag släpper honom. Jag vänder mig om men jag håller i Rons hand. De andra kollar på mig. Jag formar till ett leende. Ginny ger mig en orolig blick. Etanya ger mig en blick som säger: 'jag vet vad du har gjort'.

"Okej så Etanya och Luna ni tar alla torn. Jag och Ginny alla våningar utom fängelsehålorna som Ron och Hermione tar. Ni tar också större delen av skogen tillsammans med Hagrid. Om ni ser någon som kan hjälpa till ta hjälp av så många som möjligt, tack. Det var det, skynda! Vi har bråttom!" utbrister Harry.

Etanya och Luna springer genast iväg. Harry och Ginny kollar på varann och springer sedan också iväg.
"Fängelsehålorna först...." mumlar jag och drar med mig Ron mot trappan som jag kom från. Han bara hänger på.

Vi letar igenom köket först. Sedan Snapes kontor och klassrum. Men inget. Inget i resten av korridoren heller. Vi tar Slytherins uppehållsrum och sovsalar sist. Jag vill inte möta Draco även om det kommer att hända. Vi söker igenom hela uppehållsrummet. Jag tar tjejernas sovsalar själv och Ron börjar ta alla killarnas.

Jag gör det snabbt men hittar självklart inget. Ron har inte ens hunnit hälften så jag hjälper honom med resten. Tillslut kommer stunden. Jag tar ett sista steg i trappan och öppnar dörren. Men Malfoy är inte där. Tack. Tack. Jag skulle kunna göra vad som helst just nu. Tack. Tack Draco Lucius Malfoy för att du inte befinner dig i din sovsal. Våran sovsal.

Ron kollar under sängen. Det är inte mer en så att göra. Rummet är så himla tomt.
"Hermione, är inte det din väska?" frågar han sedan och pekar på mina saker.
"Jo, jag och Malfoy bor här idag och imorgon medan dom renoverar vårat rum."
"Okej....Så ni sover i samma säng?"

"Nej, det har blivit något fel så McGonagall skulle fixa en ny till oss senare."
"Okej...." svarar Ron men han tvivlar.
"Tvivla inte Weasley" retas Draco. Han står flinandes i dörröppningen.

"Vad gör ni här förresten?" säger han sedan och kollar på mig. Jag öppnar munnen med det är Ron som förklarar. Jag står där. Så säger Draco plötsligt något.
"Jag kan hjälpa till!"

"Ja, det är jättebra." svarar Ron. Jag kan hjälpa till. Ja, det är jättebra. Jag kan hjälpa till. Ja, det är jättebra. Jag kan hjälpa till. Ja, det är jättebra.

Det bara ekar i mitt huvud. Så går vi alla tre ut på skolgården. Det ekar fortfarande. Jag kan hjälpa till. Ja, det är jättebra. Draco hamnar lite efter. Det är väl lika bra det. Ron knackar på hos Hagrid.
"Hallå där!" utbrister Hagrid när han öppnar dörren.

"Hej Hagrid, Harry ville att du skulle med oss in i förbjudna skogen. Du har ju hört vad som har hänt. Men vi kan lika gärna gå själva, eller hur?" säger jag.
"Om ni vill det så kan jag ta uggletornet och växthusen" svarar Hagrid och vi nickar.

Tillsammans går vi alla tre vänner.... ovänner... eller blandade känslor om den saken.... in i skogen. Vi går längs kanterna runt hela slottet men hittar ingenting. När vi börjar gå djupare in i skogen så börjar solen gå ner.
"Lumos" mumlar jag och min trollstav tänds. Ron stannar plötsligt upp mitt i ett steg.

"Hörde ni det där?" viskar han.
"Vadå?" svarar jag.
Jag kollar på Draco. Men Draco kollar inte på mig för att han är inte där. Så börjar jag gråta. Bara helt plötsligt.

Ron:
"Hermione, sätt dig här" säger jag skräckslaget och pekar på en sten.
"Hermione, vad hände?" frågar jag.
"Ja... jag gjorde något d... dumt..." snyftar hon. Hon gjorde något dumt. Vadå dumt? Har hon sovit med någon annan?

"Hermione, vadå dumt?" utbrister jag.
"Du får bli arg." snörvlar hon. "Jag kramade honom. Jag kramade Draco....." En kram. En kram, vad gjorde en kram? Det var okej.
"Hermione? Det gör väl inget"
"Du förstår inte, lyssna på mig"
"Okej, jag lyssnar"

"Jag kramade Draco för att han mådde inte bra och dddd... då... Det var bara en kram men..."
"Hermione..."
"Nej, låt mig prata!"
"Okej."
"Då så kysste han mig... eller jag honom." säger hon med gråten i halsen. Borde jag bli sur? Borde jag sticka? Borde jag slå till Malfoy?

Orden hänger i luften.
Efter flera minuter så bryts tystnaden.
"Du får bli arg" upprepar Hermione. Klart som fan jag får men vill jag det?
"Hermione, var det du som kysste Draco eller var det han som kysste dig?" frågar jag. Hon blir tyst.

"Skit också....!" börjar jag.
"Jag kysste henne" avbryter Malfoy som kommer fram bakom ett träd.