Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

6. Neville Longbottom

Hermione:
Det är något som inte stämmer. Etanya är frånvarande och Malfoy har börjat undvika mig. Eller så börjar han gå tillbaka till så som han var innan. Har han blivit den gamla Malfoy igen?  Nej, han säger ju inget taskigt. Etanya blev såhär efter Hogsmeade. Malfoy vet jag inte.

Jag vet ju liksom inte hur han fungerar. Jag har aldrig förstått mig på honom. Han är faktiskt lite skum. Kanske har han något i görningen också. Äsch vad håller jag på med?
"Ginny! Kom nu!" ropar Etanya.

"Jaja!" skriker hon tillbaka inifrån sin sovsal.
"Men vi har lektion om 10 minuter och jag vill ha frukost!" vrålar jag. När hon hör att jag låter ilsken skyndar hon ut och vi springer ner till stora salen för att äta. Måndagar är alltid tråkigast. Man är trött och det är våran längsta dag.

Jaja, bara att köra på och plugga. Vi kastar i oss frukost och springer till lektionen. Vi är inte sena och tur är väl det för det är Snapes lektion tillsammans med Slytherin. Etanya sätter sig längst fram.

Jag och Ginny sitter längst bak som vanligt. Draco sitter bredvid Etanya och de verkar vara sams. Det är jag glad över, han kanske förstår henne bättre. Jag verkar ju inte fatta någonting.

Det var det som Harry var så bra på. Att förstå Etanya. Om det vore annorlunda. Då. Då hade jag kanske förstått henne. Vetat hur jag ska reagera och vad jag ska säga.  Men nu är det ju inte så. Det är raka motsatsen.

Etanya:
Hermione verkar frånvarande och Draco bryr sig mer än någonsin. Jag gillar honom mer än någonsin. Harry hjälpte mig. Han gjorde mig glad. Typ jätteglad. Han är nog min bästa vän. Han förstår mig så bra.

Pappa pratar om en massor av grejer men jag har stängt av. Jag lyssnar inte på några av lektionerna. Frågan är om pappa ens bryr sig. För det gör inte jag. Det är faktiskt viktigare att må bra. Eller hur?

När lektionen är slut så försöker jag skynda mig men jag blir hejdad.
"Ms Snape" säger pappa.
"Ja, professor Snape" svarar jag och stannar kvar.
"Mr Malfoy, du kan gå" morrade Snape.
"Pappa?" mumlar jag när Draco gått.

"Etanya...."
"Pappa har det hänt något?"
"Hur mår du?"
"Helt okej...."
"Mm...."
"Pappa vadå?" nästan skriker jag och ställer mig framför honom.

"Etanya, jo...."
"Pappa, berätta! Har det hänt något?"
"Öhh... vet du... kom till mitt kontor ikväll, oroa dig inte."
"Men pappa!"
"Etanya Henni Snape, vi tar det ikväll. Du behöver inte oroa dig, det är inte allvarligt..."

"Okej, om du är så säker så går jag nu då...." suckar jag. Jag tar mina saker och går mot dörren.
"JAG GÅR NU!" skriker jag så högt jag kan innan jag smäller igen dörren.

Hermione som står utanför hoppar till när jag smäller igen dörren.
"Tani?" mumlar hon.
"Ja"
"Hur mår du?"
"Pappa vill träffa mig ikväll"
"Okej... men..."

"Nej, 'mione' jag vet!"
"Okej, vad har vi för lektion nu?"
"Jag tror vi har örtlära, med Ravenclaw"
"Okej"
"Uggh, jag hatar professor Sprout!"
"Ja jag har hört det nu, kom så går vi Etanya."

"Okej, vi går!" suckar jag. Sprout är irriterande och det har hon alltid varit. Eller är det bara jag? Jag gillar henne ändå inte. Men vi går ju oavsett till örtläran, för vi måste ju gå på lektionerna.

Men när vi står utanför växthusen dyker hon inte upp. Vi väntar med resten av klassen i 10 minuter innan någon kommer. Inte vem som helst heller. Utan det är Neville. Han har förändrats. Under det senaste halvåret har han blivit sjukt mycket längre.

Jag minns när jag brukade dejta honom i femte årskursen. Just nu önskar jag att jag hade väntat några år, därför att han ser bättre ut nu. Idag.
"Okej, ursäkta att jag är sen" säger han professionellt och släpper in oss i växthus fem.

"Idag är professor Sprout sjuk så jag kommer att ta över klassen." fortsätter han. Han säger något mera sedan men jag sjunker in i mina dagdrömmar. Gud vad han ser bra ut. Vem kunde tro att han skulle förändras så himla mycket.

"Ms Snape." säger Neville plötsligt. Jag kollar upp. "Alla ska jobba med böckerna."
"Oj, förlåt Nev... Öhh... Professor Longbottom." rättar jag mig och öppnar en sida i boken.

Jag sneglar på Luna och ser att hon rodnar när Neville ger henne en blick.
"Ms Lovegood, jobba." hostar han till slut fram. Då ler jag och börjar faktiskt jobba på riktigt.

Efter lektionen så sitter jag kvar och 'jobbar' ett tag tills Neville harklar sig.
"Ms Snape, lektionen är slut."
"Snälla, säg Etanya."
"Okej, okej Nani lektionen är slut."

Neville har alltid kallat mig för Nani, lite udda kanske men det funkar antar jag.

"Tack, jag hatar att bli kallad Snape."
"Jag vet och jag har förståelse..."
"Han är min pappa."
"Jo ja..." mumlar han och ställer sig mittemot mig. Jag ställer mig ännu närmare och han ler.

Så kysser jag honom. Bara snabbt och sedan tar jag mina saker och öppnar dörren.
"Jag älskar dig fortfarande." hör jag innan jag försiktigt stänger dörren försiktigt. Jag rodnar stort. Det är tur att Hermione inte väntat den här gången.

Men nu är det lunch så jag skyndar iväg och när jag kommer in i stora salen sitter Draco vid Gryffindors bord. Helvete. Jag hade glömt att han existerade. Woops.

Det var skitdumt att kyssa Neville. Jag gillar ju Draco. Det vet jag att jag gör. Eller hur?