Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

26. Julbal

Draco:
Jag står utanför stora salen. Alla har på sig finkläder. De flesta är killar men några flickor har anslutit sig till korridoren. Jag väntar på Etanya och jag vet att idag så måste vi tala om det för hennes pappa.

Annars blir det alldeles för svårt att vara här. Dessutom så kan jag se Potter och Weasley en bit bort. Med avsky möter jag Potters blick. Vi stirrar på varandra en lång stund. Innan Weasley knackar på Potters axel och pekar mot trappan.

Det är Ginny. Hon är vacker i den svarta, långa klänningen. Men jag släpper henne med blicken när Potter går fram till trappan. Några minuter senare kommer Hermione ner för trappan. Hennes hår är fortfarande lika fluffigt.

Men det är uppsatt i en hästsvans med små, små flätor i. Det är fint. Hur vackert som helst. Men innan hon ens är nere dyker Brown och Patil upp. De går inte i trapporna, de springer ner. Hermione hinner precis ställa sig på golvet innan de är nere.

Sedan kommer inte Etanya. Det är ingen som går i trappan. Alla andra runtom verkar vara framme. För några dagar sedan kom McGonagall fram till mig och Hermione. Hon sa att eftersom att vi är försteprefekter så ska vi öppna balen. Men jag behöver Etanya då.

Tillslut är det bara jag, Hermione och Weasley kvar. Det är ganska svårt att gömma sig då.
"Vart är Etanya?" frågar jag när de kommer fram till mig.
"Har du inte hört?" nästan skriker Weasley.

"Sluta Ron!" utbrister Hermione och slår honom i huvudet.
"Vi vet inte." förklarar Hermione. Men jag hinner inte svara innan steg hörs i trappan och där kommer hon. Vacker i den röda klänningen.

Hon bär halsbandet och örhängena. Hennes hår är uppsatt i en bulle på huvudet. Hennes lugg hänger fram i ansiktet. Strålande vacker. Jag går fram till trappan och tar hennes händer. Hon ler.

Jag kysser henne lätt. Men plötsligt hörs en harkling. Det är Weasley. Jag tar med Etanya och vi ställer oss alla fyra vid öppningen.

Dörrarna öppnas. Vi går in och sedan vet jag inte vad jag gör eller vad som händer. Men Etanya drar ut mig på golvet. Hermione och Weasley har redan börjat dansa. Så det gör vi också. Jag följer Etanyas rörelser.

Hermione:
Det är magiskt. Jag, Ron och alla runtomkring. För att snart har alla elever anslutit sig till dansgolvet. Ron rör sig mot ett bord. Jag suckar lite och sätter mig på en stol. För några år sedan dansade jag med Viktor Krum här.

"Kom igen!" utbrister jag. "Vi dansar." Han suckar men jag får upp honom på fötter. Ginny och Harry kommer fram till oss.
"Ska ni inte dansa?" undrar Ginny.
"Jo, kom nu Ron." tjatar jag. Han himlar med ögonen.

"Vet ni vart Etanya är?" frågar Ron. Harry biter ihop. Han har alltså fortfarande inte accepterat Tani och Dracos förhållande. Jag skakar på huvudet.
"Jag tror att jag såg henne med Draco gå ut" mumlar Ginny. "Men jag kan ha fel."

Tillsammans går vi alla 4 ut på dansgolvet. Jag ser inte Etanya någonstans. Men jag vet inte om det är positivt eller negativt att hon inte syns till. Jag börjar må illa och snart snurrar hela rummet.

Etanya:
"Draco, tror du att pappa är här?" frågar jag. Han möter inte min blick. Jag tar hans ena hand.
"Ja, Eta. Det tror jag att han är. Men då har han väl redan sätt oss..." Jag kollar ner i marken och stannar upp.

"Vi kan gå om du vill." lägger Draco sedan till. Jag nickar svagt och börjar gå. Det kanske inte är någon idé att stanna kvar. Draco lägger en arm runt mina axlar. Jag skakar av den. Han börjar gå en bit ifrån mig. Jag hoppas att han inte tog det personligt.

Jag går ut, utomhus och stannar. Men jag ser inte Draco. Han är som bortblåst. Vad gör jag nu? Han verkar ju alltid förstå mig men nu, nu gjorde han inte det. Jag kanske borde leta upp honom? Se till så att han mår bra, men jag står kvar ända tills någon sätter händerna framför mins ögon.

Dom är kalla. Jag ryser till och försöker skaka bort personens händer. Men händerna rör sig inte.
"Draco." säger jag och händerna försvinner. Jag vänder mig om. Men det är inte Draco som står framför mig, utan en helt annan person.

Hermione:
Jag öppnar munnen men det kommer inga ord ur min mun. De försvinner på vägen. Jag vill skrika, men det går inte. Jag trampar på kanten av klänningen och snubblar. Rummet snurrar ännu mera.

Så faller jag ner på golvet. Inte ett fint film-fall, jag bara ramlar ihop. Rör mig inte. Allt blir suddigt. Det blir ett grönt ljus, rött, blått och tillsist svart. Jag hör röster och fotsteg men efter ett tag blir det tyst. Inte ens en ända tanke inne i mitt huvud. Svart och tyst. Är jag död?

Etanya:
Jaha. Så var det förstört.
"Shire?" säger jag. Hon, som har backat kommer närmare.
"Etanya, hur mår du?" undrar hon. Jag skakar på huvudet.

"Du är bra på att dansa."
"Bra?!" utbrister jag.
"Okej, okej du kan dansa bra." rättar hon sig. Men vad är skillnaden? Jag orkar inte bry mig om det. Det är än sådan liten sak i hela den här röran.

"Shire, vart är pappa? frågar jag.
"På sitt kontor."
"Va? Varför är han inte på julbalen?"
"Han jobbar."
"Så, vadå? Han såg inte mig och Draco?"

"Nej." svarar Shire. Ja, ja, ja! Jag måste hitta Draco nu. Nu, nu, nu! Jag kollar glatt på Shire.
"Tack, tack, tack!"
"Äsch, gå in nu." Jag nickar och börjar nästan springa. Men nästan är ett bra ord, därför att det är nästan omöjligt att springa i den här klänningen.

Hermione:
"Mione, mione?" säger någons välbekanta röst.
"Mione?" säger en annan välbekant röst. Jag slår upp ögonen. Det är Harry och Ron som står lutade över mig.
"Akta." väser jag och sätter mig upp. Genast börjar allting att snurra igen.

Jag lägger mig ner igen och blundar. Hur blev det såhär? Vad var det som hände? Är jag sjuk? Jag lever iallfall. Det är ju bra, positivt. Jag har kommit på mig själv med att inte vara död. Det låter ju.... Låter... Perfekt. Vad ironiskt.

Etanya:
"Draco! Draco!" skriker jag samtidig som jag skyndar upp för alla trappor. Våning 2, 3 och tillsist våning 4. Jag stannar utanför dörren. Gissar ett lösenord, rätt lösenord, och går in på Draco och Hermiones rum. Det är tyst. Jag öppnar dörren till Dracos rum.

Men han är inte där, det rummet är också tomt. Jag sjunker ner på golvet. Jag sitter där länge, i dörröppningen. Vart är Draco? Jag hör plötsligt att någon sätter på en vattenkran i närheten. Jag ställer mig genast upp. Samtidigt som jag sätter handen på handtaget till toaletten så öppnar någon dörren från insidan.

Jag backar ett steg för att dörren ska kunna öppnas helt. Där står han. Draco. Hans blonda hår nästan glittrar precis som hans ögon.
"Draco." försöker jag. Jag låter hes. "Draco." Han andas ett djupt andetag. Har det hänt något? Något annat?