Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

21. Weasley hjälper mig

Draco:
Jag stirrar på honom. Det här var inte det som skulle hända. Allting hade precis blivit bättre. Men Etanya verkar helt normal. Ända tills hon börjar skaka.

Hon kastar påsarna på mig. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Hålla i påsarna och låta henne bete sig? Jag använder en trollformel för att få påsarna att flyga. Potter kollar bara på Etanya. Vad håller de på med?

Dom är vänner. Till och med syskon. Weasley gör precis som jag, ingenting. För hur ska man bete sig? Ingen tar fram trollstaven. För dom är syskon. Skadar de den andre så mår de själva inte bra.

Men egentligen. Varför står inte jag på Etanyas plats? Det är väl jag som gjort fel, eller vi tillsammans men det är mig som Potter borde vara sur på. Jag är ju fienden, den elaka.

"Tani." försöker Weasley. Jag kastar en snabb men ilsken blick på honom. Etanya börjar skaka mera. Jag går ett steg närmare henne. Hon backar på mig och knuffar bort mig.

Borde jag gå emellan? Skydda dem? Fast jag vet ju redan att ingen kommer använda en farlig besvärjelse. Jag hamnar mot en husvägg. Borde jag gå fram igen?

Nej, nu har jag bestämt att Weasley får sköta det. Om det skulle hända något. De bara kollar på varandra. Potter och Etanya. Etanya och Potter. Hur länge ska vi stå här?

Etanya:
Jag hatar honom. Men jag vet att om jag skadar honom så skadar jag mig själv. För att han är min halvbror. Familj. Jag tar plötsligt upp trollstaven.
"Din äckliga lil..." börjar jag. Ron ställer sig mellan oss.

Jag trycker upp trollstaven mot hans hals. Hur blev det såhär? Dom båda är mina vänner.
"Tani, jag accepterar att du och Mal... Draco är ett par." säger han. Jag trycker trollstaven hårdare.
"Flytta på dig." beordrar jag.

Ron går åt sidan. Jag vet att jag inte borde skada Harry. Jag kommer må dåligt för alltid om jag gör det. Men jag måste. För att annars kommer jag att ångra mig. Varför har han inte tagit upp sin egna trollstav?

Han borde göra det. Det skulle kännas sjukt mycket bättre om han skadade mig före jag skadade honom. Fast han har ju redan skadat mig på insidan. Så då är det rätt åt honom.
"Petrificus..."

"Eta!" skriker Draco samtidigt och hoppar framför Harry.
"Totalus " avslutar jag. Jag träffar Draco. Harry ställer sig bredvid Ron. Ojdå... Vad har jag gjort nu?

Draco:
Weasley hjälper mig. WEASLEY. Jag borde säga nej men istället tackar jag honom. Vi är på samma sida och han vill mig inget illa. Jag ställer mig bakom Etanya och håller i henne precis som jag gjorde inne på Tre kvastar tidigare.

Hon skakar inte lika mycket längre och har sänkt sin trollstav. Kanske blev hon rädd. Rädd när jag blev träffad. Men är hon lika arg? Just nu är det svårt att se eller veta. Jag brukar veta men hon är för svår, jag har aldrig sätt henne såhär.

Det är nästan en hemsk syn också. Är jag glad så slipper jag det här humöret senare. Jag vill aldrig mer uppleva det här. Potter rör sig inte ur fläcken. Kan han inte göra något? Om han inte accepterar så kan han väl åtminstone be om ursäkt för sitt beteende?

För att annars accepterar inte jag hans beteende. Fast det gör jag ju redan inte. Men det kommer iallafall bli värre. Jag kommer att ta fram min trollstav. Jag vet att jag kommer hota honom. Alla andra tycker ju att det är okej.

Så varför inte han? Kan Potter inte bara vara lite snällare mot Eta? Om det vore annorlunda då skulle allt vara bra. Men nu är det som det är. Eta blir efter ett tag helt lugn. Då släpper jag henne. Om Potter gör minsta lilla nu så kommer han att förstöra allt.

'Förlåt' är det ända som skulle hjälpa. Jag tar ner påsarna och ger dem till Etanya.
"Hejdå.." mumlar hon och börjar gå. Jag ger Potter en blick. Så undrar jag vad som händer när vi gått. Hur kommer Weasley bete sig?

Man kunde ju önska att han inte accepterade sin bästa väns beteende. Men det är antagligen för mycket att begära av de där två dumma pumpajuicerna. Jag springer ikapp Etanya. Hon är en bit bort. Jag kommer fram till henne.

Jag fångar upp henne i en kram medans vi går. Men jag gillar verkligen den här flickan och hon ska inte behöva må dåligt. Jag tar påsarna åt henne men hon tar tillbaka dem.
"Förlåt" viskar hon. Jag stannar henne på vägen och kollar in i hennes ögon. Hon gråter.

"Säg inte förlåt, du gjorde inte fel."
"Men jag träffade dig istället för honom."
"Det var ju jag som ställde mig där" suckar jag och kramar henne. Jag är mer än ett huvud längre än henne.

Jag vilar hakan uppe på hennes huvud. Stackars flicka. Stackars, stackars Etanya. Jag hoppas att jag är till hjälp. Jag har aldrig behövt vara en bra person. Pansy förväntade sig ingenting från mig.

Gör Eta det? Vill hon att jag ska bete mig bättre. Eller är jag redan över förväntan? Plötsligt börjar hon gå mitt i kramen. Jag släpper henne och tar hennes hand.

Hermione:
Jag slänger mig i soffan och vet inte vad jag ska säga. Hela dagen har varit än ända röra. Men är jag fortfarande ledsen? Jag tror att jag mår lite, lite bättre. Draco kommer in genom ingången.

Jag låtsas inte bry mig. Men efter ett tag av tystnad hamnar någons händer framför mina ögon.
"Draco?" frågar jag.
"Nej." svarar Draco från andra sidan av rummet.

Händerna byts ut till någon annans. Förmodligen Dracos. Jag säger inget. Efter ett tag binds något i tyg för mina ögon. Det luktar som Harry.
"Ginny?" försöker jag. Allt är tyst. "Ginny?"

"Nej." svarar Draco. Jag blir tvingad ut ur rummet. Vi går i trappor. Vi går upp i ett torn verkar det som. Draco pratar om det behövs ett lösenord. Det sker vid två tillfällen. Men jag vet att det är någon annan som leder mig.

Men vem? Inte Ginny. Etanya? Fast hon borde gått och lagt sig... Så som hon mått idag så borde hon inte ha någon energi. Luna går bort direkt. Vem?

Plötsligt blir jag stannad. Jag rör mig inte. Jag hör fotsteg lite då och då.
"Varsågoda, ni kan ta av er ögonbindlarna." säger Draco. Ni? Vilka ni? Är det inte bara jag. Men mer hinner jag inte innan jag tar av mig ögonbindeln.

Etanya. Det var Etanya. Jag ser också att det var Ginny som också hade ögonbindel. Vi står i gryffindors uppehållsrum men jag vet att vi inte gick hit direkt. Etanya går och ställer sig bakom oss. Både jag och Ginny vänder oss om.

Det flyger tre klänningar i luften. De är otroligt vackra. En lila, puffig med små detaljer. En svart, lång och en röd med ett silvrigt band.
"Den röda." säger jag.
"Ja, den röda ska du ha." fortsätter Ginny.

Etanya ler.
"Ja, jag fick den av Shire."
"Den är fin." ler jag. Klänningarna ramlar ner på golvet.
"De är fina!" utbrister jag. Samtidigt som jag märker att den lila hamnat framför mig och den svarta framför Ginnys fötter.