Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

28. Dödsätare

Etanya:
Alla går in utom jag, Harry och Draco som står kvar. Jag puffar lite på Draco. Han rynkar pannan.
"Gå in." viskar jag. Draco står kvar så jag puffar på honom igen.
"Draco gå." nästan skriker jag men han står kvar. Vad pågår i hans hjärna just nu?

"Han kan stanna." säger Harry. Då springer han nästan iväg in till balen. Jag skrattar lite smått. Harry kommer fram till mig.
"Han kanske inte är den personen som jag hade förväntade mig att ehh ja... men det är ditt beslut och då får det vara så."

Vad ska jag svara?
"Ehm..."
"Du behöver inte svara. Men jag accepterar dina beslut, Etanya." Jag ler stort. Borde jag säga något? Jag ger Harry en försiktig kram.
"Vänner?" frågar jag.
"Vänner." svarar Harry och kramar mig.

Jag ler stort när vi också går in till balen. Draco är den första som kommer fram till oss. Han ser otroligt orolig ut.
"Draco, lugna ner dig." säger jag. Han skakar på huvudet.
"Men vad är det Draco?" frågar jag.

"Du borde inte vara här, inte du heller Potter." utbrister han.
"Va?!" nästan skriker både jag och Harry samtidigt. Jag kollar runt lite och inser att alla runtom är tysta.
"Etanya, följ med ut." instämmer Hermione.

"Men vad har hänt?" undrar både jag och Harry.
"Ehm... vi börjar med att gå ut." mumlar Ginny. Jag styr motvilligt stegen mot utgången och innan jag vänder mig om skymtar jag någons svarta hår på golvet.

Jag ställer mig lutad mot väggen utanför stora salen.
"Etanya. Få inte panik nu." lugnar Hermione.
"Det är väl klart jag får panik när du säger sådär!" skriker jag. Draco puffar lite på Hermione och hon går tillsammans med de andra en bit bort.

"Draco, vad har hänt?"
"Jo... Din syster... hon ehm... ja hon... dödsätare..."
"Vad är det du säger?!" vrålar jag och springer mot dörren. Draco tar ett hårt grepp om min handled. Det gör fruktansvärt ont.

Men jag fortsätter att kämpa mot dörren. Ginny kommer plötsligt och tar tag i Draco. Hon försöker ta bort hans hand från mig. Samtidigt så säger hon något. Jag hör inte, vill bara se Shire. Nu.

Tillslut släpper Dracos grepp runt min handled. Jag springer iväg och in i salen. Alla elever står vettskrämda överallt runt väggarna. I mitten av salen i en cirkel så står det ett flertal dödsätare i svarta klädnader och med mask.

Jag ser inte vad som händer innanför cirkeln. Hela rummet är tyst. Jag knuffar mig fram bland alla elever, men vågar jag gå förbi dödsätarna? Någon knackar på min axel. Jag vänder mig om och möter Nevilles skrämda ansikte.

"Kom, vi går ut." viskar Neville. Jag vill se Shire. Inte kommer jag att lyssna på Neville. Så jag springer bara rakt emellan två dödsätare. Jag får först syn på McGonagall som riktar sin trollstav mot mig. Men hon tar ner den när hon ser att det är jag.

Dödsätarna jag knuffat för att komma förbi har inte gått till attack. Tur är väl det. Shire sitter på golvet vid McGoangalls fötter. Hon är skadad och rygg mot rygg med McGonagall står Madame Hooch. Shire verkar ha stått upp innan.

Hennes ansikte är helt blodigt och hon verkar inta ha energi nog at ställa sig upp. Jag skyndar ner vid hennes sida.
"Etanya, gå härifrån." försöker Shire. Men jag tänker stanna. För att det har jag bestämt.

Jag riktar trollstaven mot ett av hennes sår.
"Episkey." Jag fortsätter att hjälpa henne samtidigt som McGonagall och Hooch håller koll på dödsätarna. Jag ser att något rör sig men det ända jag bryr mig om just nu är Shire.

Draco:
Etanya. Etanya. Jag kommer att förlora henne nu. Det vet jag att jag kommer att göra. Jag kan inte prata. Vet inte hur jag ska känna. Jag känner mig liksom tom. Jag kommer att förlora den ända jag bryr mig om och den jag älskar mest av allt i hela mitt liv just nu.

Jag borde göra något. Jag ska göra något. Ginny Weasley håller i mig. Så kommer Potter fram till mig. Han och Eta pratade, om vad? Panik. Panik. Panik. Jag måste loss från Ginnys grepp och komma in i salen.

Jag vill inte förlora Etanya. Potter tittar på mig.
"Jag tycker att det är okej... Erat förhållande alltså. Vi kan vara vänner." hostar han fram. Vänner? Vän med Potter. Jag? Ginnys grepp om mig mjuknar lite.

Hon håller inte lika hårt. Men skulle jag bli vän med Potter? Jag kan vara vän med Hermione. Det är jag ju redan, men vän med Potter. Det hade jag inte tänkt på att jag någonsin skulle behöva vara.
"Snälla Malfoy. För Tani." ber Potter.

Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag måste bli vän med Potter för att han har rätt. Etanya.
"Okej... visst. För Eta." mumlar jag. Ginny släpper mig helt. Jag ska gå in till Etanya. Nu. Potter tar Ginnys hand.

Jag tar ett steg närmare dörren. Ingen säger något eller rör sig för att stoppa mig. Jag får gå. Ett till försiktigt steg innan jag springer in i salen. Det ser bättre ut än förut. Men inte en ända elev använder sin trollstav. Jag rör mig mot ringen av dödsätare.

Alla backar när jag kommer nära och släpper förbi mig. Längst fram står Longbottom. Jag ställer mig bredvid honom. Nästan alldeles för nära.
"Hur gjorde...? Alltså för att ta sig innanför...?" mumlar jag. Jag klarar inte av att säga hennes namn.

"Ehm... sprang rakt in?" viskar Longbottom till svar. Okej. Gryffindor... Men jag måste in. Hur ska jag göra. Jag backar några steg och sedan springer jag. Knuffar en dödsätare åt sidan. Någon stoppar mig i en rörelse men jag kan se Etanya.

Hon sitter på golvet med sin syster. Jag får en trollstav mot min strupe. Vad gör jag nu? Men jag har faktiskt en plan. Alla kommer att hata mig och jag kommer att få ett hemskt rykte. Men jag måste. Så jag drar upp ärmen på min klädnad.

Dödsätaren släpper trollstavens grepp helt. Den faller till golvet.
"Välkommen tillbaka Malfoy." väser en förskräckligt läskig röst. Jag blir dragen bakåt och plötsligt är jag en del av cirkeln.

Etanya kollar förskräckt på mig. Hon kanske tolkar det som att jag faktiskt bytt sida. Det skulle inte vara omöjligt. Det är ju jag. Jag var dödsätare men jag lämnade det bakom mig. Förändrades.
"Förlåt." mimar jag försiktigt. Det kommer hon att tolka fel. Vad har jag gjort nu?

Etanya:
"Förlåt." mimar Draco.
Vad har han gjort nu? Är det ett trick eller... ja... alltså... Nej, det måste vara ett trick fast... Tänk om... Det är ju faktiskt Draco. Men... Nej, så är det inte. Fast jo... Men jag borde inte tvivla på honom. Men alltså...

Jag kan inte besluta mig för om det är ett trick för att hjälpa oss eller om Draco återgått till den mörka sidan. Han har ju gått tillbaka verkar det som men jag kan bara inte tro det. Han kanske inte alls har förändrats.

Shire ställer sig upp. Hon tar plats vid McGonagall och Sprout. Jag gör det samma så att vi tillsammans har åtta ögon. Jag möter Dracos blick. Våra stavar riktas mot varandra. Han har definitivt gått över till den andra sidan. Ett hat bildas inom mig.