Om Det Vore Annorlunda - Harry Potter

25. Äpplet

Etanya:
Dagarna på jullovet går snabbt. Jag äter middag med de andra dagen innan julbalen. Jag lutar huvudet mot Dracos axel och är så sjukt trött. Han blåser på mig så att mitt hår faller ner över ansiktet.

Jag orkar inte bry mig men det är irriterande att jag får luggen i ansiktet. Jag blåser på håret. Jag vet att Draco flinar även om jag inte kan se hans ansikte just nu. Jag orkar inte ens röra mig för att ta bort håret.

Men det är så jobbigt. Draco knuffar mig i sidan. Jag hoppar upp från hans axel. Han tar bort mitt hår åt mig. Jag kollar på de andra vid bordet. Hermione ler.
"Ni är så fina." säger hon. Jag himlar med ögonen.

Vadå fina? Jag blir smått irriterad.
"Jag ska nog gå och sova..." gäspar jag och ställer mig upp.
"Redan? Jag kan följa med." svarar Draco. Vi säger hejdå till alla andra och börjar gå.

Jag styr stegen mot gryffindortornet. Draco stoppar mig.
"Sov hos mig." säger han.
"Men jag vill bara sova." suckar jag.
"Ja, sov hos mig." upprepar han.
"Draco, bara sova."
"Bara sova."

"Okej bra." säger jag och vi går dit tillsammans. Jag vet att det egentligen är förbjudet att jag är inne på Draco och Hermiones rum, men är det någon som bryr sig? Draco går in på hans rum först. Det är mer inrett än förut men jag har inte ork att säga något.

Jag lyfter på Dracos täcke och lägger mig under. Draco gör någonting men jag kan inte se vad. Jag blundar och lyssnar. Något flyttas. En dörr utanför rummet öppnas och stängs. Sedan ännu en dörr. Och så knakar det till i sängen när Draco lägger sig ner bredvid.

"Flytta lite." mumlar han och puffar på mig. Jag flyttar mig lite närmare väggen. Han puffar på mig igen. Jag öppnar ögonen och vänder mig mot honom. Han ler. Jag skakar på huvudet och blundar igen.

Ingen rör sig på en lång stund men trots att jag är trött så har jag svårt att sova. Draco verkar inte heller sova, men jag vet inte. Han kanske visst sover, jag vet inte riktigt. Tillslut öppnar jag ögonen. Draco blundar inte ens.

Han ser inte att jag kollar på honom. Men han ser otroligt bekymrad ut. Jag knuffar till honom, kanske alldeles för hårt därför att han ramlar ur sängen.
"Eta!" utbrister han. Jag skrattar till och lägger mig längst ut.

Han kliver över mig och lägger sig längst in. Jag vänder mig mot honom. Han ler faktiskt.
"Du är fin." mumlar jag. Han flyttar sig närmre och kysser mig på pannan. Jag ler.
"Du också." säger han. Jag flyttar mitt huvud längre upp.

"Nu är vi lika långa." ler jag glatt och kysser honom på munnen. Han skrattar till.
"Hallå!" utbrister jag som fortfarande kysste honom när han började skratta. Jag vill slå till honom men det är mörkt i rummet.
"Jag älskar dig verkligen, Etanya." säger han.

Det låter så fint när de orden kommer från Dracos mun.
"Jag älskar dig också." säger jag. Han fångar in mig i en kram och sedan somnar jag med ett leende på läpparna.

Hermione:
När jag vaknar står någon i mitt rum. Jag sätter mig genast upp. Innan jag hinner se vem det är så inser jag att jag bara har underkläder på mig så jag drar upp täcket. Sedan kollar jag på personen.
"GINNY!" skriker jag och släpper täcket. "Du skrämde mig!"

Hon bara skrattar medan jag kliver ur sängen. Jag öppnar garderoben och tar ut en t-shirt. Den är absolut inte min, utan Rons och det skulle vem som helst kunna se. Jag sätter på mig tröjan och byxorna medan Ginny öppnar fönstret.

"Så vad gör du här?" frågar jag henne.
"Skräms." svarar hon.
"Ginny!"
"Hermione, det är julbal idag!"
"Oj... ja juste!"

"Hade du glömt det?"
"Nej, men jag vaknade nyss."
"Kom nu, jag är hungrig!" utbrister hon och drar med mig ut.
"Nej, vänta. Jag ska bara..." ursäktar jag och går in på toaletten.

Jag ställer mig framför spegeln. Jag ser förskräcklig ut. Mitt hår är större än någonsin. Jag suckar lite och gör vad jag behöver innan jag går ut med en hårborste till Ginny.
"Gör en fläta, eller vad som helst." säger jag. Hon skakar på huvudet.

"Det är ingen som bryr sig." Hon tar min hårborste och lägger den på bordet innan hon drar med mig ner till stora salen. Den är nästan tomt på folk men vid gryffindors bord sitter Lavender Brown och Parvati Patil. Vad gör dom här?

Jag älskar Lavender Brown sa jag till Ron. Men det är ju bara för att hon kallade Ron för "Won won" jag var ju ironisk. Ginny går glatt fram till dem. Jag tvekar lite innan jag kommer efter.
"Lavender! Parvati! Ni kom!" utbrister Ginny. Va? Vad byter det här? Jag sätter mig lite surt vid bordet.

"Dålig start på dagen, Hermy?" frågar Parvati. Jag tar en brödbit och nickar lite. Jag kanske borde försöka vara trevlig iallafall.
"Ms Patil? Ms Brown? Vad trevligt att se er två." säger professor McGonagall.

"Eftersom att nu två är här, varför kommer ni inte på julbalen ikväll?" undrar McGoangall. Jag hostar upp en bit av brödet som jag just åt.
"Men det hade ju varit trevligt, men professorn. Vi har inga klädnader." svarar Lavender.

"Det fixar jag." ler McGonagall och tar fram sin trollstav. Hon trollar fram en orange och en blå klänning. Enkla men fina.
"Varsågoda."
"Tack så mycket professorn." tackar Parvati.

"Det var så li... Mår du bra ms Granger?" Alla blickar vänds mot mig. Jag tvingar fram ett leende Hin riktar en blick på äpplet jag håller i handen. Jag kollar också på äpplet och inser att jag haft isär äpplet i två delar med bara händerna.

"Öhh... ja, bara bra." Jag försöker gömma äpplet under bordet. Efter ett tag går McGonagall därifrån. Ginny sätter sig bredvid mig.
"Vad?"
"Hermione, jag är din bästa vän. Du får förklara senare." viskar hon.

Draco:
Precis när vi kommer till ingången stannar Etanya.
"Gå in om 5 minuter, låtsas som att vi är fiender." mumlar hon och går in själv. Jag står kvar och väntar, precis som Etanya bad mig.

När jag går in i stora salen går jag med bestämda steg mot Gryffindors bord. När jag kommer fram stannar jag. Då förstår jag. Därför att vid bordet så sitter Brown och Patil. Jag sneglar mot lärarbordet men det är bara McGonagall och Hagrid där.

"Snape." säger jag surt och blänger på Etanya. Hon ställer sig upp.
"Malfoy." Hon går närmare mig. I ögonvrån ser jag Brown och Patils oroliga blickar. Etanya tar upp sin trollstav, jag gör samma sak.

Men sedan händer något jag inte hade planerat. Brown och Patil ställer sig på fötter i samma sekund som Eta ställer sig på tå. Jag är fortfarande längre än henne, som alltid. Jag lyfter upp henne och kysser henne. Men bara snabbt.

Vi sätter oss vid bordet.
"Va?!" utbrister både Brown och Patil. Etanya bara skrattar.
"Nu får ni allt förklara, det där var absolut inte första gången ni två kysste varandra." tillägger Patil. Då börjar jag också skratta.