Niike, Missile to Heaven - The Fooo Fanfiction

Kapitel 11: Rädsla

Niikes POV

Killarna rusar upp mot husbilen men är snabbare än jag hinner blinka tillbaka, iklädda badbyxor, springande i ett försök att komma först ner till vattnet. De ställer sig, efter mycket om och men, i strandkanten där pappa pekar, där de under ytterligare om och men börjar öva, dansa och filma.

Det tar sin lilla stund, speciellt då de inte direkt är villiga att stå stilla och lyssna till pappas idéer och dessutom har lika många själva, så jag passar på att traska upp till husvagnen och byta om. Jag drar en svart t-shirt -som mot all förmodan tillhör min käre pojkvän- över bikinin innan jag tar mig tillbaka ut i solen och ner mot vattnet där killarna fortfarande håller på.

Jag sjunker ner, med benen i kors på den mjuka, vita sanden och låter blicken vila på killarna som dansar för allt de är värda med vattnet stänkade kring benen.

Yttligare en halvtimme senare är de klara och killarna kommer under förvånansvärt lite vattenskvättande fram till mig där jag sitter

-Vill du hänga på ner och bada? Vi har ledigt resten av dan! Felix strålar mot mig och jag nickar. De har redan vänt sig från mig då jag klappar händerna för att återkalla deras uppmärksamhet och då de vänder sig tillbaka sträcker jag båda mina händer uppåt med huvudet lutat på sned och underläppen utputad.

Tre av fyra ger mig ändast ironiskt oförstående blickar och ett antal slängkyssar men en fjärde, även kallad Ogge, förbarmar sig över lilla mig och drar upp mig på fötter. Väl uppe följer efter dem tillbaka ner ner till vattnet. Men när vattnet stänker över mina tår stelnar jag till och stannar tvärt.

Flashback

-Niike! Mamma sträcker armarna mot mig och jag kastar mig i hennes famn.

-Vi går och badar! Mamma packar snabbt ihop badkläder och pappa kommer gående ned för trappan.

-Jag följer med! Vi tar oss tillsammans ner i bilen och åker till stranden. Jag drar baddräkten över min 9 åriga kropp och går försiktigt ner i vattnet. Pappa lyfter upp mig och springer ut i vattnet. Jag skriker av skratt och pappa slänger omkring mig i vattnet.

Plötsligt slänger han iväg mig lite extra långt och jag tjuter återigen av skratt. Pappa går fram - med ett obehagligt leende över läpparna - mot mig och tar tag i mina handleder. Han drar ner mig under vattnet och jag tycker till en början att det är jättekul. Men efter ett tag känner jag att jag inte har någon luft kvar. Jag måste upp. Jag rycker i mina händer, för att kunna komma loss. Men pappa behåller greppet om dem. Jag får ingen luft och jag känner hur det blir luddigt i huvudet.

-Peter, släpp henne, vad håller du på med! Mamma kommer fram och drar upp mig. Jag tittar ner på mina smärtande handleder och möts av röda märken efter pappas händer.

Flashback slut

Jag darrar och tittar ner på mina handleder. Även om märkerna är borta så finns minnena kvar. Jag kommer väl ihåg smärtan i mina lungor och kring mina handleder, kan känna den innom mig, som om det hände igår.

-Niike? Ogges röst avbryter mina tankar och jag lyfter blicken. Han står och tittar på mig med oro i sina blå ögon och vattendroppar glittrande i håret och längs sin bara överkropp. Jag skakar bara på huvudet med blicken tillbaka i marken och jag känner hur en blöt hand greppar min.

-Niike, vad händer? Han böjer sig lätt och söker min blick.

-Jag vågar inte. Min röst låter ynklig och han tar ännu ett steg fram och greppar min andra hand.