Niike, Missile to Heaven - The Fooo Fanfiction

Kapitel 31: Livestream

Oscar POV

Jag lutar huvudet mot det kalla glaset bilrutan består av och låter blicken vila på de höga husen vi passerar. Långsamt närmar vi oss det gula radhus som jag sedan ett tag tillbaka kallat mitt hem.

Utanför dörren står en lång getalt med händerna långt nerkörda i fickorna på en jacka det egentligen är allt för varmt för. Hans blonda huvud pryds av en svart-vit keps och hans söta ansikte lyser upp då han får syn på vår ankomande bil.

Jag kan inte låta bli att le mot honom och trots mammas irriterande förmaning knäpper jag upp bältet i förväg och greppar dörrhandtaget för att kunna hoppa ur direkt då bilen stannar.

-Oscar, han kommer inte försvinna! Mamma vänder sig om mot mig från framsätet med lätt höjda ögonbryn. Jag himlar bara med ögonen och fortsätter att hänga i handtaget.

Då bilen väl stannat kastar jag mig ur och slukas direkt upp av min pojkväns mjuka analkande famn.

-Det är nackdelen med en kärlekskrank pojke, hör jag pappa bakom mig samtidigt som Felix gömmer huvudet mot min axel och mumlar något i mitt öra som jag inte lyckas snappa upp.

-Felix vad sa du? Fnissar jag och lossar lite på mitt grepp om honom för att kunna möta hans gröna blick.

-Att jag saknat dig. Och med dessa ord är våra läppar sammanlänkade. Något jag saknat.

Skickligt ignorerar jag mina föräldrars försök att få min uppmärksamhet och tillslut verkar dem ge sig och lämnar oss själva på gatan.

Hur länge vi står där är inte väsentligt. Jag har ingen aning själv för att vara ärlig men efter ett tag drar han sig i alla fall ifrån mig.

-Vi måste gå! Livestreamen som Daff snackade om har blivit inbokad idag så vi måste dra till studion för att förbereda.

-Ajaj kapten! Blir mitt käcka svar och jag greppar hans hand och börjar dra honom efter mig mot närmaste tunnelbana.

Felix POV

Oscar släpper inte min hand en enda gång på vägen till studion och han håller den fortfarande då vi kliver in i rummet. Mitt på golvet ligger Niike och Omar i hög och brottas medan Ogge verkar vara både kameraman och komentator på en och samma gång.

Först då släpper Oscar min hand och tillsammans kastar vi oss över Ogge så att även han landar på golvet. Jag behöver nog inte säga mer...

-Så jag ser att ni också kommit! Ta er upp från golvet grabbar så börjar vi. Daffs röst bryter igenom den höga ljudnivån som skapats runt vår lilla grupp och han verkar inte ens förvånad över att finna oss alla i en hög på golvet.

-Yes sir! Utbrister Oscar och Niike i kör och jag fnissar till.

Delvis gående, delvis hoppande och delvis krälande tar vi oss in i rummet bredvid och jag occuperar fort två platser i soffan för att vara säker på att hamna bredvid Oscar.

Då soffan, efter mycket både om och men, fyllts trycker Kat igång kameran. Vi stämmer in i ett mångstämigt "Eyyo the Fooo" och jag lyckas som vanligt smälla till 2/3 av de övriga med mina efterföljande handviftningar.

-Var tog Niike vägen? Utbrister Omar plötsligt då vi samlat oss lite, och vi börjar alla titta oss runt på jakt efter den lilla mörkhåriga tjejen.

-Men pappa jag vill verkligen inte! Hör jag hennes trotsiga röst utanför den stängda dörren.

-Där är hon alltså, skrattar Oscar och Ogge reser sig och stegar fram mot dörren.