Niike, Missile to Heaven - The Fooo Fanfiction

Kapitel 32: Double fat sugar bun

Niikes POV

Höstsolen bländade mig lätt då vi alla i långkalsonger och med ryggsäckar på ryggarna stod uppradade utanför studion. Det har gått en vecka sedan livestreamen genomfördes och pappa bestämde sig att vi, nu när både jag och Omar är back on track, borde göra något kul tillsammans. Dock verkar vi ha lite delade uppfattningar om vad som är en kul, gemensam aktivitet.

-Så nu ska vi alltså "utföra natursporter"? Oscar tittar skeptiskt på min pappa som nickar.

-Det var tänkt så! Svarar han och visar med handen att vi ska sätta oss i bilen. Killarna parkerar sig i de två baksätena, Oscar och Felix längst bak, Omar och Ogge i mitten.

Jag travar fram och sätter mig i förarsätet och pappa hoppar in bredvid mig. Dags att prove för killarna att jag faktiskt har övat på parkeringar och lugna småvägar.

Med lugna rörelser startar jag motorn och börjar försiktigt backa ut den enormt stora bilen från dess plats.

-Kan vi lita på dig? Min pojkväns röst dyker plötsligt upp bredvid mig och jag kan med en snabb blick i ögonvrån konstatera att han lutat sig fram.

-Om du slutar skrämma mig, och låter bli att andas i min nacke, så kanske...Jag lovar inget... Svarar jag och med ett skratt lutar han sig tillbaka.

Under pappas stränga bevakning kör jag hela vägen till stället som han lagt in på GPS:en och parkerar på den lilla parkeringen. Killarna kastar sig ut ur bilen och när jag ansluter mig till deras grupp står de och tittar skeptiskt på de små kajakerna som ligger uppradade i gräset. Nej, inte alla, bara tre fjärdedelar, Omar ser riktigt peppad ut, men Oscar, Felix och OG ser ut som att det vore fem sjölejon som kravlat upp på land.

-Ska vi åka dem? Felix fråga ställs rakt ut, till ingen särskild.

-Ja, det är tänkt så! Svarar pappa och ler medan han går mot mannen som står vid kajakerna, redo att ta emot oss.

-

-Ja, det här känns ju tryggt, mumlar Felix då han, med min, Oscars och Staffans - som vi fått veta att har som hyr ut kanoterna heter - hjälp sjunkit ner i kajaken.

-Är du rädd Felix? Jag vänder huvudet åt sidan och möts av Omars flinande ansikte. Han hade under säkerhets genomgången varit ungefär lika intresserad som jag och han hade bett om ett kapell som nu hänger runt hans midja. Helt klart paddelvan vilket är mer än man kan säga om de andra idioterna jag har dömts att paddla med.

-Vilken ände är framåt? Jag vänder mig om för att möta min käre pojkväns förvirrade blick.

-Är du seriös? Med en suck lämnar jag den osäkra Felix i Omars våld medan jag går för att hjälpa Ogge den smarte.

Runt en kvart senare sitter vi alla i alla fall, säkert i de små båtarna. Eller ja, säkert och säkert. Både jag och Omar har lyckats manövrera de vingliga båtarna ut i den lilla sjön medan tre vinglande pojkar fortfarande är på armavstånd från bryggan. De har inte kommit en meter.

-Paddla! Uppmanar Omar och jag kan inte låta bli att skratta.

-Kom! Jag vinkar åt Omar innan jag sätter båten i rörelse tillbaka mot bryggan.

-Välkomna till Omar och Niikes paddelskola! Steg ett: ta tag i paddeln! Med de orden spänner jag blicken i Felix som lagt ifrån sig paddeln på bryggan.

-Yes sir! Han höjer handen till pannan i en honör innan han greppar plastpinnen och skjuter ifrån bryggan. Tyvärr råkar Ogges kajak befinna sig just där och jag tror i några sekunder att de båda pojkarna ska kantra, Ogge av stöten och Felix av skratt.