Niike, Missile to Heaven - The Fooo Fanfiction

Kapitel 1: Another day of Daydreaming

Niikes POV

Jag sitter uppflugen på bänken i det vita köket. Kvällssolen värmer mina bara armar och kastar ett guldaktigt ljus över hela köket. Trots att det ser så ljust och inbjudande ut, är det svinkallt. Det är Februari och kväll, vilket gör att det är ungefär -3 grader ute.

Min vänsterhands fingrar är röda - efter att ha plockat hallon ur den lilla burken som står bredvid mig - och i min högerhand ligger min mobil i ett fast grepp samtidigt som jag sakta scrollar ner för mitt nyhetsflöde.

Den lilla orangea rutan lyses upp då och då, vid de tillfällen då en av mina 4000 följare gillar en blid eller skriver en kommentar. Mina gröna ögon läser snabbt bildtexten till @ogmolanders senaste bild. "On my way home to my own girl <3"

Hans kommentarsfält är fyllt med kommentarer från några lite efterblivna Foooers som skriver typ "Vem?" Och vissa andra kommentarer som jag blir glad över, tex: "Henne har jag träffat! Underbar tjej!" Och typ: "Ni är supersöta tsm! <3" Hatkommentarerna läser jag inte ens.

När jag även har scrollat igenom mitt Twitter-flöde, öppnas ytterdörren och jag hör ljudet av sneakers mot hallgolvet.

Även fast det är lite pinsamt så måste jag erkänna att mitt hjärta rusar, som om jag har sprungit ett maraton, eftersom jag hör - på personen i frågas andetag - att det är Ogge.

Som jag trodde kliver en brunhårig, leende tonåring in i köket där jag sitter. Jag lägger snabbt ner mobilen på bänken och sträcker mina armar mot pojken som kommer fram och ställer sig framför mig.

-Hej! Han står retsamt, så pass långt bort att jag inte kan dra honom närmare.

-Kom! Gnäller jag, och med ett skratt tar han ett kliv fram och ställer sig precis framför mig där jag sitter. Jag korsar armarna bakom hans nacke och han ler snett samtidigt som han lägger händerna på mina höfter och drar mig närmare sig.

-Du är dum! Jag skrattar åt hans spelade "ledsna" ansiktsuttryck innan jag försiktigt drar ner hans huvud så att jag kan kyssa hans läppar.

-Det skulle jag inte vilja påstå! Han säger det med ett retsamt uttryck draget över ansiktet och jag försöker se bestämd ut - vilket går åt helvete då jag har ganska svårt att inte le som ett fån så fort OG är i närheten - och nickar.

-Det vill jag påstå! Han skrattar åt mitt svar.

-Det tror jag inte att du påstår! Han tittar överlägset på mig och jag möter förvånat hans blick. Han böjer sig sakta fram och drar försiktigt läpparna upp och ner över sidan på min hals. Jag ryser och hans andedräkt kittlar mig och får mina känslor koka över när han skrattar.

-Sluta, jag kan inte andas! Min röst är halvkvävd och han kysser mig på halsen innan han rätar på sig igen.

-Du är väldigt rolig! Hans ansiktsuttryck blir väldigt roat och jag låter ett kort skratt lämna mina läppar.

-Vi ska till Grammisgalan imorrn, och du måste följa med! Han ler mot mig och jag pussar honom lätt på näsan innan jag svarar.

-Måste jag? Min blick blir skeptisk när jag tittar på honom.

-Ja, Felix och Oscar ska ta med sina pojkvänner! OG ler snett och jag himlar med ögonen.

-Ha, ha, ha, du är sååå rolig! Han skrattar åt mitt sarkastiska svar.

-Plus att Daff kommer följa med, så du blir själv om du inte följer med! Han ger mig du-följer-med-annars-bär-jag-dit-dig-blicken och jag skrattar innan jag svarar på frågan som han ställde.